Hur vanligt är det att ni använder ordet halvsyskon hemma?

"kommit längre"??? Som i "bortse från fakta och inrikta oss på att bli känslostyrda"? Om de syskon som är riktiga syskon inte känner sig som syskon, är de inte syskon då? Så borde det ju rimligtvis vara ifall de som inte är syskon men känner sig som det "är" syskon. Låter vrickat i mina öron eftersom genetik inte går att varken känna bort eller känna fram. Hur har ni fått till det att de har samma rättigheter/skyldigheter gällande egendom, om ex du med barn sedan innan går bort så ärver inte din sambo någonting utan allt delas lika till barnen påstuds, ev en god  man som tar hand om rubb och stubb? Om ett särkullsbarn vill ha ut sina pengar spelar det väl ingen roll vad ni skrivit. Resonemanget med "halva individer" är bara löjligt så det går jag inte ens in på.

Ja eller hur, vad fånigt det skulle bli med föräldrar som går omkring och skäller: NEJ HAR JAG JU SAGT, du får inte ropa på "syrran", det är din adoptivsyster!!!!

Ja jag ser att min fråga skapat mkt diskutioner. Är väldigt nyfiken på hur en man skulle svara i denna fråga??? Jag har barn sedan tidigare o min man ser inte dem som halv osv. Dom bor heltid med oss. Frågar folk ute hur många han har så svarar han 6 UTAN att förklara halv osv. Han är precis som jag önskade då jag tänkte att när jag träffar en ny man så ska han acceptera mina barn. Tar han mig så tar han 2 barn på köpet. Skulle inte klara av att leva med en människa som inte accepterar o respekterar mina äldre. O bättre fick jag han särbehandlar ingen av barnen. Han ser till var o ens behov. Pappan till mina äldre finns inte med i bilden längre. Ang växelvist boende så ville han det då barnen var små. JAg sa nej o det höll rättsligt. Jag gick med på att antingen jag var umgänges förälder eller han. O vi hade gemensam vårdad då. Men jag tycker det är läskigt att läsa hur vissa människor tänker ang sina bonusar. Jag resonerar som så att väljer man en partner med barn så får man acceptera hela paketet inte halva. Som jag skrev tidigare man måste inte älska det barnet men acceptera o behandla det som sina egna o framför allt med respekt. Barnet har inte valt kvinnan åt sin pappa eller man åt sin mamma o framför allt inte valt att födas o att föräldrarna ska skiljas.

Finns det bara ett enda sätt att ta hela paketet på? Måste man göra som du tycker är bra för att vara en bra styvförälder eller kan du tänka dig att det finns andra vägar? Kan du tänka dig att man kan vara en bra styvförälder och ändå använda ordet halvsyster t.ex.? Vuxna människor som utgår ifrån att deras sätt att tänka och göra är det enda godtagbara är det värsta jag vet. Trångsynt.

Skutta ur sandlådan då, ingen tvingar dig att sitta kvar. Ta du vilket paket du vill så väljer vi andra vilket vi tar. Slappna av är ett tips, det kan få dig att ha krafter kvar att sköäta andras jobb, du bestämmer inte