Vi är psykiskt mobbade
Anderswen skrev 2010-03-26 13:35:44 följande:
Solvår har en poäng. Vi förstod nog inte från början hur en utredning skulle gå till. Vår föräldrarutbildning var inte helt bra heller, men vi kan ju inte skylla på den. Sedan gjorde vi vår IVF i slutet på 2008, och var upptagna med det då, och sedan blev vi upptagna av diverse sorger i vårt liv, då våra föräldrar och närstående har gått bort. Vi har nu återhämtat oss, och senaste månaderna läst på, och varit mer bestämda under utredningen på att vi vill adoptera. Plus att vi visat att vi är mer pålästa nu. Jag tror inte det kan vara för sent.Vi avvaktar nog rapporten nu, och är den så negativ att vi inte kan använda den, så ska vi försöka höra med familjerättsbyrån där vi blir utredda, om vi inte kan göra ett uppehåll över sommaren, läsa på, bättre oss etc. och sedan försöka på nytt. Jag vet inte om man kan hålla på så. Vi har gjort ett uppehåll redan under november-december 2009. Vi kan inte ansöka på nytt, eftersom min fru är över 43 år nu. Det är bara att hålla tummarna, och hitta på andra saker som skingrar tankarna, för åtminstone jag blir helt vansinnig på att tänka på adoptionsbeslutet varje dag. Mina känslor går upp och ner, till höger och till vänster, i en bergodalbana. Det känns inte hälsosamt att leva så.