Vad tror ni om detta belöningssystem för min 5-åring?

Jag tycker det låter jättebra! Att straffa med tv ger ju bara ännumer dåligt humör och negativitet tycker jag. Ditt sätt låter positivt och visar henne att det lönar sig att vara snäll.. bättre att få en leksak i veckan än att inte få kolla på tv varje dag=)

Har använt belöningsorm och det funkar väldigt bra! 5 dagar va lite för länge för min son att vänta på belöning, hade tänkt det från början men han tappade motivationen så var 3:e dag blev lagom! Var tydlig med att berätta vad som förväntas för att hon ska få ett märke. Hos oss var det att han skulle klä på sig själv första gången jag sa till.
Håller med dig, bättre med belöning än bestraffning!

en vän till mig har haft mycket problem med sin 9-åring, och tydligen har ett sånt "belöningssystem" fungerat ganska så bra.
dock har de gjort så att så fort han lydit med de saker han brukar krångla med (dusch, borsta tänderna, göra läxan osv) så har han fått en stjärna per grej där han lydit.
de har gjort en lista på saker som han gillar, tex spela tv-spel när mamma tittar på, myskväll med ostbågar, hoppa på kullarna på stranden osv.. dessa sakerna måste han samla stjärnor till för att få göra, om han tex samlar ihop 10 stjärnor på en vecka, så behövs det kanske 10 till för att han ska få hoppa på kullarna på stranden, och då brukar han sköta sig extra noga just för att han vet om att det går ganska snabbt att samla ihop resten av dessa tio stjärnor...
nu är han iofs lite äldre, men ja, det verkar funka bra i alla fall.

Beröm och belöning är ju alltid trevligare än bestraffning och skäll =)

Prova och se hur det funkar. Kanske får ni finjustera efterhand men det är ju inget farligt =)

Du är inne på helt rätt spår!

belöning/beröm i form at stjärnor år toppen!

straff är inget som bra uppfostringsmetod alls.

Sen kanske det ger ett bättre reslutat om du inte blir arg heller.. så mer framsteg om mamma är lung *ler*
Slösa inte energi på att vara arg på henne.. lägg i så fall energin på att vägleda henne hur hon skafå alla stjärnor.

Jag tror det kommer fungera jätte bra - vi har haft liknande system. Fast vi gav ingen leksak (mest av rädsla för att sätta förväntningar för leksak varje vecka) utan mer som "emelillen" skrev, att belöningen varit saker som han gillar att göra.

Han har fått välja belöningen själv. Som tex att äta popcorn och titta på film. Spela ett spel tillsammans. Gå och bowla. Gå på bio. Välja vilken glasstrut han vill. etc etc.
Det fungerar utmärkt att han väljer själv (ja alltså inom gränser då, vi måste ju vara överns) för då ser han fram emot det ännu mer.

Ett tag när han var riktigt jobbig körde vi en typ av bestraffningssystem också men det var mycket jobbigare. Då sa vi att han måste uppföra sig på morgonen, på förskolan och på kvällen. Gjorde han inte det tog vi bort, i tur ordning; titta på TV, efterrätt och saga. Men även om det fungerade så känns belöningssystemet MYCKET bättre och uppmuntrar positivt beteende på ett helt annat sätt.

Och det är helt riktigt att straff inte funkar.. jag har skrivit i andra trådar att straff är bara toppen på isberget eller pyraminden när man pratar om uppfostran.

Tänk dig matpyraminden det som är längst ner skadu ha mest av.. och det som är högst uppska du ha allra minsta av.. och där uppe på toppen finns straff.

Så som du märkte så funkade belöningssytemet mycket bättre.

 

EN annan bra sak jag brukar säga är att inte säga nej och inte säga  inte i annat fall än nödfall  tex man säger nej när de slåss petar elkontakter mm.. inte när de är på fel ställe, ber om saker gör fel mm...

Som blivande psykolog jag kan lova att belöningar fungerar mycket bättre än bestraffningar, och dessutom förbättrar det stämningen hemma och hon ser det som något positivt att faktiskt klä på sig, istället för något negativt att inte lyda.

Jag har läst alla inlägg och håller med om att belöning låter mycket bättre än straff - men hur balanserar man på rätt sida om gränsen för mutor? D v s hur undviker man att barnet reagerar med att de inte vill göra något om de inte får något i gengäld?

Jag vill inte hamna i den situationen att jag får ett barn som möter varje förfrågan med ett "vad får jag för det?".

Jennyfer, det är en relevant fråga du tar upp. Jag kan nog tycka att visst ska barn göra saker, lyda osv, utan att de ska få något. Men just i detta fall så känner jag att jag måste göra något xtra eftersom morgnarna är så pass krävande. Min tanke är att jag kör detta fram till sommarlovet. sen ska det förhoppningsvis inte behövas. Dock har det väl funkat "sådär". i mån-ons gick det rätt bra så då fick hon klistermärke. idag lydde hon inte alls trots två uppmaningar för varje gång hon skulle t ex klä på sig, kamma håret. hon gjorde annat vid skrivbordet. Då tog jag helt enkelt lugnt på henne de kläder hon inte fått på sig och fick bära in henne i badrummet. Hon kommer bli jättearg då hon inte får ett märke o ingen överraskning på fre (hade tänkt ge henne några små enkla pappersägg att färglägga o hänga i påskriset). förhoppningsvis har hon lärt sig utifrån denna v och att det går bättre nästa v som kanske blir lättare då det bara är tre dagisdagar. vad gör jag om inte det funkar nästa v heller?! då kommer jag känna mig så besviken/arg att det blir frestande att ta till bestraffningsmetod istället...

Det är verkligen jättesvårt det där. Även om man intalar sig själv att man inte ska höja rösten, man ska vara pedagogisk, inte komma med hot (typ ingen Bolibompa om du inte...) så är det så himla lätt att falla tillbaka till det när man har försökt lirka en stund.

Vår kille på 4½ år har för ett par månader fått för sig att det är jätteläskigt att gå på toaletten själv. Innan hade han inga problem att gå själv och kissa men nu vill han alltid ha sällskap. Jag vet ju att han kan det själv, men att det är en grej han har fått för sig. För att uppmuntra honom till att faktiskt gå själv så har vi tagit en plastmugg och sagt att han får lägga i en studsboll varje gång han går själv. Studsbollarna är redan hans (2-kronors från "godisautomaterna" vid affären) så han får inget nytt, utan det är bara just för att få en positiv sporre. Jag tycker att det funkar hyfsat.

Jag tycker att det låter jättebra. Men tror oxå att det är viktigt att förklara vad lyda skulle innebära. Typ förklara att "imorgon ska vi gå upp kl ... och då jag du kläd på dig dessa kläder(som man bestämmer kvällen innan) och kamma håret så gör jag iordning din syster/bror och fixa frukost, o innan vi går får du sätta ett klistemärke på denna osv..." och även upprepa på morgon vad man kom överens om på kvällen. Har inte egna barn, men har flera syskonbarn. Har lite en känsla av att dom inte vet alltid vad som förväntas, och kan inte tänka framåt som vuxna kan (vid 5 års ålder).

Jag tror inte på mutor.

Vi hade precis samma problem och löste det genom att tala om det och jag ritade ett schema där alla morgonaktiviteter angavs så att det blev tydligt vad som behövde göras. Medan jag borstade tänder så skulle hon klä på sig tex. Barn har svårt att förstå tid, den behöver delas upp i små delar och förklaras och illustreras. 

Dessutom poänterade jag den helt naturliga konsekvensen av att inte följa shchemat: vi fick springa till dagis med andan i halsen, stressade och ofta på dåligt humör och jag hann knappt följa med in på dagiset.

Och den helt naturliga konsekvensen av att följa schemat var att vi kunde gå i lugn och ro till dagis, glada och nöjda och det fanns tid att kramas och prata lite vid lämning. DET är en belöning av värde.

appropå det....

jag hade ett samtal med min son, 8 år. häromdagen.
jag har vid ett par tillfällen frågat hur han gillar och vad han anser om det jag säger till han.

jag var lite stresad, och man är ju inte alltid perfekt..  han hade givitvis gått i en djup vattenpöl med sina nya goretex skor.. som vara var som höga gympadojer.. så det hade komit in vatten.
jag blev lite ledsen.. och var ganska trött ska nog tilläggas efter att ha haft hand om 3 febriga sjuka barn hemma.
så jag slängde ur mig..  det är ju ingen ide att köpa fina skor till dig om du inte kan sköta om dem utan att springa i massa djupa pölar...

men inövad som man är.. och seg.. så kom jag snabbt på vad jag hade sagt.. och sade till han.. kom å sätt dig i mitt knä.
jag blev lite ledsen att du gick med dem i djup pöl.. men om du kan försöka tänka på vart du går så tycker jag att du alltid ska få sådanna här fina skor.

sen sade jag..
vilket tyckte du kändes bäst att höra.

Det sista sade han helt klart!

Hoppas ni orkade läsa och förstod.. men de vill höra mer positiva saker.