Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

Förlåt om jag skriver i tråden trots att den inte är för anhöriga. Min man har fått diagnosen. Efter 15 år tillsammans inser jag att han levt sitt liv utanför vår relation, och att det varit mycket lögner och svek från hans sida. Hur har ni det när det gäller ärlighet och trohet?
Som ni beskriver det känner jag mig som anhörig helt krossad. Det finns inget kvar av den jag var. Jag har ingen tillit kvar till andra människor och jag har inga framtidsdrömmar. Jag känner mig så korkad, värdelös och förbrukad.
Vad är borderline i hans beteende och vad är annat? Det verkar som sveken mest varit när vi "haft det bra". Jag har inte anat något för han har alltid behandlat mig samma, även om han haft svackor. De svackor jag sett har mer varit destruktivitet med mat, hot om självmord, vårdslöshet i trafik, spelmissbruk, arbetsoförmåga och svårigheter att lita på vänner och familj. Jag upplever det som att han varit fixerad vid mig, men ändå sysslat med allt annat vid sidan av. Det svåraste att begripa är alla lögner. Hur orkar man hålla igång dem? När jag läser vad  ni skriver känner jag inte alls igen det med osanningar, ni verkar vara mycket ärliga i era relationer?
Tacksam om någon orkar svara.