När tankarna bara snurrar kring självmord, död, hur man kan ta livet av sig, när det känns som det inte finns annat än just bara DÖD som lösning.
Vad gör ni?
Jag tar en atarax och försöker sova bort allt det onda, dagarna det inte går så skär jag upp mina handleder och är hög, många gånger har jag funderat att börja knarka istället, för att slippa känna, se och höra, gång på gång.
Ts jag tog buss,tåg,buss till psykakuten för jag bor i landskrona och psykakuten är i Lund där tar dem en på allvar, jag har självmordstankar fortfarande, men de på psyk i tisdags hade platsbrist och en avd med magsjuka ,så jag ska gå regelbundet hos en kurator tills jag få träffa psykologen 6 april
Här är jättebra tråd mog ångest,självmordstankar
www.familjeliv.se/Forum-4-50/m50321386.html
Jag vet att de inte tar en på allvar förrän det är för sent.. ring 112 då och säg att du har tabletterna framme och tänker ta dem. DÅ kanske de skickar ambulans eller nån slags transport. Jag vet hur mycket det tar emot att åka dit kommunalt när man egentligen knappt vill ha hjälp utan egentligen bara vill ta livet av sig.
Du kan hämta mediciner 1 eller 2 ggr i veckan på din mottagning om du är rädd för att överdosera, förresten.
Om man inte fått en ordentlig utredning och blivit erbjuden terapi anpassad för dig, så är det det du ska göra. Lugnande mediciner kan behövas ibland. Har både Sobril och sömnmedicin hemma.. men det är bara i extrema nödfall nu mer. Annars är det DBT som gäller långsiktigt för min del.
jag träffade en man vid busshållsplatsen några gånger ,han är föredetta missbrukare och medicinmissbrukare och han får hämta mediciner på lasarettet en gång i veckan .
Ring ambulansen de tycker jag att du ska göra, har en msn kompis hon hotade att ta livet av sig på facebook så var de nån som ringde polisen ,så polisen ringde och ville hämta henne ,men hon vägrade
Jag har också blivit hämtad av polisen flera gånger.. o ambulanspolis =/ Effektivt är det ju i alla fall..
TS,,, kan du fatta hur cool du är?? Nu tycker väl du att jag är hur störd som helst men ärligt, att du ens erkänner att du har ett problem är fasen stort! Endast då kan man göra nåt!
Det gör så ont i mig att höra denna historien. Du är inte ensam!
Hämtade min syster idag som i snart drygt 5 år haft starka psykiska problem och mer eller mindre bor inne på psykavdelning på sjukhuset. Hon har gått upp MYCKET i vikt pga av stillasittande, folkfobi och medicinering.
Jag önskar att jag ska kunna stötta henne till ett bättre och meningsfullt liv bättre än vad jag lyckas med idag, samtidigt är det bara den som mår dåligt som kan göra vägen tillbaka....
Försök att kämpa på!!! Be din pojkvän hjälpa dig att hitta hjälp så han inte får ta "all skit" själv utan att ni två kanske fokuserar på de positiva sakerna i livet (även om han såklart finns där i det mörka också...)
KRamar till dig"!!!
maria så du har det ,jag har iaf inte de ,men bli man de blir man väl inlagd
testa att göra som jag gör varje morgon!
jag går upp,går på toa och sen ställer jag mig framför speglen i badrummet och säger högt till mig själv att idag blir de en bra dag.
låter kanske urlöjligt men det funkar faktiskt många gånger,känn som jag har mer energi att klara dagen så!
Vi önskar självklart att ts får den hjälp h*n behöver