• Gravid2010

    Många mammor lägger på tok för stor vikt vid sin egen betydelse för babyn/barnets framtida utveckling..

    De senaste diskussionerna på FL:

    Ett barn på 7 mån som blir bortlämnad till mor eller farföräldrar som älskar det, i ett dygn, känner sig övergivet och blir skadat för livet...

    En baby som får skrika lite i 5 min för sig själv, känner sig övergivet och blir skadat för resten av livet.. ett otryggt och osäkert barn.

    Sitta i bilen och vänta en stund själva... Riktigt riktigt illa.. en känsla av övergivenhet för resten av livet.

    Ersättning istället för amning! Det absolut värsta av allt.. trots att många läkare nu tom går ut och säger att vi faktiskt har jättebra vatten och att ersättning är en fullt godtagbar näring för bebisar.

    Om det nu var så att mammans betydelse var så otroligt stor som vissa verkar tro.. då borde vi vara en hel värld som inte skulle kunna leva och fungera normalt. Ändå finns ex som Jessica Andersson och Mikael Nyqvist.. som har varit med om riktigt tragiska saker och ändå klarat sig hyfsat bra?

    För stor vikt läggs vid mammans betydelse och för liten vikt vid att: Människan som blivit skadad på ett el annat sätt.. Kan faktiskt också läka! Något annat vore väldigt konstigt.

    Men nej, jag personligen tror inte att man kan lyckas skada och påverka ett barn el en baby med så små enkla medel. Det är nog mammorna som fått en aningen hybris då!

  • Svar på tråden Många mammor lägger på tok för stor vikt vid sin egen betydelse för babyn/barnets framtida utveckling..
  • Girlinthecity

    Små barn kan visst känna sig övergivna, och den känslan kan absolut sitta i en livstid. Den kan läka ja, men aldrig glömmas bort. Nu kan barn känna sig övergivna av många, inte specifikt sin mamma.

    Du uppger Jessica Andersson och Mikael Nyqvist som exempel...   Så bara för att de är framgångsrika (eller ja, i alla fall en av dem), så har de itne kännt sig övergivna menar du? Vi har väl ingen aning vad de har gått igenom och hur de har mått? Och ja, självklart kan sår läka, men ska man inte undvika att från början ens skapa sår?

  • Gravid2010
    Girlinthecity skrev 2010-03-26 14:54:01 följande:
    Små barn kan visst känna sig övergivna, och den känslan kan absolut sitta i en livstid. Den kan läka ja, men aldrig glömmas bort. Nu kan barn känna sig övergivna av många, inte specifikt sin mamma. Du uppger Jessica Andersson och Mikael Nyqvist som exempel...   Så bara för att de är framgångsrika (eller ja, i alla fall en av dem), så har de itne kännt sig övergivna menar du? Vi har väl ingen aning vad de har gått igenom och hur de har mått? Och ja, självklart kan sår läka, men ska man inte undvika att från början ens skapa sår?
    Vad jag menar är att vi är många.. (ja absolut inkl mig själv) som fungerar alldeles utmärkt trots ev motgångar i livet. Motgångar betydligt värre än de jag räknade upp i ursprungsinlägget.

    Hur vi än gör som föräldrar så riskerar barnen ändå att få gå i terapi när de blir vuxna och de kommer ändå att tycka att vi gjorde ett skitjobb.. tyvärr. Känns lite overkill att haka upp sig på småsaker som nattning, lite gråt och att sitta i bilen en stund.
  • babbelina

    Tycker ditt tänk är väldigt ..hm.. konstigt, varför inte vara den bästa mamma man kan vara? Finns väll inget barn/vuxen som haft motgångar som inte önskar att det varit annorlunda oavsett hur lyckade och välfungerande de är idag.

    Sen om man fortfarande anser sig vara en bra och trygg förälder när man låter barnet ligga och gråta, lämnar det ensamt osv så är det bara att beklaga.

  • Gravid2010
    babbelina skrev 2010-03-26 16:25:06 följande:
    Tycker ditt tänk är väldigt ..hm.. konstigt, varför inte vara den bästa mamma man kan vara? Finns väll inget barn/vuxen som haft motgångar som inte önskar att det varit annorlunda oavsett hur lyckade och välfungerande de är idag. Sen om man fortfarande anser sig vara en bra och trygg förälder när man låter barnet ligga och gråta, lämnar det ensamt osv så är det bara att beklaga.
    Alla gör vi olika, eftersom vi lärt oss olika och uppfostrar olika individer. Tycker bara att vissa mammor verkar ha fått lite hybris ang sin egen speciella betydelse. Barn är oerhört anpassningsbara. Det verkar däremot inte dagens mammor vara.
  • Kya
    Gravid2010 skrev 2010-03-26 16:37:16 följande:
    Alla gör vi olika, eftersom vi lärt oss olika och uppfostrar olika individer. Tycker bara att vissa mammor verkar ha fått lite hybris ang sin egen speciella betydelse. Barn är oerhört anpassningsbara. Det verkar däremot inte dagens mammor vara.
    vad är mer anpassningsbart än att kunna anpassa sig efter sitt barn? att avbryta den aktiviteten man är i för att kunna ta upp sitt gråtande barn?
    när man har blivit mamma så får man helt enkelt acceptera att man själv kommer i andra rummet ett tag. att någon annan blir viktigare än en själv, ett kort tag i ens liv. sen finns det såklart människor som aldrig kommer kunna släppa sitt ego-tänk, och de fallen kan jag bara beklaga.
    Filip och Liv, mina stjärnor! :)
  • Gravid2010
    Kya skrev 2010-03-26 16:44:15 följande:
    vad är mer anpassningsbart än att kunna anpassa sig efter sitt barn? att avbryta den aktiviteten man är i för att kunna ta upp sitt gråtande barn?när man har blivit mamma så får man helt enkelt acceptera att man själv kommer i andra rummet ett tag. att någon annan blir viktigare än en själv, ett kort tag i ens liv. sen finns det såklart människor som aldrig kommer kunna släppa sitt ego-tänk, och de fallen kan jag bara beklaga.
    Att vara en bra mamma betyder inte att man per automatik måste paja sitt eget redan befintliga liv. Nu har jag iofs inte lämnat bort min snart 3 åring än.. För att jag inte haft behov att göra det.. Men om man känner att man behöver göra det för att få lite egentid/ensamtid med partnern så ser jag inga som helst problem i det.
  • Kya
    Gravid2010 skrev 2010-03-26 16:47:38 följande:
    Att vara en bra mamma betyder inte att man per automatik måste paja sitt eget redan befintliga liv. Nu har jag iofs inte lämnat bort min snart 3 åring än.. För att jag inte haft behov att göra det.. Men om man känner att man behöver göra det för att få lite egentid/ensamtid med partnern så ser jag inga som helst problem i det.
    men det gör jag. åtminstone om det gäller för längre stunder och små barn. när man skaffar barn så blir det förändringar i livet, man är naiv om man tror något annat.
    Filip och Liv, mina stjärnor! :)
  • Jagsjälv

    Håller med dig TS!
    Allt måste vara svart eller vitt i mångas ögon. Många diskussioner blir rätt löjliga. Man får inte gå på toa utan barn, inte bio, inte träna... Livet förändras, visst! Men man kan ändå göra saker utan sitt barn ibland utan att vara en dålig mamma.

  • Lima80

    Det är klart att man kan göra saker på egen hand även när man är förälder. Men jag tror man lever farligt om man tror att föräldrars beteende gentemot barn inte har någon betydelse. Anknytningen är en mycket viktig faktor för ett barns utveckling. Om anknytningspersonen/anknytningspersonerna inte är känlomässigt tillgängliga kan barnet hälsa och utveckling vara i riskzonen. Det kan innebära stora problem för barnet i framtiden...

  • Jagsjälv

    Men anknytningen förstörs inte för att jag går och kissar ifred, eller åker och tränar när min man har sonen. Det är liksom inte så anknytningen förstörs. I så fall skulle de flesta barn vara störda nu....

Svar på tråden Många mammor lägger på tok för stor vikt vid sin egen betydelse för babyn/barnets framtida utveckling..