Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

Blev väldigt berörd av ditt inlägg - och beklagar verkligen att det tog slut ... Det låter som om du älskade henne otroligt mycket.

Detta ang. att du ville vara mannen i hennes liv - men att det hela tiden var andra män ... Var hon otrogen - eller kände du bara att hon omgav sig med män, och att du ogillade detta ? 

Blev väldigt berörd av ditt inlägg - och beklagar verkligen att det tog slut ... Det låter som om du älskade henne otroligt mycket.

Detta ang. att du ville vara mannen i hennes liv - men att det hela tiden var andra män ... Var hon otrogen - eller kände du bara att hon omgav sig med män, och att du ogillade detta ? 

Jag förstår ... Det är läskigt nästan, för din situation är som min - fast helt tvärtom.

I mitt fall - var det Han som omgav sig med kvinnor, konstant ... Och jag som hade en manlig vän, som han verkligen hatade.

Det faktumet att han omgav sig med så många kvinnor, hela tiden, fick mig att vara konstant rädd för att han skulle vara otrogen ... Jag arbetade med det, och jag lyckades få osäkerheten att släppa mer och mer, med tiden ...

Därför blev det så jävla ironiskt, att han ej kunde sluta ha en hang-up på att jag hade en manlig vän, och detta i princip blev relationens fall.

Jag tvivlar inte på att du var allt för henne ... Såsom jag i mitt fall, nu i efterhand, förstått att jag nog var allt för mitt ex. Jag tror bara att både han, och ditt ex, använde kontakten med människor av motsatt kön - för att stärka en väldigt låg självkänsla.

Har du funderat i dom banorna något ?

Än en gång har våra relationer skrämmande likheter -

I mitt förhållande, var det Jag som propagerade för öppet förhållande ... för att jag känner mig säkrare, av att veta att han är med nån annan, ironiskt nog ... istället för att konstant gå och oroa mig/misstänka. Det var dock han som ville vara med bara mig ... mycket pga hans känslor för mig, men också för att han inte klarade att "dela"... Han ville ha mig för sig själv.

Detta med bekräftelse - ser jag som något som ligger hos varje individ ... Dvs. - det ligger inte på något sätt hos dig, att hon söker bekräftelse hos andra män, utan det är hennes egen självkänsla det ligger på. Kanske är det för henne inte tillräckligt att få bekräftelse från bara EN individ, dvs dig... Kanske hade du aldrig kunnat komplettera henne så pass, att hon inte behövde bekräftelse från alla de andra.

Förstår dock vad du menar med "kommer detta bara stanna vid mental bekräftelse" - hade samma tankar om mitt ex, och själv har jag en känsla av att bekräftelsesökande riskerar att gå överstyr, och bli till otrohet. Har ingen "källa" på det, utan det är bara en ond aning.

Det där med att hon har en stående invit från en manlig bekant osv .... Mitt ex brukade berätta lite mildare grejer, om andra kvinnor ... men som gav mig exakt samma känsla som du har - "berättar han detta helt oskyldigt - eller för att fiska bekräftelse genom att få mig att bli svartsjuk".

Hade väldigt svårt att tro att han berättade saker om andra kvinnor helt oskyldigt ... Och jag tror fortfarande att han liksom kände sig trygg i att få en svartsjukereaktion av mig ... att ha mig i underläge, ha mig rädd att förlora honom.

Vet inte alltså ... ibland tror jag att det handlar om livsstilar som skär sig. Om man som jag (och kanske du med ?) behöver trygghet, och att känna förtroende ... stabilitet ... Kanske det blir väldigt svårt att ha en partner som flänger runt på alla de sätt som framkallar extrem osäkerhet hos en. (umgås konstant med motsatt kön, bekräftelsesökande, trivs med att locka fram svartsjuka, osv)