Varför äggdonation utomlands?

Hej!

Till att börja med vil jag önska dig varmt Lycka Till Sandra73!

 

Sen vill jag säga ang alla kommentarer till "far" om varför man inte ska adoptera i stället: Jag förstår helt & hållet att vissa tar illa vid sig som inte kan/får adoptera, tex Irma 01. Men, ni som säger att adoption inte är ett alternativ för att man då inte delar gener eller att adopterade mår dåligt. Då måste jag bara få skriva att jag inte bryr mig ett smack om gener. Min make är adopterad & har inga traumatiska minnen eller obearbetade svåra upplevelser pga hans bakgrund. Jag skulle gärna adoptera. Tur att det finns många som vill det, annars skulle de föräldralösa barnen få ännu mer traumatiska, svåra upplevelser att bearbeta- utan föräldrar som älskar dom. Personligen skulle jag hellre finnas där för någon som mår dåligt än att välja bort den personen, jag orkar vara ett stöd för mina barn. Jag är Mamma till en pojke via ÄD & är överlycklig över hans existens helt utan att sakna  mina gener & skulle vi adoptera syskon skulle jag vara lika lycklig över det barnet.

Vill inte skälla på någon med detta inlägg, tycker bara att man kan vara lycklig över det man har utan att negga på andra alternativ alltför mycket, särskilt om man inte upplevt det själv. Jag tror att de allra flesta föräldrar till adopterade barn som mår dåligt fortfarande är lyckliga över att de har adopterat just de barnen.

Kram

Hej! Nej, att adoptera är inget lätt beslut. Det kräver mycket eftertanke och förberedelse. Många av mina vänner uttryckte stor irritation över det faktum att vi var tvugna att gå en föräldrautbildning under vår adoptionsprocess (som ännu inte kommit ända fram till barn). "Det finns så många som blir föräldrar naturligt & många som inte borde vara det men dom behöver minsann inte gå någon utbildning" osv.  Men jag försvarade det hela tiden och sa att det är stor skillnad på att ta hand om ett barn som redan upplevt en eller flera separationer. Många uttryckte också att vi skulle göra en god gärning, även om de inte sades på det sättet. Själv tyckte jag att det var barnet som skulle "rädda" mig

Jag läste ditt inlägg om att ÄD är er enda väg mot barn. Hoppas innerligt ni får er lille!

Sandra73 & Irma01: Nej, det är ju verkligen ingen plikt att adoptera & inget som alla vill eller bör göra heller. Det krävs mycket mer av dig som adoptiv-förälder än bio-förälder många gånger tror jag. Människors fördomar förstör så mycket oavsett om det handlar om att alla adopterade mår si eller så, eller om det generella tyckandet att är man barnlös så ska man ju självklart adoptera. 

Vi vill gärna ha syskon till vår pojke. Har ett embryo fryst & ska försöka med det först. Om det inte funkar planerar vi att göra privat ÄD utomlands & om det inte fungerar så hoppas vi kunna adoptera. Det känner jag ofta att jag måste försvara, maken är ju adopterad & vi har haft långt framskridna adoptionsplaner. Jag skulle gärna adoptera & det skulle inte vara ett 2:a hands alternativ. Men, det är helt andra kostnader inblandade i adoption, för att inte tala om utredningen där man måste vända ut & in på sig själv & även tidsaspekten med köer till utredning, papper som ska samlas & kötid i adoptionsförening/ landet. Jag tycker det är självklart att man ska synas i sömmarna om man vill adoptera, men det var inget jag kände mig särsklit bekväm med.

 

Jag hoppas att ni får era efterlängtade barn. Det är det bästa som finns!