Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?
Det är en overklighetskänsla. Kan jag få vakna upp ur mardrömmen?! Ställt det IGEN. När blir sista gången han orkar förlåta mig. Han skulle bort idag, jag med på middag. Vi på varsitt håll. Han lovade att spendera lite tid med mig på dagen men hann inte jobbet kallade.
Hade oförklarlig ångest under dagen. Sett fram emot middagen jag skulle på ändå. När han kommer hem får jag spelet. Han lovade ju att komma hem tidigare. Jag sa massa elaka saker, sjuka saker. Blandade in hans vänners fruar och flickvänner att han minsann kommer skratta åt deras skämt ikväll och hur mkt finare och bättre dom är än mig. Han sa att jag fortfarande kan gå med honom istället och ställa in det jag bokat.
Min hjärna klarade inte omställningen och jag bara bråkade och bråkade. Sa att jag inte vill följa med honom och träffade dom där jävla fruarna på och hittade på 1000 fel med dom. Han blev ledsen jag blev matt.
Nu är allt förstört. Hade vi stannat hemma båda två är det för att jag skulle sabbat all hans lust så det är inget alternativ. Min stolthet gjorde att jag inte kunde gå med honom. Skulle jag sen skämma ut mig dra på det glada lysande pokerfacet skratta med dom andra tjejerna min man vet att jag pratat skit om, bisarra saker.
Han gick, mitt hjärta vill slitas ur kroppen. Mitt huvud dunkar. Har tagit några lugnande och ser förstörd ut. Kan inte gå på "min" middag länge med mina vänner. Stänkt av min lur och ångesten dunkar.
Jag är rasande på mig själv! Jag är ledsen att han åkte (men jag hade också åkt i hans sits). Han kallade mig bara ett stor jävla psykfall innan han gick. Jag förstår andra människors liv.