Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

Usch känner helt igen mig i det du skriver. Jag är EXAKT likadan. Ju längre in i ett förhållande jag kommer desta mer självhat och desto mer osäker blir jag. Sambon har precis "tröttnat" på mitt beteende och tvingat iväg mig till att träffa en psykolog. Varken han eller jag orkar mer.

Har själv precis börjat "rota" i mitt beteende och fick upp en sida på borderline och det är mycket mycket som stämmer in där.
Jag har extremt svårt att kontrollera mitt humör till exempel, kan bli fly förbannad för minsta lilla och min dag kan bli helt förstört för en liten sak som andra folk inte ens skulle bry sig om. Jag kan gå från att må hur bra som helst över allt till att nästa minut ligga i sängen och gråta i timmar i sträck.

Ja, jag  var till vårdcentralen i förra veckan och bad om en remiss till vuxenpsyk. (då jag gått på bup innan men är för gammal nu.) Det enda jag fick där var sömntabletter och ett telefonnmmer till samtalsmottagningen! och det betalade jag 125 kronor för. Faan för den svenska sjukvården ibland!
Men i morgon ska jag ringa till samtalsmottagningen och be om en tid.
Har till och med dragit mig undan alla vänner av rädsla för vad dom ska tycka och tro om mig (osäkerheten igen) vilket gör att det "bara" är sambon kvar att prata med när jag mår skit. Det tär extremt mycket på honom för han känner sig så ensam och hjälplös och vet inte riktigt vad han ska ta sig till.
Men förhoppnignsvis är det inte såå lång väntetid på att få komma iväg.