Särbo med barn?

Det funkar utmärkt! Man är särbo för att man inte vill vara sambo. Skönt att rå sig själv!

 Vi har en son på 3mån och vi har i grunden är jättestor kärlek till varandra, men att bo med varandra klarar vi inte av. Så vi ska försöka med särbo.

Hur gör ni med barn och så? Det flyter bara på antar jag. Men hur gör ni som?

Vi är särbo och har varit så i snart 7 år.
Vi har nu tvillingar tillsammans.Det får gå precis som det gått innan.
Skulle inte vilja bo ihop.
Fungerar som det gör nu!

Är oxå särbo med 2 barn, en på 5 år och en på 6 månader. Fungerar utmärkt, så skönt att bara rå sig själv och slippa alla vardagsbekymmer man har med varann.

Vår äldsta son sover hos sin pappa 4 dar i veckan, men det är han själv som väljer det, sen så brukar jag var hos min man över helgen så vi kan hitta på kul saker med varann.

Jag skulle inte viljabo ihop med min man, låter kanske konstigt men det är så skönt.....

Jaså? Man är ju inprentad att man ska leva och bo mamma, pappa, barn.
Men för oss förstör det mer, än om vi inte skulle bo tillsammans.

Vem bor barnen med, är det besämt eller blir det som det blir, om man nu kan säga så. Berätta gärna hur ni har gjort som och gör.

Det låter konstigt ja, men jag känner likadant. Jag trodde nästan det inte fanns nån som hade det på det här viset, känns jätteskönt att veta att det faktiskt gör det och att det fungerar bra! Hur gör ni med eran minsta? Bodde pappan hos dig i början och hjälpte till eller tog du det själv? Har eran äldsta son sagt nått eller tycker det är konstigt eller har han alltid "accepterat" det?

Bor ni nära eller långt ifrån varandra?

Vi bor rätt nära varann eftersom vi bor i en småstad, tar ca 5-6 min med bil sen så går bussen från mig direkt till honom så det är skönt.

Jo det är inte så vanligt och visst så kollar follk konstigt eftersom det "ska" vara så att man bor ihop när man har barn.

Men man måste se det från fall till fall, vi bråkar tex aldrig om vem som ska disken, städa osv osv.... när vi är med varann så njuter vi bara av varandras sällskap.

Vår äldsta tyckte det bara var kul att få 2 rum.
När vår yngsta son var nyfödd så bodde jag hemma hos mannen men sen ville jag tbx till mig igen.

Fördelen med att bo isär är att man hinner längta efter varann, man behöver inte ta upp massa vardagligt tjafs, man sköter sig själv, man tar hand om sig själv, man tittar på vilket tv-program man vill själv osv osv. Man får hela sängen för sig själv utan att nån snarkar eller tar täcket..... :)

Nackdelen är väl att det kan bli lite för mycket ibland eftersom jag går hemma och det känns som jag får ta allt med dom, som lämning och hämtnng på dagis, till tandläkaren, till läkaren osv osv men så skulle det varit iaf även om vi bott ihop.
Sen så får jag väl lite mindre pengar över själv men det kommer ju oxå bli bättre när jag börjar jobba igen

Ja det är just det. Man sliper allt tjafs och kan njuta av varandra istället!
Just nu är min man arbetslös och båda går hemma, vi tappar bort varandra i allt tjafs och gnäll.

Ni delar på alla kostnader för barnen? Har ni samma regler eller gör ni olika?

Eller ja, regler och regler. Men rutiner för barnen.

Måste väl bli dyrt med 2 boenden???

Visst visst. Men är pengarna viktigare än hur man har det med varandra och i familjen?

Klart att familjen går före pengar!

Fel, men rätt.

Jag klarar av att leva med honom, alldeles utmärkt! Men inte bo med honom. Och ska jag avstå från att bilda familj med den man jag älskar, bara för att vi inte kan bo med varandra? Man kan se allt på så många sätt. Därför det bli diskussioner.. heh..

Som i många fall blir det inte som man tänkt sig. Och då gör man det som är bäst just då, sen vad som händer i framtiden kan man ju inte uttala sig om. Men nog är det bättre att flytta ifrån varann än att skiljas åt.
Tycker då jag=)

Det finns så många som stannar kvar och förösker kämpa och sen skiljer sig för att de inte orkar mer, då är det bättre att bo var för sig så att man kan ägna sig åt varann ist.

För oss blir det billigare att ha 2 boenden, han har sina kostnader och jag har mina, jag får dessutom bostadsbidrag oc lägre lånekostnader så för mig har det bara blivit bättre.

Vi har ungefär samma rutiner, inget godis på vardgagar, läggdax  vid ungefär samma tidpunkt. Fast hemma hos mig så har den äldsta sonen klarat sig bättre, typ att torka sig själv, plockar upp efter sig. Hemma hos hans pappa är det mer lathet från sonens sida eftersom han har lindat pappa runt lillfingret :)

För vår del handlar en del om att han har VV boende med sina andra barn.
Han kan alltså inte flytta.
Jag har en topplägenhet i en annan stad,som jag inte vill göra mig av med.
Har satsat stort en gång med villa mm,nu har jag äntligen hittat en toppenlägenhet centralt.
Likaså arbetet.Jag skulle definitivt byta ner mig om jag og ett arbete i en annan stad.
Har nu fri bil,individuell lönesättning och fria arbetstider.
Allt skulle bli sämre om jag böt arbetsplats.

Jag har heller ingen lust att springa och plocka efter hans tonåringar som inte har fått lära sig ansvar,hänsyn eller respekt.

Så det räcker med den tiden vi har tillsammans som de är nu

Vi kommer att vara familj varannan vecka,men i början när jag är föräldraledig kommer jag även bo där för barnens och pappans skull.
Sedan kommer barnen att gå i skolan här.

Vi kommer att träffas så mycket det går.Men säger upp mig,säger upp lägenheten för att flytta in i en annans hem,det gör jag inte igen..
Gör hellreb allt förb att det ska fungera bra på detta viset istället.