jag är så trött på den här j-vla mensen!!!

Vet precis hur du känner dig, jävla mens rent ut sagt.... Mensen är regelbunden och månaden bara går utan att något händer. Nu har jag lyckats bli gravid två gånger på ca 3 år men har fortfarande inga levande barn :( Nu är jag mellan Ägglossning och mens och vill hoppas men det är ju så lätt att bli besviken återigen....
Ge inte upp utan kämpa på. Kram

Jag håller med er om att den är jävligt jobbig. Varenda månad ska den jävlas och komma som en klocka. Inte nog med det stannar den i 5-6 förbannade dar. Sen den här hemska mensvärken och pmsen. Jag verkligen hatar den varje gång. Blir så arg varje gång den kommer. Just när den kommer (vilket den så troget gör varje månad) så finns det just då inte nåt jobbigare i den stunden.

ja man får inte ge upp. Måste vara hemskt att äntligen bli gravid och sen förlora barnet.
Man undrar ju varför det ska vara så svårt att bli gravid. Jag menar alla människor på jorden är ju gjorda på samma sätt. :-P
Vissa verkar ju ha sjukt lätt att bli gravida.
Jag fyller 31 i augusti. Min dröm har hela livet varit att få familj med barn. Jag är som en mamma utan barn. Hoppas det blir vår tur en dag.
kram

Jag är i samma sits som er och det är fördjävligt!!! Denna mens har kommit varje månad mot min vilja i 2 år och inget har hänt. Fyller 30 år i juni, är fullt frisk (min sambo oxå) och jag har tagit blodprover x 2 och det visar att ägglossning har varit. Har genomgått en spolning som visar att flödet/passagen är normal. Vad är det då för djälvla fel!?!? Det sitter väl i huvudet som alla säger, men hur lätt är det att INTE tänka på detta varje dag dygnet runt...
Har nu ätit en kur med Pergotime...någon mer som ätit det? och ska imorgon på VUL för att se hur det har gått. Ännu en oviss väntan, ska man få höra att allt ser normalt ut eller vad har skett denna gång??? Vi står i kö för IVF och blir nog inskrivna innan eller efter sommaren om inget hänt.

Är gärna med er och delar era tankar och känslor i vår väntan på ett PLUS
Kram

Den där punktliga månadssaken har kommit för mig i 8 år i rad.. Och nu denna månaden var den 2 dagar sen. Lyckan var total. Trodde jag tills jag skulle gå och lägga mig BIM+2 o de forsa ut.. :(
Jag har inte vågat säga något till BM om att jag försökt ett längre tag nu utan att lyckas.
Jag har genomgått operation för cellförändringar och skrapats och tagit bort en bit av livmoderstappen. Kan det spela in?
Har slutat röka, till och med dragit ner på mitt kaffe och slutat dricka alkohol.
Även gjort 2 försök med rosenrot utan att det lyckas.

Någon som har några andra tips?

varför är du rädd att prata m bm? Har du pratat m gynekolog?
Har du försökt i 8 år så måste du ju få/ta hjälp och utredning.

För mig kom mensen igår en dag tidigt t.om. Vi har gjort klart utredningen nu och de hittade inget. Allt var bra. Vi hade prickat in igen denna månaden men inte hjälpte det. Nåt måste ju va fel fast de inte hittat vad eller?

Idag för första gången i hela mitt liv känner jag verkligen av min ägglossning så ikväll får de bli ett nytt försök.. Får börja hålla tummen :)

Vi har försökt ett och ett halvt år. Utredningen är avslutad och inga fel funna, mer än att min cykel (och alltså ägglossning) är lite oregelbunden (men jag har egen ägglossning, får utslag på ÄL-stickor varje cykel). Nu är det provrörsbefruktning som återstår, men det är 14 månaders kö och remissen har inte kommit in ännu enligt sjukhuset. Jag väntar på BIM på torsdag, men har inga större förhoppningar. Vi har börjat diskutera IVF i privat regi för att slippa vänta drygt ett år till, jag är trots allt 34 redan.

Jag har slutat läsa om vad som händer i vilken vecka och räkna ut beräknat födelsedatum osv. Det är inte värt smärtan.

Kan bara säga att det är precis samma här! Fast vi är klara med utredningen och det är inga fel på oss, vadå inga fel liksom?! Varför blir jag då inte med barn?!

Isa Viola håller med dig varför funkar det aldrig när det inte finns några fel.. Hur länge ska man behöva vänta på att lyckas...

Hej. Jag är i samma situation. Har försökt  "aktivt" i 2,5 år. Inga anmärkningar på utredningen för någon av oss och vi  ska vi in i oktober för ev. ivf. Man blir ju lite deppig när allt är bra. Det måste ju vara något som inte är bra. Jag är 28...