Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

Jag känner igen mig så mycket i det ni skriver här, mina förhållanden tar all min energi, jag har kommit till en punkt i mitt liv då jag känner att jag inte lever längre, jag bara känner en massa saker hela tiden, skapar konflikter, tar ut mig själv i bråk, pendlar mellan att inte bry mig till att bry mig för mycket, har avslutat två kompisrelationer för att jag inte längre var det centrala i det, har svårt att inse att de kring mig känner det jag känner, eller tänker det jag tänker. Allt jag tolkar från omvärlden och de personer jag har kring mig är utifrån mina känslor.

jag har en familj nu och ett barn. Och någonstans måste detta ta ett slut, för jag kör slut på mitt äktenskap, jag vill inte sätta de kraven och frågorna och allt det på mitt barn i framtiden, eller ha dne ständiga rädslan att den eller den personen inte tycker om mig. Jag vill få slut på känslorna, leva ett normalt liv, kunna behärska mig själv, att slippa få panik över småsaker.

Jag är helt färdig.

Idag har jag bokat en läkartid och ska gå dit och prata med honom, vet inte alls hur jag ska ta upp detta men jag måste få hjälp för jag är helt färdig.  

Jag var hos läkaren, satt o pratade med mig i knappt fem minuter varpå han viftar fram ett ADHD test?! Sen skickade han hem mig o sa att en psykolog skulle ringa mig i nästa vecka... jag har varit helt knäckt nu sen jag var där. Han ställde ett par frågor utifrån testet och jag fick höga poäng, men det var så generall frågor så jag vet inte riktigt hur det kan baseras på det, jag mår kasst har inga problem med koncentrationen, när jag är slutkörd o utmattad då är jag inte så pass koncentrerad som jag borde, glömmer bort saker etc. Har haft många och långa perioder i mitt liv då jag har varit deprimerad etc. Att han bara slängde ur sig det där testet sen skicka hem mig när jag utrryckligen säger att jag inte mår bra? Så jävla dåligt. Fick göra en utvärdering genom ett par frågor på väg ut om hur jag hade mått de senaste dagarna. 

Mitt besök där fick mig att må ännu sämre. 

Ska prata med psykologen nästa vecka som ska ringa o utvärdera mig o då ska jag ta upp detta. :(

vad är tolvstegsrörelsen?

Det sjuka är att jag började förklara om mina relation, hur de tär på mig, hur mkt som jag förstört genom min låga självkänsla, hur allt börjar bra för att gå åt helvete, hur jag har bytt jobb ofta (2-3 år på samma arbetsplats, men bytt för att jag tröttnat på jobbet då jag lärt mig det)- det om jobbet triggade igång homom o vips kom testet fram. Sen började han babbla om att hur farligt det är att byta jobb ofta etc?! Riktigt jävla dåligt. Jag kommer inte vilja ha honom längre om jag går vidare med detta. "För att ge dig ett exempel- om du sitter o gör din läxa o ngn kompis ringer o säger att ni ska göra ngt roligt, hänger du på kompisen då? Jag- ja jo (tänkte mig in på gymnasiet) Läkaren- Jaaa men då är det ADHD, då är man impulsstyrd" WHAT? Jag är f ö gift, 32 år gammal med fast anställning, utbildad och har barn.....! 

Jag säger som du, då har 99% av befolkningen ADHD. han frpågad eom ajg tappade saker och glömde bort var jag la det.... ja, det gör jag men vem fan gör inte det? Inter så att jag glömmer bort allt jämt o tapar nycklar var o var annan dag. Blev riktigt jävla besviken. 

ja ok, ska kolla detta närmare. 

Ja jag är oerhört besviken faktiskt, ska se vad psykologen säger annars får jag ta det vidare. Jag gick dit och var beredd att kunna ta mig ur detta på ett sätt som jag aldrig varit tidigare, jag har nått min gräns så att säga och har så mkt mer att förlora nu än innan (min familj och mitt barns trygga uppväxt etc) så jag har bestämt mig.

Kändes som en käftasmäll och ett hån mer än att han verkligen satt och tog in det jag sa.