Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

Det handlar inte om det. Du måste skilja på de som "bara" har dålig självkänsla och därför inte tycker de förtjänar en partner, och de som har större problem som borderline.

En del av det jag säger är för din skull, men jag vet också hur hårt det tar på mig själv att gå in i en relation och misslyckas igen. Och flippa ut igen. Och se hur jag skadar den andra personen. Detta är något jag måste bära med mig sedan. Att jag varit så hemsk mot en annan person. Det får mig att må sämre. Jag träffade en underbar kille, jag sa som det var till honom. Jag har dessa problemen, kommer du klara det. Han sa ja. Jag krossade honom... Han har själv fått problem med relationer nu pga mig.

Jag anser att man ska fixa sina egna problem först innan man ger sig in i en relation. För bådas skull. För även om jag älskar killen, jag är inte lycklig med honom. Jag KAN inte vara lycklig i ett förhållande. 

Nu vet jag inte ens om jag kommer få denna diagnos, eller om din partner kanske kan ha den. Men borderline är en personlighetsstörning. Det går inte att bara "kliva ur martyrskapet", så jag besparar mig gärna från Mia Törnblom-klicheer.
Jag har inte lämnat för att jag tyckt synd om mig själv, eller ens för att rädda killen. Jag har lämnat för att jag inte stod ut med personen jag var i relationerna. Att ständigt agera som en galning, känna en massa ångest och inte veta vad jag gör. För det är inget som automatiskt blir bättre med tiden, trots att jag försöker stå ut. Tvärtom blir känslorna i mig bara värre och värre för varje dag som jag är med personen.

Jag har också varit på andra sidan, träffade en kille som faktiskt hade exakt samma problem som mig. Det är först då jag insåg hur otroligt jobbigt det var att leva med någon som har dessa problem. Jag trodde att jag kunde få det att fungera, dels för att jag själv vet hur jag tänker och agerar, och dels för att jag är väldigt påläst inom psykiatri. Men man kan INTE fixa sin partner när problemet är på denna nivå. Du lurar dig själv om du tror det.

Jag förstår om du vill fortsätta kämpa, jag gav dig bara min syn på saken, då jag är rädd att du kommer ångra dig i slutändan.

Min erfarenhet av borderline personer är att de är väldigt manipulativa, de manipulerar alla i sin omgivning för att få de de vill ha ut av dom, de använder sig själva som offer/martyr och de är bara ett spel... de är genomtänkt från dom för att suga energi från andra människor,

de kan inte känna empati för någon som de gjort illa utan de ser bara sin egna sorg/förlust i de hela.

De är falska och ljuger ofta. de gör inget för någon anan person om de inte finns något utbyte ,att få ut något av den goda gärningen ex.

Ja ni märker att jag inte gillar bordeline personer, jag känner 1 par sådana och för mig är dom obehagliga,man kan aldrig se dom som trogna stabila vänner.

Intressant att läsa  om din erfarenhet. Själv kan jag säga att jag är väldigt empatisk och känslosam av mig, bryr mig mer om andra än mig själv och mår mycket dåligt om jag sårar någon. Enda gången jag visar min manipulativa sida är när jag riskerar att förlora någon har en relation till, men inte ens då gör jag det genom att såra personen.  Jag vet att borderliner kan vara manipulativa, men att de är empatilösa har jag aldrig hört. Vad säger ni andra? Stämmer det på er?

jag är ihop med en kille som har Borderline.

Han är väldigt instabil, väldigt ärlig med hur han känner, tänker bara på sig själv, de vänner han har är för hans egen vinnings skull, extremt bra på att manipulera fast han vet själv inte om det, han är otroligt impulsiv, får jätteångest ibland i några dagar, kan prata om att livet är slut och att han dör osv. Han är väldigt charmig och har många ytliga vänner så folk tror bara att han är lite roligt galen i sitt sätt, ingen vet det vi vet att han har denna diagnos.

han är jättesvår att leva med men man kan inte annat än acceptera och försöka få honom att må bättre men det är inte lätt.

Jag vet att han utnyttjar alla runt sig och han sätter sig själv alltid som ett offer, han kan plötsligt få för sig något och har svårt att släppa det.

Han har gjort slut med mig flera gånger för sin ångest men kommer alltid tillbaka för han säger att han älskar mig.