Efter upprepade mf-forts

haha, jag såg det, men sen fastnade jag för Jessica Alba, och att hon såg precis ut som jag när jag var gravid, minus ca 25 kilo... och minus bröst som man kunde fatta i ena handen och klubba ihjäl en liten älg eller björn med. 

Nej förlåt Krusbär, du får fråga mig precis vad du vill gumman!

Jag är bara jättestressad på jobbet! Jag måste bli klar med avhandlingen nu. 15/8 ska lillen skolas in på förskola(!) och då är jag ju upptagen med det i två veckor. Spännande med förskola... hoppas att det går bra! 

Det är bra med mig, jag gjorde cellprov häromdagen och då sa min gyn att han skulle skicka iväg mig på spolning (HSS). Vi har inte skyddat oss det senaste året (men bara försökt aktivt sen i våras), men han menade ändå på att vid just akuta kejsarsnitt så var det inte ovanligt med lite vajsning m äggledare. 

Angående stor bebis: jag blev akutsnittad sist efter en 24 timmars eländes-historia, men nej - jag oroar mig inte alls för det, jag oroar mig bara för om jag ska bli gravid! Jag kommer säkert att oroa mig för förlossningen vad det lider, men jag har, trots min neurotiska natur - ändå lyckats förtränga just det för tillfället! Men sen tänker jag som du - jag ska inte gå upp så mkt den här gången. 

Och nix, jag tog inte prog förra gången (jag har aldrig tagit det, men har haft det hemma), och jag ska inte ta det den här gången heller tänkte jag. Jag ska ju *peppar peppar* vara med i Leifs studie, och då får man väl inte ta sådant.

Klart ni vågar köra!! Jag håller tummarna för att ni blir gravida snabbt vännen! stor kram  

GRATTIS Krusbär och a80, jäklar vad kul! Håller tummarna för er båda!  

BP: Usch vilken tråkig historia, jag förstår att det måste ha varit jättetufft för dig.

Kramar till dig också lycka, låter tufft! Vilken vecka är du i? Det är väl inte så långt kvar nu? 

Lycka till med försökandet MB!

kramar till er andra också! 

Nej Krusbär, fasiken också! Håller tummarna jag också! Visst är det nu i dagarna du egentligen skulle haft mens? Det kan ju ofta komma en blödning just de dagarna!

Cia: härligt, låter som ett spännande yrkesval, helt annorlunda än det du gör nu!

a80: Om det påverkar ditt mående så byt. TLC är också en viktig del (för vissa, säkert individuellt det där).

Lycka: känns det lite bättre nu?

Bettan: Hur har det gått efter lillens op? Ser allt fortsatt OK ut?

Själv jobbar jag på och har pausat i försökandet tills dr LM sätter igång sin studie. Väntar på kallelse till spolningen också, jäkla RMC har inte hört av sig och bekräftat att de fått remissen. Jag är så trött på hela den där försöka-bli-med-barn-världen...  

Stort grattis till Lycka! Hoppas att allt är bra under omständigheterna! kram kram

tjohoo, grattis a80!

STORT grattis igen Lycka, vilken dramatik - skönt att ni alla är hemma. Gött att ni slipper den där koppmatningen nu, vi höll på med den den där koppen (hos oss benämnt "det satans kopphelvetet") lääänge

Usch jobbigt a80, men jag minns att du hade blödningar sist (visst var det en sommarstuga inblandat?). Men jag håller tummarna för dig, och hoppas såklart på det bästa! Heja mini! 

Allt väl med er andra? Ursäkta om jag verkar lite oengagerad, men jag håller på med inskolningen av lilleE sedan ca 2 veckor, vilket är rätt så jobbigt. Ååh, han känns så liten just nu, även om han ibland också känns stor (han fyller två i nästa vecka). Jag har inte lämnat honom än (föräldraaktiv inskolning i två veckor), och jag bävar... Personalen är inte så förtjust i mig (inget ovanligt, jag är inte jättetrevlig), men de gillar min man, så det är alltid ngt... (alla gillar honom, han är en sån supertrevlig människa som kan prata med alla... de sa till och med det till mig "du och din man är verkligen olika - som natt och dag! hihi!" Det kan verkligen bara tolkas på ett sätt, tro mig. Jag koketterar inte). 

Sen verkar inte pedagoger ha läst ngt om anknytning, eller de senaste studierna om stress i förskolan. Hela verksamheten är uppbyggd på pedagogiska principer, utan hänsyn till det vi vet om barn, stress och trygghet. Jäkla skit är det... Jag är dessvärre lika lite psykolog som jag är missfallsforskare, så man är hänvisad till olika källor på nätet, och enstaka böcker. Sen vet jag inte hur omstridda dessa teorier är heller. Jag har förstått att det finns en "konflikt" mellan just barnpsykologer och pedagoger vad gäller förskolan.
Vet inte vad man ska tro. Jag måste börja bli lite mer avslappnad kanske... andningsövningar och mindfullness kan det vara ngt? (Gick en kurs i mindfullness på jobbet, inte min grej. Jag är typ motsatsen till mindfull, jag har inte varit avslappnad sedan mitten av 1980-talet)

Förlåt, nu blev det långt... 

kram finisar!  

GRATTIS krusbär, vad roligt vännen! ÅÅH jag vill också... Får följa dig och a80 så länge! Skönt att jag kan glädjas åt er i alla fall! 

Irma: när man pumpar får man ju, som du vet, inte ut allt - och därför är det svårt att veta hur mkt de "brukar" få i sig. 70 ml låter verkligen inte mkt tycker jag. Jag fick aldrig ut mer än 80, och det var på tok för lite för ett mål mat menade BVC, men det är väl beroende på hur ofta de ammar osv.
Har du ett stort behov av att komma bort lite (vilket jag kan sympatisera med att man har), så kanske ni kan prova ersättning? Men det har ju sina baksidor såklart, och jag förstår om man tvekar med det. 

Ja, visst är det randigt, alla hormoner i upplopp + en livskris bakom sig... Jag tyckte också att den första tiden var jobbig, och jag grät mkt. Elis gick ju inte upp i vikt, och jag kände mig värdelös (först kunde jag inte bli gravid, sen kunde jag inte behålla graviditeten, sen kunde jag inte föda själv - och slutligen när Elis dessutom inte gick upp vikt som han skulle - ja, då kunde jag inte ens ta hand om barnet själv). 

Jag har inga råd att ge dig, själv är jag en sån som bara "biter ihop" och går in i mig själv - ingen smart strategi, och ingenting som jag rekommenderar. Idag, när Elis är 2, känner jag en sån enorm glädje och tacksamhet, och jag kan vara stolt över att jag har kämpat så mkt för vår familj (även om misslyckandet av att inte bli gravid igen också kommer krypande).  

KRAM gumman! 

Men mensvärk är ju positivt, det är livmodern som växer - den måste växa a80, det ingår i konceptet! Angående din känsla så kan det vara ett försvarstänkande från din sida, eller så är det hormonellt. Ibland när hormoner gör att man mår dåligt, så "projicerar" man känslor på ångesten för att kunna sätta ord på dem. Så gör jag märker jag, när jag har PMS (då blir jag helt deppig), så blir jag plötsligt ledsen över en massa gammalt elände, bara för att ha ngt att vara ledsen över liksom, förstår du hur jag menar? (*Bettan dör inombords av skitsnacket* ) 

kram kram söt