Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

Vet ej längre skrev 2015-03-06 21:45:18 följande:

Är man på 40+ har fått diagnosen BPD för lite över ett år sedan och har mediciner för depression sedan cirka ett år sedan.

Är väldigt jobbig att leva med enligt min nu snart ex-fru (Vi ska skilljas efter 15års äktenskap) och det är bråttom att vi flyttar isär tycker hon, iofs jag också men måste hitta något först.

Tycker att när jag fick diagnosen så blen det sämre mellan oss och hon beskyllde mig ofta att det inte var hosn som var psyk störd. Kännde alldrig stöd utan snarare tvärtom. Tror att diagnosen hjälpte till att vi nu går skillda vägar.

Det känns som en lättnad tyvärr, vet inte om det är mina medeciner eller vad som inverkar, svårt att säga.

Du skriver att du är jobbig att leva med "enligt din fru".

Ligger det någonting i det, eller anser du själv att hon överdriver?

Min uppfattning är att personer med sådan störning ofta förminskar de onda saker de gör mot sina respektive. Men jag vet inte om det är medvetet eller ej.

Ett exempel är en som jag känner som slår, spottar på och kallar sin fru för de vidrigaste saker man kan tänka sig. Men han anser inte att det han gör är fruktansvärt vidrigt och grovt. Utan han menar på "att alla blir upprörda och bråkar nån gång".

Anonym (Stämmer det?)

Äldre 21 Mar 08:40

#1453

orkabpd skrev 2015-03-21 06:55:36 följande:

Men snälla någon, vadå inte visa respekt?

Har jag fel i vad jag skriver så kan du väl peka ut det? Du får inte rätt genom att ignorera mig, eller hur?

Anonym ("ond") skrev ovan:

"VISSA är säkerligen såsom du beskriver - dvs saknar självinsikt/förmåga att förbättras - men det är betingat till något helt annat än den aktuella störningen. Att inte ha självinsikt är inget som står i diagnoskriterierna för borderline - vad jag vet. "

Till vilket jag svarade med en artikel som pratar om GRUNDARNA AV MBT och att DERAS SYN PÅ SAKEN är BORDERLINE SOM MENTALISERINGSSJUKDOM, dvs nedsatt mentaliseringsförmåga. Och då tycker du man ska ignorera mina inlägg? Är du helt från vettet? Säg till mig att du inte håller med, vad du inte håller med om och varför, så kan vi föra en diskussion som TVÅ VUXNA MÄNNISKOR.

Det är grymt omoget och oseriöst att köra med utfrysning och ignorera mig för att jag skriver något du ogillar. Om det jag skriver är fel så är du såklart välkommen att peka ut det för mig.

Jag tycker att orkabpd har haft bra inlägg I denna tråd. Framförallt så tycker jag att ni borde vara intresserade av att höra hans syn på saken eftersom tråden handlar om relationer och hur den ena parten I ett förhållande uppfattar det. Om ni nu är så intresserade av att förstå hur era partners mår av ert beteende så borde ni lyssna mer på honom.

Sen tycker jag att hans synpunkt om att det finns olika grad av störning också. Och att om man har en "mildare" form så är man mer benägen att bli bättre men om man har en riktigt grav störning så ser man inget som helst fel i sig själv och allt är naturligtvis då parnerns fel. Att man råkar ut för fel partners, gång på gång på gång, tror man då har att göra med att det är samma "typ" av personer man hittar.

Jag har en fd väninna som har haft over 40 förhållanden, alltså inte engångsligg eller KK eller flirt utan faktiska förhållanden där de även bott ihop I de flesta fall. När det tagit slut så har hon varit helt övertygad om att killen varit ett "svin". Verkligen HATAT dem och I ett fall har hon till och med velat anlita en torped. Aldrig att hon såg något som helst fel I sig själv. Men kom igen, 40 gånger...
I övrigt så är hon en intelligent, välutbildad, välformulerad och jätteintressant person, men då det kommer till förhållanden så är hon helt väck. Men hon är helt övertygad om att hon själv är en relationsexpert.

Anonym (Stämmer det?)

Äldre 27 Mar 13:28

#1510

Anonym ("ond") skrev 2015-03-26 12:10:22 följande:

Så - nu har även jag kommit ur en väldigt destruktiv relation.

Jag inser mina egna fel - att jag hela tiden var on/off - inte visste om det var honom jag ville vara med - pga omständigheter - och att våra personligheter skar sig på många punkter. Jag var även väldigt osäker ... trodde innerst inne att han skulle vara otrogen (utan att agera utåt på den tanken) och att jag bara var "en i mängden".

Hans kontrollbehov har hela tiden skrämt mig ... Att mina argument alltid plattas till, att han alltid har "rätt", att jag blev stämplad som typ demonisk - när jag gjorde något av fri vilja, som han inte höll med om.

Det slutade för mig - när han använde något jag berättat för honom i förtroende, att trycka till mig med/håna mig med, när jag inte ville svara på en av hans frågor.

Jag må ha dålig självkänsla - men - jag är iallafall väldigt säker på att jag har NOLL tolerans mot att en partner är elak mot mig med flit genom att kasta något personligt i ansiktet på mig. Att använda något man vet gör ont - för att såra.

Min största rädsla har alltid varit att människor ska använda saker jag berättat i förtroende - mot mig. Han visste detta - och ändå gjorde han så ...

Så - nu är alla mina goda tankar om andra människor utsuddade, och jag är ärligt talat skiträdd för andra och vad de kan göra mot mig. Känner just nu att jag aldrig mer vill bli rörd av en man, och aldrig mer dela med mig av mitt innersta till någon.

Jag må vara "besvärlig" - men jag förtjänar definitivt inte sånt uträknande och genom-elakt beteende.

Tycker att det låter som ett mycket vettigt skäl att lämna denna relation. Att använda saker mot sin partner som den sagt i förtroende är ju helt genomruttet.
Tusen gånger hellre själv, än med en sån människa.
Det är faktiskt helt OK att vara själv, om alternativet är att vara i en destruktiv relation och med en människa som medvetet vill såra och skada en.
Man är alltid sig själv närmast.

Anonym (Stämmer det?)

Äldre 27 Mar 14:53

#1512

Anonym ("ond") skrev 2015-03-27 14:13:17 följande:

Tack så mycket för ditt stöd - det betyder mycket, och gör mig tryggare i min egen åsikt - att sånt beteende är oförlåtligt ...

Trodde jag skulle få kritik av alla "haters" efter mitt inlägg, som skulle ifrågasätta och anklaga mig ... Så, känns skönt att någon förstår.

Mitt ... ex, skyllde det han sa, på att han blev arg ... att det var en impuls och att han ångrade sig direkt efter. Men - har svårt att acceptera detta - då "impuls" bör betyda att man säger första bästa skitsak ... typ "jävla idiot" ... istället för att gräva i minnet, hitta det som gör mest ont, och kasta ur sig det.

Har vart väldigt arg, besviken och sårad sedan uppbrottet - och idag vacklade jag lite... Önskade att allt var som vanligt, och att jag kunde få tillbaka honom. Men - nej - kan inte tillåta mig själv att gå tillbaka till nån som misshandlar verbalt... får inte glömma det.

Att det skulle vara en impuls tror jag inte. Utan snarare att han lagt saken på minnet just för att kunna användas mot dig vid lämpligttillfälle. Därför kom det också "som en impuls". Nä, skitsnack från honom tror jag...

Men jag tycker inte att du ska känna att du inte kan lita på någon människa bara pga att han betett sig ruttet. Alla är inte sådana.

Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

INNEHÅLL