Det är skillnad på fri uppfostran och på att vara fri från uppfostran

Innan jag fick barn så hade jag en hel del idéer och tankar kring barnafostran. Väldigt lika de jag har idag eftersom jag haft privilegiet att jobba inom förskolan i flera år. Men som alla pedagoger vet så är det en sak att ha hand om en barngrupp och en helt annan att vara förälder.

Det perspektivet hade jag ju inte då, och det var ju det som totalförändrade mig.

Jag kan märka ibland att jag faller in i en "så-här-ska-det-vara"- fälla där jag på ren automatik faller in i gamla nedärvda mönster och "sanningar"; Barn får inte göra si eller så. Barn ska lyda. Barn ska lära sig. Barn ska ha tydliga regler och gränser. osv.

Och det resulterar ofta i onödiga konflikter och utdragna maktkamper och efteråt känns det aldrig bra.

Och jag iakttar andra föräldrar som tjatar sönder sina ungar. Som skäller konstant. Som hela tiden ger instruktioner. Jag ser nannymetoder och frustration. Och jag blir otroligt stressad av all negativitet och av alla ljud och höga röster. Jag kan tänka mig hur stressad barnen blir.

Och jag har börjat förstå varför så många ungar lärt sig stänga av. De orkar inte lyssna till slut.

Nu för tiden så har jag insett att det inte är nödvändigt att göra en sak av allt. Man måste inte bråka om allt, man får välja sina strider. So what om ungen kladdar med maten? So what om ungen häller ut alla tops på golvet? Frågan jag ställer mig hela tiden är; Gör det nåt? Och oftast gör det inte det.

Nu är jag mer tillåtande. Jag vill vara det. Jag vill samarbeta med mitt barn. Kommunicera med henne. Uppmuntra kreativitet och framförallt lita på henne.

Förbud och aja baja i all ära, men jag tror man kommer längre med kommunikation

Jag låter ungen härja runt lite. Kladda med grejer, äta kattmat, utforska lådor och rum, riva i papper, klättra där man inte får vara, leka vattenlekar vid vardagsrumsbordet. Det gör liksom ingenting! Och jag har märkt en mer harmonisk stämning hemma. Ett lugn. Ett samarbete.

Och alla som träffat Ninja vet ju hur otroligt fin och klok hon är. Trots att hon får ta sig friheter. (Eller kanske just därför?)