Inlägg från: caos |Visa alla inlägg
  • caos

    Ingen hjärtaktivitet

    Hej!

    vet inte riktigt hur det kommer att vara i ditt fall då ditt barn slutade utvecklas i v. 13 och egentligen är en MA. Jag fick avbryta min graviditet i v.22 pga hjärnskador som inte var förenliga med liv. Vad jag förstått är det väldigt olika hur lång tid det tar. För mig tog det 14 timmar från det att jag blev igångsatt och var väldigt smärtsamt i början. Morfinet hjälpte inte på mig så jag fick ta epidural. Men jag har fött barn innan och det tog 20 timmar o var lika smärtsamt så jag tror att det beror på din kropp, hur du kommer att uppleva det. När det var över blev jag lämnad själv med min lilla dotter på mig för att ta farväl. Nu var hon ju väldigt utvecklad eftersom det var så sent men jag skulle råda dig till att prata med personalen om hur ett foster i den veckan ser ut och om det är väldigt missbildat...Du kan be dem att titta på det innan och berätta hur det ser ut...och du kan komma tillbaka en annan dag och titta ( om det inte är annorlunda när fostret är mindre). Jag råder dig att prata med personalen, ställ en massa frågor för det vet. Och om du vill veta mer om hur vi upplevde det så får du gärna maila mig.

    Lycka till och kramar, jag vet hur hemskt det måste kännas just nu..

  • caos

    min största rädsla i livet har alltid varit att behöva föda ett dött barn....så min första tanke på ultraljudet var "hoppas jag slippa föda ut det"....det blev ju inte så men i efterhand är jag glad att jag  var tvungen att gå igenom förlossningen och fick se mitt barn.......nu vet jag ju som sagt inte hur det ser ut i vecka 13 och med de skadorna som det har......men gå på din känsla och barnmorskornas rekommendation.....jag trodde att det skulle vara jättejobbigt med att föda ett dött barn och visst var det det men samtidigt är det en fantastisk känsla att föda ( kanske låter konstigt men jag har alltid sagt att jag ska ha två barn men denna förlossning fick mig att överväga fler trots den fysiska och psykiska smärtan). Personalen gjorde verkligen allt för att det skulle gå lätt för mig och det är ju väldigt olika hur man reagerar på olika smärtstillande...tänk på att de är där för dig.....min sambo var tvungen att åka hem sent på kvällen o ta hand om vår dotter så jag fick föda fram vårt barn själv....den barnmorskan som hjälpte mig sista biten stannade hos mig hela tiden och de övriga barnmorskorna fick sköta "ruljangsen". Eftersom jag tappade känslen i båda benen och var allmänt utmattad fick jag stanna över natten och när min sambo kom in dagen efter fick han se vår dotter.....sen har det varit väldigt utdraget...vi fick se kistan och ta farväl för ca 2 veckor sedan ( gjorde aborten 11/1) så jag tror att du har nog iallafall ett par dagar på dig att fundera på om du vill se ditt barn...du kanske kan be barnmorskan att svepa in ditt barn i något om tex huvudet är välskapt och kroppen deformerad, då kanske det känns lättare....min moderkaka kom ut med en gång och jag fick min första mens efter ca 5 veckor...nu har jag haft två mensperider o satsar stenhårt på en julklapp till mig själv:).....men går det inte nu så kanske det blir plus nästa gång....ingen som inte har gått igenom samma sak vet hur jobbigt detta är, folk kommer säkert att komma med jobbiga kommentarer...strunta i allt nonsens o fokusera på dig själv och din familj o gråt när det känns jobbigt...jag ska tänka på dig imorgon

  • caos

    vad skönt att det gick så fort och att du känner att du tog rätt beslut när du valde att titta på ditt barn....jag tror också att det hjälpte att titta för då förstod man verkligen att det var över...

  • caos

    jag såg så mycket fram emot att få ett svar på obduktionen...tyvärr hade de inget att ge oss. Vätska hade trängt undan hjärncellerna men de vet inte varför....tycker att det är jobbigt att inte veta vad som gick fel men det var iallafall inga kromosomavvikelser och berodde inte på infektion cå det enda sättet vi hade kunnat upptäcka det tidigare hade varit ett UL i typ v.12....

  • caos

    ärligt talat minns jag inte exakt...det är mycket som är luddigt men jag tror att det var efter ca en månad....jag fick en kallelse till möte med specialistläkare med posten....alla andra saker som när vi skulle få se kistan och så vidare har min kurator ringt angående

Svar på tråden Ingen hjärtaktivitet