Utredning efter upprepade missfall osv... Del14

då håller jag tummarna stenhårt för dig :D

Ser underbart ut... : )

Ska på mitt första VUL den sista september (om jag fortfarande är gravid då),
är då i v 6+1 så jag undrar om det kommer att gå att se något,är ju inte säkert så tidigt väl?

Men även om det inte går så är jag ändå glad att jag får komma in så tidigt och kolla,
var ju den dagen jag skulle fått svar på vad utredningen visat, nu blir det VUL också... : )

Bra att ni skriver det, finns ju ingen bipacksedel...

Nu skriver jag utifrån hur jag kände mellan mina missfall, vill inte vara dum och grinig, men tycker nog att det här är helt fel tråd att lägga in ul-bilder i. Jag gillar att skriva om hur det går för mig, men mer detaljerat skriver jag i andra trådar (bland andra gravida). Det är vad jag själv skulle ha uppskattat tidigare; hade nog uppskattat lite mer diskretion från gravida trådmedlemmar, men det är kanske bara jag?

Jättesnart! Håller tummar och tår för att det skall se fint ut då. Med lite tur borde man kunna se hjärtat då.

Bra att du tar upp det Bettan, det är lätt att glömma av och just nu känner jag mig stark och det berör mig inte så mkt men jag har definitivt varit i situationer då jag skulle ha uppskattat att ha en tråd fri från alltför mkt gravidsnack osv så jag tycker att det är en bra policy att hålla på. Det finns så många andra trådar för gravida där de kan få utlopp men det finns få "fredade" zoner .

Vad känner ni andra?

mojutten: ja, jag tänker att det här måste få vara fri zon för alla som haft det kämpigt; finns ju få andra ställen där man kan få så mycket stöd i sin kamp tycker jag. Ni andra får hemskt gärna ge er åsikt....
Vi gravida har ju SÅ många andra forum att skriva och snacka av oss i.

Buster: Håller tummarna att det kommer att se fint ut

Bra att Bettan tar upp detta med gravidsnack. Känner mig också starkare för dagen och det är inte så jobbigt. Men har man det jobbigt blir det bara jobbigare!

Imorse fick jag ofrivilligt se ett 3-d ultraljud på jobbet. Min gravida kollega var på ett igår. (har fortfarande inte orkat berätta för henne varför jag är så känslig) Trodde bara hon skulle prata om det idag. Men näe, hon smackar upp det på widescreen skärmen och ber alla titta... Som tur var var jag inte ensam med henne och jag kunde smita. Puh!

Jag känner nog personligen att det är ganska skönt om det är lite lagom nedtonat gravidsnack just här... Även om jag tycker det är härligt när det går bra för folk oxå, förstås. Men man blir så ambivalent, ibland bara hatar jag alla gravida jag ser på stan och orkar knappt gå ut!
Just nu är det rätt tufft för vi skulle ha blivit föräldrar för första gången på torsdag (om bebisen hade stannat och kommit på BF då såklart). Det var första BF och sen har jag ju fler, men det är liksom det som räknas. Jag tänker mycket på att jag hade kunnat ligga på BB just nu med en liten knodd på bröstet, så ganska ofta är det tunga dagar. Särskilt när jag är hos mina bästa vänner som har småttingar, och jag funderar på om vi nånsin kommer få det som de har... Känner mig ganska tröstlös just då, som tur är har jag världens goaste karl. Men jag blir så bitter över att saker och ting inte gått vår väg, och jag vet inte hur jag ska ta mig igenom det. Ibland funderar jag på att söka tid hos psykologen på Repro, men jag har rätt höga krav på att det ska vara en vettig person eftersom jag är psykolog själv, så jag har inte riktigt bestämt mig... :P

En liten fundering bara, har ju precis hittat den här tråden och vet inte hur folk "brukar" göra här... Självklart ska tråden inte göra någon mer ledsen, men när räknas det som "gravidsnack"...? Under de första (olika många för alla såklart) kritiska veckorna så känner iaf inte jag för att skriva i de vanliga gravidtrådarna då jag snarare väntar mig ett missfall än att det ska gå bra.. Och nu är jag mitt uppe i den oron samtidigt som jag har en pågående missfallsutredning.
Men det kanske finns andra forumtrådar som passar bättre ändå? Hur känner ni kring det här?