Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

Jag är förnuftig och jämn i humöret så länge jag inte har pojkvän. Jag har en hund jag älskar över allt annat och undviker relationer för jag mår dåligt av det.

Är killen positivt inställd till mig blir jag osäker på om jag älskar honom. Det måste hända saker hela tiden och jag misstar ilska för passion.
Försvinner killen får jag enorm separationångest som jag förväxlar med kärlek och tror att mitt liv är slut om jag inte får vara med just honom.
Jag svänger snabbt mellan kärlek och hat och andra kan inte hänga med. Vad är det man brukar säga "I hate you, don´t leave me!"