Jobig Seperation

Gick ifrån ett dåligt förhållande för ca 1 år sedan ...Har sedan separartionen levt i ett töcken ...har nog inte riktigt förstått situationen ....Förräns nu!!!
Jag grubblar och eltar allt i minsta detalj , vänder nästan ut och in på mig själv för att förstå vad som hänt och vad jag kunde ha gjort för att förhindra detta .....

Vi var ihop i 13 år(2 barn ihop) .., trots att det var jag som gick så kan jag inte bara sopa alla år under mattan..

Hur ska jag orka gå vidare , HUR går jag vidare???
Mår jättedåligt då det är pappans vecka och jag inte har barnen ....när jag ha dem så är det nån som behöver uppmärksamhet och jag kan fokusera på dem ett tag ...

Ibland så känns det som jag ångrar mitt val att lämna honom ...men frågan är om det verkligen är HAN jag längtar tillbaka till eller om det är själva vanan att ha honom där?

Han har ju varit min trygghet trots allt i 13 år även om sista året var tjafsigt och bråkigt :(

Känner att jag inte sörjt ordentligt ...Vissa dagar känns bättre än andra......

Hej!
Det kan vara bra för dig eller er att prata med någon utomstående så att du kommer vidare i din bearbetning. Det är lätt att fastna i sina egna tankar och då tappar man perspektivet. Du skriver att det var ett dåligt förhållande. Tänk igenom vad som var dåligt och som bidrog till att du lämnade. Tänk också igenom vad som var bra och vad du tyckte om hos din f d. Det är viktigt att du tillåter dig att tänka på både det positiva och det negativa. Det kanske gör dig förvirrad om det bara är du som har denna upplevelse och inte din f d. Om han har en helt annan syn på er relation så kanske det komplicerar saken för dig men det är ofta så det brukar vara. Den ene kan ha upplevt väldigt allvarliga problem som den andre inte har gjort. Du skall utgå från din egen subjektiva upplevelse för det är den som är rätt för dig.
Hälsningar
Gerd

Jobig Seperation

INNEHÅLL