Vi med borderline är inte svårare att leva med än dom som inte har den diagnosen. Visst ta kan reagera lite mer på vissa känslor, men när vi älskar någon gör vi det till 100% .. ville bara skriva att vi är inte annorlundare än alla andra bara för att vi har en diagnos
Jag kan inte svara för han utan bara hur jag själv är. Men vi är ganska osäkra i oss själva, men när vi tycker om någon så gör vi det väldigt mkt, men man har svårt att släppa in andra för mkt in på ens egna liv, oftast för att vi är så osäkra i oss själva.
Man har dagar då allt känns toppen men de kan svänga fort, våra känslor pendlar upp och ner hela tiden.
TYcker du ska läsa på om borderline om du inte redan gjort de. försök sätt dig in i situvationen att leva med den diagnosen.
Har han fått den diagnosen och går han på behandling för de?
Jag går behandling, har jag gjort i 2 år och jag fungerar mkt bättre i mig själv. men de tar tid, men jag har haft min sambo vid min sida hela tiden och de betyder mkt för mig, dock så vet jag att de krävs mkt ifrån han och han har verkligen försökt förstått hur jag fungerar och nu när han vet allt så förstår han sig mer på mig. Han har vart med på möten och fått mkt information..
det är viktigt att den som har diagnosen känner att det finns folk runt om kring som stöttar, även om vi inte visar att vi mår dåligt eller behöver hjälp så känns de ändå skönt att ha folk runt om än som finns där.
Men att fråga en med borderline hur dom mår så blir svaret oftast bra, man lär som närstående försöka tyda personen på ett annat sätt än hur mn gör med dom som ingte har sjukdomen.
Hoppas du förstår lite av vad jag menar.. Jag kan som sagt bara tala för mig själv och hur jag är.
Jag har lärt mig leva med den, men det tar tid och än idag kan jag falla tillbaka i det destruktiva liv jag hade innan jag fick hjälp. Men jag har lärt mig resa mig ur de på ett annat sätt nu..
Då blir det svårt om han inte vill se att du bara försöker hjälpa honom. Oftast så är det just dom som mår dåligt som inte vågar erkänna det, dom vill inte se det själva och då är det dom runt om krong som får lida för de. Då är det oftast att dom som bryr sig är dum i huvudet osv ( a du fattar vad jag menar ) Det bästa vore om han fick prata med någon, men för att göra det och för att det ska hjälpa så lär det ske av egen vila. Om du tycker om honom så visa att du finns där oavsett vad han säger och hur han mår. Försök hjälp han att skaffa hjälp. Han kommer säkert vara tokig i början men han kommer tacka dig sig..
Visst de sägs att borderline klienter har en trasslig uppväxt, de behöver det inte alltid vara. Ville bara skriva det.
Det är så himmla mkt som kan spela roll i just allt med den diagnosen. Jag går på grupp terapi med andra med samma diagnos och det finns vissa där som har haft en helt felfri uppväxt. Så man kan inte bara skylla på uppväxten!!
Hoppas det ordnar sig för dig och honom..
Borderline är är en personlighets störning.
Läs på lite om DBT, det är terapin man går i genom om man fått diagnosen!!