Om jag får fortsätta att vara lite ego:
Igår fick vi åka in till barnakuten i panik efter att A drabbats av andningsstopp (blev tom blå om munnen och kritvit över hela kroppen), kramper och sänkt medvetenhetsgrad (okontaktbar). Jag blev så klart vettskrämd och 1177 sa åt oss att åka till akuten på stört; väl där haffade jag en stackars barnsköterska så han blev tvungen att släppa vad han höll på med och hjälpa oss. istället. Underbar kille!
Hur som helst; vi blev kvar några timmar och de kollade andning, puls, blodsocker etc etc, men då var älsklingen tillbaks igen och man hittade inget. Efter några timmar fick vi åka hem igen och nu mår han bra som tur är (förutom magen då alltså).
Jag är rädd att det kan vara epilepsi eller liknande och läkaren skulle kolla upp om det kunde ha med skallformen att göra (men det var tydligen osannolikt) och ringa mig idag.
Bt, jag läser alltid allas kommentarer och kommer återkomma till att kommentera och vara lite mer social, så snart livet blir lite lättare. Hoppas ni ursäktar så länge... *kram*