Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

Problemet med borderlinerelationer är alltså att de väljer fel partners...? Alltså, menar du allvar med detta? Borderlinestörda personer knäcker sina familjer, sina terapeuter, sina romantiska partners, syskon, släkt, vänner, det mesta. Du är ju precis inne i borderlinetänket. "Det är de omkring den borderlinestörda som har problem egentligen". Det där fick jag höra i 2 år av mitt ex (anekdotisk bevisföring, javisst, men antalet liknande berättelser är ju nästan oändliga). Det var mig det var fel på, hennes mamma, hennes pappa, hennes bror, hennes morfar, hennes vänner. Alla hade svikit henne och var fruktansvärda lögnare. Att hon KONSTANT ljög, gick till mamma och sa hur hemsk pappa var, gick till pappa och sa hur hemsk mamma var, gick till mig och sa hur hemska vännerna var, gick till vännerna och sa hur hemsk jag var... det räknades inte alls.

Det är precis det här jag menar är avsaknad av självinsikt. I den borderlinestörda personens värld så är det alltid allt annat och alla andra som det är fel på. Jag ringde upp hennes ex i smyg och rpatade med honom om deras relation. Han blev helt förtvivlad och sa "men herregud, det är ju precis så hon lurade mig, har hon gjort det ännu en gång." Men visst, hon kanske valde "fel partner" tre gånger om. Fast då har du ju bekräftat min tanke om brist på självinsikt oavsett.

Jag kan inte relatera till vad självinsikt innebär om det inte är självkontroll. För mig är det ekvivalent. Om jag inser att jag gör x fel, så kan jag förändra x. Det är precis samma sak i min värld. Tydligen är det inte så i borderlinestördas värld. Jag kan inte relatera till det. Jag vet - på fullaste allvar - inte vad det innebär att säga "jag vet att jag gör x fel" men inte kunna förändra det. Det måste vara ett helvete att vara handfallen inför sitt eget beteende. Jag kan sympatisera med det, men jag förstår det inte.

Den självinsikt jag efterfrågar hos borderlinestörda är att de accepterar sin problematik och håller sig borta från romantiska förhållanden tills de lyckas lösa sina problem. Borderlineförhållanden är fruktansvärt traumatiska för anhöriga.

Håller med! Borderline personer ska hålla sig så långt ifrån ett förhållande som möjligt.

Varför tror du att alla med borderline är manipulativa, otrevliga, barnsliga etc?

Varför tror du att borderline är en "slippa-ta-ansvar-diagnos"?

1. De är barnsliga rent faktiskt. De är anknytningsstörda och är fast på en 2-4-årings emotionella utveckling. Detta är ju så att säga definierande för diagnosen. Splitten, känsloutbrott, okontrollerad ilska, fantasierna om separationer och övergivenhet. Det är precis så barn uppfattar sin omvärld.

2. De uppfattas som otrevliga för de kan inte förstå andras behov. De kan bara se till sina egna behov. Googla theory of mind.

3. De är manipulativa för att, dels det som står i punkt 1 och 2, och dels för att de är så rädda för separationer (som är egodöd för dem eftersom deras själv endast är spegligar av andras själv, de har inga egna) att de gör vad som helst för att undvika dem. Inte minst hittar på vilka lögner eller fantasier som helst för att inte bli övergivna.

DISCLAIMER: Ja, det finns olika grad. Det jag beskriver ovan är de som verkligen har BPD och uppfyller de flesta av kriterierna. Det finns säkert mildare fall. Bli inte arg på mig. Tack.

Hur yttrar din problematik sig?Hoten är inte fjantiga och dumma. De speglar känslan i nuet för den med borderline. De säger som de känner just då. Precis som ett barn gör. De har inte förmågan att tänka "den här känslan går över" eller "vi kan sätta oss och reda ut varför jag känner såhär, så att jag slipper känna så mer." Det är bara "panik, ångest, därför vill jag dö nu, för allt gör ont." Finns inget djupare än så, tyvärr.

Jag förstår inte poängen med en del av inläggen, de är så onyanserade. Inte orka svara på frågor. Varför skriva då? Bara för att få vara ett asshole? Kom igen. Lite mer får man nog anstränga sig om man vill verka seriös..

Tror inte på din sk expertterapeut ett dugg tyvärr, orka. Läs på mer. De flesta av oss blir friska med rätt behandling.

Okunskap.

Jag har ibland känslan av att bli övergiven när sambon tex bara ska ut en kväll. Rädd att han ska hitta någon annan. I början brukade vi ha bråk om det. Nu försöker jag ignorera min känsla. Känner ju fortfarande samma känsla, men undviker att agera ut dom.

Som jag och den psykologen som utredde mig diskuterade så är vissa kriterier ganska diffusa, alltså har jag endast små tendenser till vissa kriterier.