Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?
Kul att se att denna tråden fortfarande vaknar till liv med jämna mellanrum. 
Hoppas att det går bra för er alla!
Själv kämpar jag på, men blir så frustrerad på mig själv. Har träffat en kille som jag verkligen gillar, och jag lovade mig själv att jag skulle vara "normal" hela tiden med honom. Men det tog såklart inte många veckor innan han såg genom mig. Minsta lilla sak som gör mig osäker får mig att bete mig som en labil galning som ena stunden stöter bort honom för att i nästa stund dra honom tillbaka. Han säger att han aldrig träffat en så dramatisk tjej som mig tidigare, medan jag själv tänker att jag ändå hållt mig lugn för att vara jag. Det han har sett är ju ingenting... Kanske kommer han aldrig behöva se mer än det, jag kanske kan behålla kontrollen denna gången. Men det tvivlar jag på. Det känns ganska hopplöst att jag fortfarande sitter i samma situation tre år efter att jag startade denna tråden...
Utan självinsikt så kan man ju aldrig bli bättre, så det är bara att kämpa vidare. Det känns bara som att man kämpar mot sina naturliga instinkter.