hejhej...har en kille på 8 månader, född 4 september förra året.
vi bor i en liten by uppe i norrbotten, jag, min sambo och våran son. kul att läsa om andra jämngamla bebisar. vi har inga aktiviteter att gå på här, det verkar så roligt att göra lite av varje med sin bebis.
balder77, vi bor 2 mil från karesuando...som folk ibland vet var det ligger :) du då?
är också gräsänka,min karl har varit borta en vecka nu, kanske kommer på fredag, eller någon annan dag, beror på jobbet
balder77: det är en bra bit från boden iaf, tror vi har 30 mil till luleå :) men karesuando brukar man höra talas om för där finns sveriges nordligaste av allting, men huuur som helst, vi bor i en liten by som nog många tycker att gud glömde, jag kan inte ens promenera o köpa den där chipspåsen, för vi har ingen affär. det e ju lite trist.
tror nog n-j också håller på att göra sin andra tand för han e jättegrinig o knepig, han e annars en otroligt glad pojke. man blir ju så trött när man måste vara ensam länge, min karl såg jag senast för en vecka sedan o sist ja pratade med honom, i förrgår så visste han inte ännu när dom kunde komma ner. Det jobbigaste av allt är väl egentligen när man inte ens kan prara på telefon med varandra, allt snack om väl utbyggt mobilnät ger jag inte 5 öre för!
när jag fick reda på att ja var gravid fick ja berätta det på mobilsvar till p-n, han var borta flera veckor o hade inte täckning mer än ibland, :)
klart man saknar varandra, men det är ju sånt man kan hantera, jag vet ju att han kommer hem tids nog :) men eftersom det inte finns något alternativ så måste det ju bara fungera, nu är det egentligen ingenting att klaga på, när vi överlevde vintern så klarar vi nog allt, n-j var svårt sjuk när han föddes o vi kom hem med honom i november först, allt extrajobb o oron framförallt, o så blev han sjuk igen i december o då var p-n till fjälls igen o ja var tvungen att åka ner till göteborg själv med pojken. sånt är ju jobbigt men det låter värre än det egentligen är tror jag. som längst var vi ifrån varandra 1 månad när jag väntade n-j, då var han till fjälls o jag kunde ju inte följa med, då grät jag varje gång han ringde, ganska dumt för man hade typ 5 minuter på sig att prata sen bröts det, hehe..men det var väl dom där hormonerna som spelade mig ett spratt
n-j är tack och lov duktig på att sova, men han sover ingen annanstans än i vagnen på dagen, inte på nått vis i sängen, däremot sover han i sin egen säng på natten, nångång framåt morgontimmarna vill han upp till oss, och det är väl helt okej.
men när jag har varit ensam i en vecka med honom då är jag trött, för då ska man ju ta alla pass själv, för han vill ju äta på natten fortfarande nångång, o så ska han ha medicin kl 23 så då måste man ju alltid upp, eller vara vaken tills dess.
Jag vet ju inte hur det är att komma hem med ett nyfött barn eftersom n-j var 2 månader när vi kom hem första gången, han sov väldigt bra sen dag ett hemma, men vi var tvugna att vakna för att ge honom mat o medicin. det har varit slitsamt, alltså alla barn äter ju ofta när dom är små, men med n-j har det varit fasta tider med mediciner, så att sova när han sover har inte alltid funkat. för lite sömn tär ju verkligen, man blir ju hemsk om man inte får sova. min mamma brukar komma till oss ibland när vi är ensmma så att ja får sova ett tag, eller iaf bara slappna av lite.
man ska ju inte känna sig hemsk, det är nog lite sömn dom behövs så man blir utvilad o då blir man ju mkt mer tålmodig och gladare :)
sephiroth: jag brukar ge en trisslott...en bra present ifall han vinner, då har ni alla glädje av den :P när det e ojämna år så behöver man ju inte slå på så stort, tycker jag :)
igår hade vi så varmt o kvavt väder, åska o hela köret, n-j var väldigt tagen av värmen, ingen varmt mat gick hem, så det blev mest välling o skrapat päron. i natt vaknade han vid 4 o tänkte inte somna om, så närmare 5 var jag tvungen att gå upp med honom, han lekte ett tag o sen var det okej att sova igen, men bara i vagnen, han sover bara nattsömnen i sägen, all annan vila ska ske i vagnen har han bestämt. nu har vi fått svalare väder igen o humöret hos n-j är mkt bättre.
idag var vi till bvc och vägde lillknorren, äntligen har han tagit sig över 6 kg strecket! =) i
ja man ska väl inte klaga på värmen, igår var det kallt igen...får se hur denna dag blir. men än är det iaf skönt att vara ute innan myggen kommer :) blir jobbigt för lillkillen när myggen kommer, men värsta tiden är vi nog uppe i fjällen o skonas ganska bra.
ett annat tips på present är en bok, om han gillar att läsa eller gillar faktaböcker.Det gav jag till min karl när han fyllde 40 år, en fin bok om älgar fick han då hehe
ojoj vad ni e duktiga som går på dieter, jag är så omotiverad, gick ner bra först men sen stannade det totalt upp, ja till o med lite uppåt igen och jag tänker ofta att jag ska ta tag i det, men så rinner det ut i sanden. för dåligt motiverad helt klart.