Olika stora bröst!! hjälp!

Mitt ex hade så..sen högg hon av en bit och blev jättenöjd.
Det GÅR att åtgärda.

Jag hade det så oxå, fast jag hade ett bröst med b-kupa och det andra bröstet var minimalt mycket mindre än a-kupa. Jag opererades och det betalades av lanstinget. Nu har jag lika stora bröst nästan, lite skillnad i och med att jag har fött två barn.

Jag hade aldrig märkt det, men vid ca 40års ålder fick jag veta det av en expedit i en underklädesaffär...
Min sambi gillar båda tuttarna och jag bara konstaterade att det var förklaringen till att vissa bhar satt illa.
Olika sport bhar kan fungera bra.
Kirurgi skulle aldrig falla mig in personligen, har en väninna som haft enorma problem med en rkonstruktion av bröstet efter cancer.

skiljer väl nästan en hel kupa på mina men aldrig nåt jag brytt mig om. sa de till min man som aldrig märkt nåt så nu småretar han mig men han vet ju att jag inte bryr mig.

Ett par bröst är väl aldrig exakt lika stora heller

Tack för era svar! :) Men hur går man till väga då för att kunna få det åtgärdat? vänder man sig till sin vårdcentral först eller hur gör man? och hur får man reda på om man för hjälp av landstinget när det gäller betalningen då?? 

Jo men absolut och skiljer det oerhört mkt så är det väl absolut inte fel att fixa det, så menar jag inte men en halv kupa eller en kupa tycker jag inte stör mig men mår man dåligt så ska man ha all rätt i världen att tas på allvar givetvis. Jag brydde mig mer när jag va i övre tonåren men jag har vant mig och ingen annan ser det...tror att de flesta är alldeles för upptagna med att kritisera sig själva

hej

mina är oxå olika stora men min man har inga problem med det.. det är väl något jag inbildat mig o stört mig på själv så jag tänker ej mer på det..

Jag har också stor skillnad, nästan 2 storlekar. Min sambo säger att han gillar det, som att ha två olika sorters bröst att klämma på, ett fylligt och ett lite mindre och fastare. Själv tycker jag inte alls om det och skulle också vilja veta mer om hur man går tillväga om man vill kapa lite från det ena. Men jag skulle nog aldrig göra något åt det tillslut ändå. Är det värt risken med sövning och därmed risk att dö, smärta, ärr och att det kanske blir jättefult? 

jag har det men inget jag låter mig påverkas av.

Ingen idé att bry sig anser jag också då jag endast blir påmind om jag står och ser mig i spegeln...och risken finns att när problemet är åtgärdat hittar man nåt annat att haka upp sig på. Det är ju tyvärr inte så ovanligt