Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

Jag har en kompis som har Boderline! hon har varit inlagd pa psyk (frivilligt). Hon skär sig, (har dock blivit bättre)
och har ätstörningar. När hon är "normal" är hon en väldigt rolig och intressant person att vara med. Hon kan mycket om allt och man kan föra oerhört roliga diskussioner. Fran att hon är en trevlig och glad person kan hon t.ex. komma till en fest där alla kompisar är och se ut som sju svara ar. Alla ser att hon har gratit och hon säger ingenting alltsa raka motsatsen till hur hon är annars. Sist kom hon till en annan väns förlovningsmiddag och betedde sig sa. Jag tycker det är respektlös, för hon far alla andra att ma daligt. Om hon nu mar sa daligt den dagen är det ju bättre att hon stannar hemma. Det här har pagatt sa länge kanske i 4 ar nu!

Hon säger ofta att det bästa är att hon tar livet av sig sa att hennes kille kan fa ett bättre liv. Da maste man sitta och stötta och peppa. Vi kompisar vet inte rikgtigt vad vi ska göra, det är oerhört pafrestande att ha en san här vän. Hon kan t.ex. skriva ett helt mail utan att ens fraga, hur mar du? utan hon skriver bara om hennes problem. Ska man fortsätta vara henns vän eller avsluta vänskapen? Man är ju rädd att hon ska göra nagot riktigt dumt.

Nä det är ju det som är sa svart! problemet är ocksa att vi är ett kompisgäng. Det som är svart är att man inte kan vara en schysst kompis till hundra procent. Om vi planerar in en tjej-weekend är det ingen som vill att hon ska följa med. Det för att risken finns att hon bryter ihop och "förstör" resan som alla lagt ner rätt mkt pengar pa. Det är en väldigt konstig situation om man säger sa! hon tar mkt energi. Hon akte t.ex hem till en kompis mitt i natten i polisbil efter hon hade skurit sig pa tunnelbanan, den här kompisen hade tenta dagen efter.

Vi har kännt varandra i kanske 5 ar! och hon har varit sjuk under nästan hela den perioden.

Hon hade inte meddelat att hon skulle komma till middagen och kom en halvtimma försent och hade smink i halva ansiktet. Det som man kan tycka är att, hon vet att vi accepterar hennes sjukdom och det är ok om hon inte kommer. Nu landade ju allt fokus pa henne istället för kompisens förlovning.

Jag kan instämma och säga att hon annars är en väldigt omtänksam person! och jag tycker sa mycket om henne och det är ju därför jag inte vill släppa henne. Samtidigt som det är oerhört krävande! Det är rätt hart att sitta och motivera en person som säger att -Jag är en hemsk människa jag förtjänar inte att leva, det vore bäst om jag inte levde sa min kille kan ga vidare. Samtidigt säger hon att hon planerat hur hon ska ta sitt liv om hon blir lämnad. Det är sa jobbigt att höra allt det och gang pa gang uppmuntra och säga hur bra hon är osv. För det är hon verkligen, bara att hon inte fattar det själv. Det är väl det som är sa frustrerande att hon har san skev självbild.

Tack för att ni delar med er till mig! allt jag vill är att hon ska bli frisk och fa vara lycklig för det är hon verkligen värd.

En annan sak är! att när hon inte är nere sa är hon ofta den extrema motsatsen. Hon är sa otroligt lycklig och pratar väldigt mycket och later inte andra fa en syl i vädret. Den sidan har jag inte sa svart för men manga av de andra har det. Det är inte sa ofta hon är ett mellanting.

Ja hon har fatt den diagnosen! vad är det som inte verkar stämma?

Jag är jättetacksam för Era svar!

Fast även om hon beter sig som att hon är lycklig och pratglad sa tror jag inte att hon är lycklig. Det är nog mest en fasad eller att hon är lite uppat just da. Tyvärr sa dricker hon ibland i samband med tabletterna tror jag. Hon gar till en psykriatier 2 ganger i veckan, innan var hon inlagd i 1 eller 1,5 ar. Hon ringer även henne när hon inte vet vart hon ska ta vägen eller om hon skurit sig osv.