Jag är så otroligt glad för Blings skull. Som de har kämpat!
Cia, tänker att jag kanske inte får svar veckan efter heller pga alla röda dagar. Det blir en lång väntan...
Hur är det med dig annars? Fullt upp med skolan?
Tack för dina ord, Lycka. Hopppas att du har rätt.
Tack för alla tummar! Det är olidligt idag och tårarna bränner innanför ögonlocken hela tiden. Jag är skräckslagen och livrädd. Jag har absolut ingen kontroll över detta och det hatar jag, som det kontrollfreak jag är. Mitt öde ligger nu i någon annans händer och det är bara att acceptera. Det som sker, sker...
Krus, de gör ul när de sticker och efteråt också, tror jag, för att se om den fortfarande lever. Tror man får stanna typ en timme.
Härligt med v. 37! Men fy för att flytta då. Det är otroligt jobbigt att flytta över huvudtaget, kan bara tänka mig hur slitigt det är/har varit för dig.
Kram på er alla och glad påsk!
Tack Cia!
Nu är det över, bara väntan återstår. Provtagningen gick enligt skolboken och läkaren var underbar. Själva sticket i huden kändes knappt, men det sög till lite när han nådde livmodern. Inte ont, bara en konstig känsla. Hela provtagningen tog kanske 20 sek. Strax efter kände jag som lite mensvärk, men det gick över på 5-10 min. Efter det har jag inte känt något. Miljarder spänningar släppte när provet var gjort och tårarna sprutade.
Idag och imorgon är risken som störst och det är vila som gäller. Jag känner mig märkligt lugn. Det känns som om jag har lämnat över mig själv i någon annans händer. Jag kan inte styra nu, bara följa med, och jag har accepterat det.
Krus, ultraljuden var över på millisekunder och några bilder blev det inte. Först spanade han in läget på fostret och mätte rekordsnabbt, sen ul under sticket och ett blixtsnabbt efteråt för att se hjärtat. Hann knappt med själv i svängarna.
Känner igen det där med att ta ut svängarna. Kan inte ens jämföra med lilla V:s grav. 
Kramar!
Japp! 
Hej flickor!
Har varit bortrest under helgen. Skönt att komma bort lite...
Det går bra, hittills. Risken för missfall är inte över än, även om den minskar för varje dag som går. De flesta mf inträffar inom en vecka efter provet, helt borta är risken först efter två veckor.
Jag väntar, självklart, och undrar när resultatet kommer. Blir det ett telefonsamtal så tror jag att det kommer den här veckan. Har jag tur och får ett brev så hoppas jag på den här veckan, men långhelgen kan ställa till det lite. Jag känner mig nervös, men lugn.
EMND, jag skulle aldrig orka göra allt som jag gjorde sist igen. Jag tar mina sprutor och äter min Trombyl, det är det. Fragminet har jag dessutom en mycket lägre dos på än vad jag hade sist beroende på att min läkare, Dr B, gick i pension och jag skulle aldrig kunna hitta någon som skrev ut samma dos igen. Den var skyhög. Tänkte att det får bära eller brista och hittills har det burit. Jag höll ju på med akupunktur innan lilla V, käkade örter, ångkokta duvor (de satans äckliga duvorna) osv, men inget av det nu. Just det, struntade i Progesteronet efter äl också. Tog två dagar och tröttnade sen på kletet och började efter plus igen, men slutade tidigare än vad Dr B ordinerade. Jag är inte heller lika försiktig som med lilla V, men då har inte heller samma skräck för missfall infunnit sig. En stor skillnad där.
Jag hade även satt en gräns för hur mycket nästa barn var "värt". 1-2 missfall till hade jag kunnat gå gå med på, men inte fler. Vårt barngörande skulle även upphöra efter 6 månaders försök, längre än så kände jag att jag inte orkade med. Skulle något nu gå galet med det här barnet så blir det inga fler försök. Jag gör inte detta igen. Då lever jag vidare som mamma till världens bästa lilla V, med vetskapen om att vi i alla fall försökte, men att det inte gick.
FruZ, vad nära det är nu! Spännande. Det där med vikten är inte kul. Hoppas jag slipper kortisonet den här graven då det ställde till det rejält sist. Det blir ju ganska så snabba resultat efter förlossningen. Det är tur det. 
Kram på er!
Fostervattensprovet var normalt!!!!! 
Fick brevet idag och började gråta så fort jag såg det på golvet innanför dörren. Jag visste ju att om det kom ett brev skulle det vara ett bra svar. I annan fall skulle de ringa.
Vi fick en kod i brevet som leder till en sida där vi får veta om det är en pojke eller en flicka. Det blir ikväll.
Jag kan inte beskriva lättnaden. Nu väntar RUL på tisdag sen ska jag fan börja försöka knyta an till barnet!
Grattis Lilleskuttan!
Kram på er!
Tack alla!
Det blir en pojke!!!!!!
Gud, så konstigt - hur är man pojkmamma?
Tack igen!
Jag blir säkert alldeles utmärkt som pojkmamma också. Det är förmodligen ingen skillnad, men det känns lite märkligt med en pojke. Var inte alls inställd på det.
En gång i tiden trodde jag att jag bara skulle få pojkar. Jag var mer som en pojkflicka när jag var barn och är väl fortfarande inte jättetjejig kanske. Sen trodde jag att jag inte skulle få några barn alls, men så kom lilla V som en vinst på lotto. Att jag nu kanske får två barn, dessutom en av varje, det är en dröm som jag aldrig trodde att jag skulle få uppleva.
Fru Z, i Stockholm är det snöstorm idag! 
Bettan, hur är det med dig?
Kram alla!
Jag kommer med ännu fler glada nyheter.
RUL idag såg bara bra ut. Idag känns det som om min graviditet startar.
Bettan, lite sol och värme gör säkert susen.
Spännande Krus! Lycka till nu till både dig och Fru Z. Hoppas på nya bebisar inom en snar framtid.
Kom igen nu, FruZ och Krus! 
Heja bebisarna!
Åh Krus, stort grattis till tjejen! Ser fram emot att få höra mer.
Kan vi tro att FruZ också är på gång? Varit tyst från henne hela helgen...
Åh lilla D, grattis till sonen! Jag hoppas så att han frisknar till snart så att ni kan njuta ordentligt. STOR kram till dig!
EMND, grattis på ettårsdagen!
Nu har jag inte läst bakåt, men grattis till alla som har något att bli grattade för. 
Här är det tungt. 4 jävliga veckor kvar. Kroppen sviker ännu en gång, även om det tog längre tid än med lilla V. Det är en helvetisk foglossning (kryckor och sjukskrivning), sammandragningar och klåda. Ska träffa läkare om drygt en vecka och då tänker jag ta en diskussion om igångsättning. Det gick ju bra sist så jag hoppas att jag inte stöter på patrull. Jag vägrar att gå över tiden, vägrar.
Annars känns det overkligt att jag ska få ett barn till. Förträngde ju den här lilla stackaren så länge, men nu är det liksom inget snack om saken. Han kommer att knacka på dörren. Det är verkligheten.
För att döva mitt dåliga samvete och för att han inte alls fått vad han förtjänar den här graviditeten så tag jag mig och magen till en fotostudio (finns inte en bild på mig och magen den här gången 
). Efter att ha googlat fram en fotograf på nätet som jag tyckte var bra så upptäcker jag att det är hon som fotar prinsessan Estelle Väntar med spänning på bilderna och hoppas så att de blev bra.
Kram till er alla!
Just det, glömde detta om ni inte redan sett det. Står i tidningarna idag.
www.bbc.co.uk/news/health-19361432
Intressant och faktum är att vi i tråden har diskuterat detta tidigare. Jag vet själv att jag har ruskigt lätt för att bli gravid och att en av mina teorier har varit att "allt" fastnar i livmodern, även det odugliga. Sen förklarar det så klart inte allt, men intressant är det!
Ligger på Antenatal nu, vattnet gick inatt 
Väluppfostrad gosse som förstår att mamma har det besvärligt
Kika in i bloggen, står mer där.
Sjukt overkligt det här, snart har jag min lille krigare hos mig. Liiiiiite tidigare än tänkt, men han är välkommen!
Jo då, nu är min lille krigare här! 47 cm och 2885 g, föddes på kvällen 27:e augusti i v. 36+5. Jag fick en riktig drömförlossning den här gången, som startade själv och sen fortsatte helt enligt boken. Är så sjukt tacksam att det blev så fantastiskt bra, helt otroligt att jag fick uppleva detta efter mardrömmen sist.
Eftersom han är prematur med två ynkans dagar så ligger vi på medicinsk BB-avdelning. Han har mått bra hittills, men han är ändå lite tidig så det är lite att ha koll på innan vi får åka hem. Kanske imorgon, kanske på fredag.
Två barn, helt galet.
Tack tjejer! Och nu är vi hemma också! Han har skött sig så bra och var så fin att vi fick åka hem idag.
FruZ, var det inte din flicka som hade lite bråttom också?
Grattis lilleskuttan och grattis bettan!
Inte mycket aktivitet från mig efter Elis födelse, men han blev ett kolikbarn så jag har haft mina skäl för frånvaro...
Det verkar inte heller bättre än att han är mjölkallergiker så nu kör vi på den absolut mest mjölkfria ersättning som finns, svindyr men vi får den på recept. Kommer få tid på allergimottagning framöver för att se hur vi kommer att gå vidare, Förhoppningsvis är han bara överkänslig och att det växer bort.
Åh Bettan, vad ledsamt. Livet är fan inte rättvist. Kram
Trist med LM, märkligt skrivet. Verkligen.
Min lille krigare är nu 4 månader och sen en vecka tillbaka ser vi en förändring när det gäller magen. Nu hoppas jag verkligen att det har vänt och stannar där. Orkar inget mer.
Jag hade så dåligt samvete när jag väntade honom. Dels att han inte var lika efterlängtad som lilla V. Jag hann ju aldrig längta eftersom han naglade sig fast direkt och vägrade lämna livmodern. Jag fick aldrig några missfall innan honom och jag tog varken akupunktur, samma medicin osv... Jag försökte alltså inte lika hårt som med V. Och sen dels över förträngningen hela graviditeten. Usch, vilka tankar jag har haft och vad synd jag tyckte om honom som hade en sån morsa.
Jag trodde aldrig att jag skulle kunna älska honom som lilla V på grund av detta. Så fel jag hade. Jag är så gränslöst förälskad i den lilla parveln. Jag är så kär i honom att mitt hjärta nästa spricker när jag tittar på honom. Det finns inte ord att beskriva hur jag känner för honom. Jag förstår också nu att han är ett större mirakel än lilla V, att hans odds var så mycket högre än hennes. Min historia med missfall, min ålder, annan medicinering, överleva fostervattensprov, allt det där gör att han känns som en på miljonen. Och att han satt på första försöket är i sig ett under.
Så det behöver ni inte fundera på, det finns plats i hjärtat för fler än en.
Gott nytt år på er!