Lilith Dark

Äldre 22 Jul 18:00

1644 svar

Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

Disan skrev 2011-07-22 12:58:13 följande:

Någon mer än jag som tycker att det känns som att hjärnan fastnat i typ 15-16 års åldern? Med alla dessa tankar, som faktiskt är extremt tonårstypiska. Sedan är det såklart att man har mognat och blivit vuxen också, men... Förstår ni hur jag menar? Normala vuxna människor tänker ju inte så här.

Jopp, jag vet precis hur det är, det är därför jag kallar mig själv för den eviga fjortisen

LILITH - Sveriges mest menlösa blogg www.lilith.se

Lilith Dark

Äldre 22 Jul 19:55

#997

Disan skrev 2011-07-22 18:56:57 följande:

(Har jag?): Japp, är likadan!

Lilith Dark: Haha, fjortis ^.^ Jag stannade iaf på 16!

Jag tror att jag stannade av vid 18, när jag fick min första son. Jag kan ärligt bli uppriktigt förvånad när jag inser att han snart är 14, medan jag fortfarande fungerar på ( i stort sett) samma sätt. Dock lär man sig ju med tiden att hantera sina problem lite mer konstruktivt, och mognar på det sättet.

LILITH - Sveriges mest menlösa blogg www.lilith.se

Lilith Dark

Äldre 23 Jul 11:14

#1003

butterflower skrev 2011-07-22 22:04:02 följande:

Är det verkligen lämpligt för er / dig att skaffa barn tycker du, ska det stå.

Ja jag tycker inte att det är konstigare att jag skaffar barn än att någon med diabetes gör det. Vissa sorter av diabetes är också ärftligt och påverkar rätt mycket i livet.

Och jag är en alldeles utomordentlig mamma också, fast så får man ju inte säga om sig själv. Hade jag inte varit det hade jag inte fått godkänd egen vårdnad av mina två minsta som bor hos mig på heltid av soc efter utredning.

LILITH - Sveriges mest menlösa blogg www.lilith.se

Lilith Dark

Äldre 26 Jul 11:29

#1011

Anonym (blä!) skrev 2011-07-26 11:21:59 följande:

Jag får dåligt samvete varje gång jag tänker på att ta mitt liv eller skada mig själv, vad har jag att gnälla om?
Hur kan jag ens tänka dessa tankar när jag har ett barn?!
Jag var lite naiv, hoppades barnet skulle ta bort dessa tankar, lite lättare blev det men inte totalt.
Ja, "normala" människor har det lättare på många sätt.
Men, tänk så här, hur tråkigt skulle vi inte ha om vi inte är så bubbliga?
Jag tog mediciner ett tag, det kändes så tråkigt, som att leva som en zombie, jag saknade min bubblighet, för när jag är bra så är jag BRA, det saknade jag, jag var charmtrollet själv, hög på glädje, dock önskar jag att jag kunde radera den DÅLIGA sidan, men, som med det mesta, man kan inte bara få det som är toppen.

Fast då låter det ju som om du fått fel medicin eller styrka på dem. Min medicin har hjälpt mig oerhört att fungera i vardagslivet. Visst har jag mina svängningar, men inte lika ofta och lika starka. Utan min medicin skulle jag gå under.

LILITH - Sveriges mest menlösa blogg www.lilith.se

Lilith Dark

Äldre 26 Jul 13:35

#1016

Anonym (blä!) skrev 2011-07-26 11:39:43 följande:

jag vet inte, men hade ingen lust att börja om i 3 månader må värre än värst.

Men är det inte värt 3 månader av det, och sen kunna funka och må ok resten av livet, än att låta bli och må skit resten av livet?

LILITH - Sveriges mest menlösa blogg www.lilith.se

Lilith Dark

Äldre 6 Aug 19:15

#1067

Disan skrev 2011-08-06 12:49:29 följande:

Olga07: Du måste våga fråga!! Har du fått genomgå SCID någon gång? Från det testet kan man se om man har borderline eller inte. Många missar borderline om man inte är extrem som knullar runt, bränner pengar, super och skär sig.

Ja tack det kan jag skriva under på. Hade min första kontakt med BUP när jag var 14, fick min diagnos när jag var 31. Först då fick jag en utredning eftersom min dåvarande läkare såg att jag aldrig hade fått genomgå någon. De satte helt enkelt en diagnos beroende på hur jag mådde när jag var där. Har nog haft i stort sett alla diagnoser som finns. Och jag mådde ju bara dåligt, men skadade inte mig själv på något sätt alls, varken med medicin, alkohol, sex eller liknande. Därför var det aldrig någon som ens tänkte tanken på att jag kunde ha Borderline.

LILITH - Sveriges mest menlösa blogg www.lilith.se

Lilith Dark

Äldre 7 Aug 09:44

#1069

Anonym (en till) skrev 2011-08-07 00:10:49 följande:

Men ändå fick du den diagnosen eller ?

Ja, det var ingen tvekan om det. Det är inte bara självskadebeteende som avgör om man har Borderline, det ingår ju i samma kriterie som suicidalt beteende och det hade jag en historik av däremot. Dock hade jag ett psykiskt självskadebeteende istället för fysiskt som jag har arbetat väldigt intensivt med att få bort,

Jag fick genomgå en grundlig utredning med mängder av besök som varade i ungefär en timma varje gång och svara på massor med frågor. Och jag uppfyllde åtta av nio Borderlinekriterier enligt DSM-IV. Sen har vi tillbringat ungefär ett år med att hitta rätt mediciner och rätt dosering. Och nu ska jag börja bråka om behandling också. Förstår inte hur de tror att man ska bli stabil och må bra utan behandling.

LILITH - Sveriges mest menlösa blogg www.lilith.se

Lilith Dark

Äldre 11 Aug 14:45

#1076

Usch, jag har varit med om det värsta jag varit med om. Äldsta sonen, som aldrig ens svarat emot, har på sista tiden blivit en riktig tonåring, ivrigt påhejad av sin pappa. Säger ja nej till något, så åker han hem till pappa och så får han göra det där. Och så igår fick jag helt plötsligt bara sms om att han tänker bo hos pappa och kommer och hämtar sina grejor i helgen. Jag har gråtit och packat, packat och gråtit. Och jag vet ju varför han gör det, för att hos pappa får han göra som han vill. Medan vi här hemma har regler att följa.

LILITH - Sveriges mest menlösa blogg www.lilith.se

Lilith Dark

Äldre 15 Aug 15:26

#1079

Disan skrev 2011-08-15 15:18:02 följande:

Lilith Dark: Jobbigt det låter! Jag kan dock inte riktigt tänka mig hur det känns eftersom jag inte bor med mina barn, men det är säkert tungt när de gör revolt och "gör slut" och vill byta bostad. Har du ngt barn kvar hemma då?

Blä: Ahh, klassisk känsla! Undrar bara vad som eg är bäst... Jag mår iaf bra, tack

Ja, jag har ju mina två minsta på heltid. Där är det tvärt om istället, deras pappa har så lite som möjligt att göra med dem. Han har träffat dem två gånger några timmar varje gång sedan i februari. Gaaah, varför kan det inte bara vara "lagom" utan måste vara extremt åt något håll?

LILITH - Sveriges mest menlösa blogg www.lilith.se

Lilith Dark

Äldre 19 Aug 14:11

#1099

Disan skrev 2011-08-19 12:13:23 följande:

Nej, det är skitmysigt! Faktiskt! Vi fungerar ju bra ihop och tjafsar aldrig om vem som skall göra vad så det är skönt. Men... Jag vill bara vara normal och det kan jag liksom inte vara

Jag vill acceptera mig själv och sluta hata så mycket, så som jag alltid har gjort. Hur fan kommer man dit? Känns som att det är bättre att sluta vara kär och leva ensam så bryr man sig inte lika mkt...

Det finns bara ett sätt att komma dit tror jag, i alla fall som jag själv lyckats med: satans hårt arbete med sig själv dygnet runt, och samtal med kompetenta personer. Jag har äntligen accepterat mig själv, ser även mina styrkor och inte bara de svagheter jag behöver arbeta med. Och med bra hjälp arbetar jag med mig själv både med min samtalskontakt, men även hemma med de verktyg jag får av henne. Hade det inte varit för henne hade jag aldrig tagit mig igenom sista året som varit ett rent helvete med saker som hänt runt omkring mig konstant.

LILITH - Sveriges mest menlösa blogg www.lilith.se

Lilith Dark

Äldre 19 Aug 14:17

#1101

Disan skrev 2011-08-19 14:13:27 följande:

Mmm... Jag har ju en toppenbra psyk som jag har träffat sedan i våras, men hon skall sluta om några veckor och det ökar på mitt ångestpåslag ännu mera

Nu har man ju ingen aning om vad som väntar här näst.

Usch ja den känslan är hemsk. Det blir som ett ekorrhjul med ångest som bara snurrar på. Själv väntar jag på beslut ifrån utredningsgruppen om jag ska få gå DBT, vilket jag verkligen hoppas.

LILITH - Sveriges mest menlösa blogg www.lilith.se

Lilith Dark

Äldre 19 Aug 17:03

#1112

Disan skrev 2011-08-19 16:18:45 följande:

Ahhh, jag använder knappt min mail, men det kanske man skulle börja med..?

Om man nu skall hitta roliga saker mitt i mörkret.

Undrar eg varför man stöter bort när man eg bara vill älska och bli älskad? Varför man inte bara kan säga rakt ut att nu är jag rädd och känner mig ensam!! Håll om mig och säg att du kommer att stanna kvar!! ...istället gräver man ned sig och gråter och får ångest och ber den man älskar dra eller byta ut en...

Eller som idag, jag har tänkt hela dagen på att jag borde ringa psyk och prata med dem, men jag gör det inte. För jag vill inte störa och jag tror inte heller att jag tillåter mig själv att ordna med hjälp när jag behöver den som mest. Har aldrig sökt akut och då har jag mått skitdåligt hur många gånger som helst, hur många år som helst... Enda gången jag gjort något som inte varit "under tvång" när jag mått dåligt var när jag tog massa tabletter i suicidsyfte, ångrade mig och ringde 112. Men annars, nej.

För några veckor sedan ville jag hoppa från en bro för att ngn skulle se mig och förstå hur dåligt jag mådde, men bron var inte tillräckligt hög så jag sket it. Istället för att bara säga rakt ut att 'hjälp mig, jag vill dö och måste läggas in!!'

Jävla skit.

Oh så jag känner igen mig i det där med att inte vilja störa. Jag har tusentals gånger setat med telefonen i handen för att ringa jouren och be mobila teamet komma. Men inte ringer jag, de har ju säkert viktigare saker för sig än att åka och prata med mig, trots att det är just det som mobila teamet är till för. Jag har bara ringt en gång, och det var när min läkare inte förnyat mitt recept trots att jag tjatat i flera dagar. Då kom de med tabletter till natten och ett recept jag kunde hämta ut dagen efter. Men ringer jag när jag mår så piss att jag inte orkar en sekund till? Inte då, jag vill ju inte störa.

LILITH - Sveriges mest menlösa blogg www.lilith.se

Lilith Dark

Äldre 23 Aug 15:36

#1122

Disan skrev 2011-08-23 13:31:33 följande:

Är det ngn av er här inne som har testat Lamictal? Börjar bli desperat nu och jag har pluggat på gällande biverkningar och inga rapporterade viktuppgångar finns med och det är det som är det viktigaste för mig, utslag och magont kan jag stå ut med i en övergångsperiod, men fan inga extra kg...

Min kille och jag pratade rätt länge igår kväll och det verkar som att han är rädd för att sluta älska mig, att han liksom tycker att det blir jobbigare och jobbigare. Jag måste göra något! Jag kan inte förlora honom...

Ja jag fick dem som stämningsstabiliserande ett tag. Men de luktade och smakade så hemskt så jag fick upp dem varje gång så det slutade med att jag fick byta till Seroquel.

LILITH - Sveriges mest menlösa blogg www.lilith.se

Lilith Dark

Äldre 23 Aug 16:07

#1124

Disan skrev 2011-08-23 15:55:53 följande:

Haha, Lilith Dark, förlåt, men rätt "rolig" biverkan. Trivs du med Seroquel då?

Ja det är ju lite udda att mediciner luktar äckligt haha. Ja, Seroquel funkar bra för mig, men det tog ett tag innan vi hittade rätt dosering.

LILITH - Sveriges mest menlösa blogg www.lilith.se

Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

INNEHÅLL