Kvinna inom byggbranschen, vad skall jag göra?

Hejsan
Alla arbetsplatser har sina egna koder och jargonger, på vissa arbetsplatser är det mycket snack bakom ryggen och framför allt ledare är ju mer utsatta för arbetsgruppers påhåpp eller skitsnack.
Fråga en sjuksköterska och denne kan nog intyga att det är väldigt olika stämning på olika avdelningar denne arbetat på.

En nära släkting, man, arbetar som arbetsledare. Han har arbetat inom en av Sveriges största byggföretag som byggnadsledare och det finns endel kvinnor på kontoret han arbetar på. Han åker alltså ut på byggen och hänger även på kontoret. De är ändå ett gäng kvinnor där på kontoret och därav normaliseras väl stämningen något.
Mitt tips till dig är att inte låta din kunskap och investerade studieår gå åt skogen utan se dig om efter andra arbetsplatser, det kan ju vara helt annorlunda och leta särskilt efter arbetsplatser med fler kvinnor. Alternativt en arbetsplats med en chef som mer står upp för dig. Dvs. lite som att du är en lärare som kan skicka jobbiga elever till rektorn så de får veta att man inte får bete sig hursomhelst fast att de i ditt fall är din chef som är rektorn. Dra gränsen tidigt vad du accepterar och vad som är över din gräns. Du kan även söka efter liknande mer kontorsbaserade tjänster inom din branch och arbeta dig uppåt.

Se även över ditt ledarskap. Byggarbetarna har ju mkt kunskap och visa att du litar på dem så du inte känns som någon som ifrågasätter allt de gör utan visa att du litar på deras professionalitet. Betona också att din uppgift ligger i att delegera arbetet men att du låter dem bli mer delaktiga i arbetet och komma med sydpunkter och hjälpa med sin erfarenhet. Men låt dem inte sno ditt arbete med låt dem vara med.

Jag tror inte detta handlar så mkt om att du är kvinna utan att alla unga personer med ledaransvar kan bli "gulligullade" av äldre kollegor. Som i exemplet med sjuksköterskor, tänk en ganska nyexaminerad ung sjuksköterska som ska delegera en undersköterska. Kan kännas olustigt för båda parter vilket kan leda till att undersköterskan "vägrar att hunsas av jäntan" och att ssk då blir osäker i sin ledarroll. Sen så kan nog att du är kvinna leda till en del kränkande behandling mer kopplat till ditt kön än din unga ålder. Även jargongen är ju där lite annorlunda än på många arbeten men våga sätt gränser.

Hursomhelst vill jag säga att det är kul att se att du som kvinna utbildat dig till detta, ge inte upp bara!

Tack för ditt svar. Kan läggas till att jag alltid arbetat i mansdominerade arbetsbefattningar. Jag är extremt tydlig när det kommer till att sätta ner foten. Och är inte en tjej man "kör över" i första taget. Är lite mer av en bulldog i rosa förpackning. Men frågan är ju HUR mycket skit man egentligen skall behöva ta. Jag var i kontakt med mitt fack och de hade egentligen tänkt att gå vidare med fallet eftersom vissa av de saker som skedde var långt ifrån okej, men när jag fick reda på att de skulle låta folk gå pga arbetsbrist lät jag bli att gå vidare med det. Det var ju inte så att någon nån gång då och då sa pikar och saker utan det var kanske 15-20 ggr per dag minst. Oftast var det, du är värdelös, du kan ingenting, fattar inte hur du fått detta jobbet, KVINNOR hör inte hemma här m.m...och tro mig jag är absolut INTE värdelös på mitt jobb. Min närmsta chef var mer eller mindre på deras sida även om han berömmde mig hela tiden så fort jag och han var själva. Va precis som han inte ville stå upp för mig framför dom och beklagade sig sedan när ingen hörde eller såg nått. Såfort som han hade gjort fel blev han akut diment och sa att det var JAG som hade gjort, räknat fel, beställt fel, inte sagt etc etc. När en anhörig till mig gick bort en morgon helt oväntat och jag fick samtalet bröt jag ihop och ville då bara gå hem eftersom jag egentligen ville åka till sjukhuset och säga adjö, men det fick jag inte eftersom han skulle vara på julfest (som han hade vart på dagen innan också för övrigt.) Jag fick jobba på hela den veckan och satt mestadels och grät inne på mitt kontor. Då och då tittade han in och sa nått i stil med. Ja men såhär är det ju, det är bara att bita ihop. Och gick därifrån med ett stort leende som att bara för att han var helt avstängd så skulle jag också vara det. När min katt låg inlagd hos veterinären pga epelepsi som de inte visste om han skulle hämta sig ifrån och ajg var lite nere den dagen sa han när jag berättade vad som hänt att...jaja katter är vidriga djur, du kan ju ta hit kattfan till kontoret så kan jag skjuta av honom för dig. Ah nej jag är verkligen knäckt. Så trött på det. Aldrig blivit behandlad så dåligt.

Stackare..du har hamnat på fel arbetsplats..anmäl anmäl anmäl... Själv är jag rörmokare och har då aldrig blivit så illa behandlad fast jag är tjej.

Låter helt sjukt att det ska vara så, det trodde jag faktiskt inte!

Tycker att andraadvent gav bra respons.

Jag tycker att det låter som att du helt enkelt hamnat på en arbetplats med dålig arbetsmiljö och dålig ledning. Jag tycker inte heller att du ska kasta bort din kunskap och sluta med ett yrke som du i övrigt trivs med.
Jag håller med om att det snarare beror på arbesplatsen än huruvida den är mans- eller kvinnodominerad, jag har jobbat på båda sidorna och min erfarenhet säger mig att det snarare beror på vad för slags personer som arbetar där än vilket kön de tillhör.

Det jobbet jag har nu är mansdominerat, men min erfarenhet därifrån har varit i det närmaste tvärt om än din, visst, min chef var/är en riktig inbiten tornedaling som antagligen tycker att kvinnans plats är i köket, men mina manliga arbetskamrater stod upp förmig rejält när han försökte köra ner mig.
Annars har dejag jobbat med snarare varit glada över att en tjej visat sig intresserad av deras yrke, de har verkar tycka om att få en ursäkt att komma ifrån "grabbsnacket" och få prata lite "tjejsnack", haha. Då är det ändå karlar från ca 35-60 jag jobbat med.
Visst, jag vet att jag är med "det bra gänget" på min arbetsplats och jag vet att det finns några riktiga mansgrisar på några av de andra avdelningarna, men de står inte högt i kurs hos de andra karlarna heller med sina attityder.

Nej, sök nytt jobb, men du behöver ju nödvändigtvis inte byta branch för det. Vi kvinnor behövs faktiskt också på de här arbetplatserna, låt dig inte tryckas ner för att du hamnade på ETT dåligt ställe.

Jag kan lägga till att jag haft det exakt som dig på en av mina arbetplatser (kvinnodominerad) och jag blev deprimerad av att jobba där, grät flera gånger i veckan, grät till och med på jobbet, det var hemskt. Vad man än gjorde så fick man bara höra hur fel allt var. Även där var största problemet chefen som inte kunde styra arbetplatsen,hon var konfliktträdd och skyllde ifrån sig neråt, det blev någon form av "maktkamp" bland de anställda på golvet. Antagligen en naturlig reaktion då det "saknas ledning" att folk indirekt börjar slåss om den rollen.
Men jag stod ändå ut i flera år innan jag fattade att jag måste ta mig därifrån.

Hej, det låter hemskt det som du har utsatts för. Jag är själv målare och har nog aldrig blivit utsatt på det sättet på ett bygge. Det har hänt ett par gånger att någon har sagt något dumt, men då har jag sagt ifrån och visat att jag inte tål vad som helst.
Jag tror att du måste säga ifrån på en gång när någon beter sig kränkande mot dig, Pekar dem finger åt dig och gapar och skriker åt dig så säg ifrån på direkten att du inte tål sådant betende. Ta tag i det själv och spring inte till chefen på en gång, du måste nog visa själv att du ska respekteras.
ga gånger när jag kommer till ett bygge med en man och ingen på bygget vet vem jag är så tror dem att jag är lärling (har bara jobbat med det här se gymnasiet), oftast så pratar dem inte med mig när det gäller saker som att ta beslut.

En gång så kom jag och en jämnårig kolega till ett bygge, jag ställde en fråga till en man där, mannen vänder sig då till min manliga kollega och svarar honom, inte mig. Vid det tillfället sa jag inget men efter det så tål jag inte ett sådant sätt. Nu för tiden vågar jag ta för mig mer och säga ifrån.

Sen kan jag ju också säga att de flesta arbetsledarna är ganska avskydda av arbetatarna, klart dem får ju respekt men är oftast inte så omtyckta vad jag förstått.

Sen att du börjar tidigare och slutar tidigare är ju ditt jobb det är därför du är där, du ska öppna och låsa bygget och ha kontakt med uppdragsgivaren+arbetarna och se till att det finns material mm.

maskrosbarnet:
Nej det var väl inte den bästa arbetsplatsen. Jag springer däremot verkligen inte till chefen såfort det var något, men tillslut är man ju tvungen, tråkigt bara att man de gångerna inte fick någon hjälp utan tvärt om. Och ibland blev det ohållbart då det kom UE som vägrade arbeta ihop med en kvinna pga olika skäl etc.

På vårat bygge var det enbart en platschef och en arbetsledare (jag) bygge på 70 milj sek. sammanlagt var det ungefär 40 ibland 50 gubbar att sammordna och eftersom pc var på plats var det ofta stunder när enbart jag var där. Låsning och öppning etc skulle vi dela på men eftersom han gillade sovmornar så blev det jag som fick göra allt detta (gratis). Tro mig det är inte bara typ 5 dörrar som skall öppnas utan en hel offentlig byggnad som skall gås egenom, varenda fönster(ca 80st) typ 15 ingångar och kontrollera så all el och säkerhet var på/av. Räkna med att en låsning tog ca 30 min om du skyndade dig och du kan inte göra detta under tiden killarna jobbar så det är efter arbetstid. Samma sak på morgonen. Varje dag utan att få betalt för det plus att du inte har några raster eftersom du inte hinner och de gångerna du hinner får du massa kommentarer om att "ja minsann jag behöver iallafall inte käka nu, jag har betydligt viktigare saker att göra, men visst ät du då"

Jag försöker söka mig innåt mot inköp, kalkyl etc istället just nu, men det är tufft på marknaden nu så man vet ju aldrig.

Men jag har antagligen bara haft otur på de företagen som jag vart på. Vet en tidigare arbetsplats där de hade exakt detta problemet, men det var ett större företag och är väldigt känt så det är ju tyvärr såhär verkligheten ser ut.

Du kanske kan hitta en annan kvinna i samma branch och med mer erfarenthet som du kan ha som mentor? Jag hittade den här länken när jag googlade: www.kvinnorsbyggforum.org.

Jag jobbar inom IT, det är mansdominerat men inte lika macho som jag kan tänka mig att byggbranchen är. På min arbetsplats har det aldrig varit ett problem att vara kvinna, men jag har ju varit med om att vissa (särskilt utländska) kunder har muttrat om att de vill ha "en riktig" projektledare... Som tur är har vi bra chefer som backar upp i de fallen.