Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

Har varit med en tjej tillsammans för mer än ett år. Hon mådde dåligt över flera saker så jag började leta på internet symptomer som hon hade för att hitta en lösning. I början trodde hon var deprimerad å efter långa diskussion vi har varit hos läkaren å hon fick faktiskt diagnosen. Tyvärr ändrade inte så mkt vara förhållande, flera konflikter pga hon har stor bekräftelsebehov å kräver mkt uppmärksamhet. Det minsta fel det va tillräckligt att hon ska må dåligt, irriterad, agressivt å flera gånger avslutade vara förhållande. Älskade henne å viste att det är något som stämmer inte. Tänkte att om hon få mer uppmärksamhet å säkerhet att kanske hon skulle fatta att hon är den enda som jag vill vara med....så jag friande henne å förlovade. Det va en stor fel...konflikter blev oftare. Typ efter tre månader hon lämnade mig igen men denna gången jag va bestämt att ska inte gå efter henne lr acceptera henne tillbaka. Flera av dem gångerna som har avslutat förhållande hon hängde nästan på en gång på dating site å pratade med andra killar dock som hon säger ville inte att träffas med nån å alltid berättade att hon vill bara prata. Alla dem gångerna har sårat mig jätte mkt å särskilt därför jag hade berättat hur mkt hon sårar mig med hennes beteende å pga erfarenhet man skulle vänta lite å vara klart å bestämt att vill gå vidare innan man gör det. Hennes beteende stämde inte helt med någon som är bara deprimerad så jag började att leta igen på internet att hitta ett svar denna gången. Det va helt galet har blivit anklagat över flera saker å började tvivla för mig själv. Flera gånger vi hade olika verkligheten å flera gånger har blivit anklagat över saker som hon har varit så å inte jag. Varje gång hon avslutade förhållande hon va en dag agressivt å tryckte mig ner med varje chans å den andra dag hon var snäll å undrade varför det blev så men har aldrig erkänna att hon har haft fel...Alltid var mitt fel å dom gångerna som hon har bett om ursäkt hon säger att jag manipulerade henne medan hon hade inte gjort något fel...Oavsett om vi pratade å jag förklarade mig å löste missförstånd dem gångerna som jag har gjort fel å bett om ursäkt hon använde det varje gång vi va osams för att trycka ner mig...Å jag förklarade igen å igen samma saker oavsett om det va något som hade löst flera månader sen....kunde inte att förstå å va nära att tappa mig själv Hur det är möjligt att bli anklagat hela tiden för små fel som har gjort ett år sen å hon gör ingen fel att då å då avslutade förhållande å hängde på dating site. Enligt henne vi va osams så hon gjorde igen fel. Iaf har kommit framme enligt alla symptomer att det är mkt möjligt hon lider av borderline. Oavsett att vi va osams tänkte att berätta till henne så om hon kunde förstå å leta efter hjälp kanske vi skulle kunna ha en chans lr på värsta fall att hon ska ha något att fundera över nästan gången som hon ska vara med någon att kanske jag hade rätt å det va inte den kille som försökte manipulera henne enligt henne å kanske ta hand om hennes psykisk hälsa å har inte samma slut som hon hade med mig.... Jodå jag blev anklagat att jag är störd å försöker manipulera henne å det är jag som gör henne att må dåligt å det är ingen fel om henne. Hon må dåligt ofta å har inte någon att bry sig tillräckligt att hjälpa henne. Hon har kvar bara en kompis som litar å känner länge alla andra är personen som har kommit nyss i hennes live. Hon fixar kompisar jätte lätt men ingen som stannar för länge i hennes live. Oavsett att jag försöker att förklara å bevisa det som jag säger hittar ingen lösning jodå skulle kunna skriva en helt bok ju, förlåt för min långa kommentar men jag undrade om ni känner igen er på det som jag har berättat.

Jag man skulle nog säga det. Hon är så mkt upptaget av sina egna känslor som det är lite svårt att hitta tid att älska andra dock jag vet hur mkt dåligt hon mår å hur mkt jobbigt hon har det. Fanns dagar som jag kände mig älskad men det finns andra dagar som jag kände att skräpet har mer värde än mig. Svårt när det finns bara en i en förhållande att funka. Vi är inte tillsammans just nu därför att jag valde att stå denna gången om det som jag säger. Om jag ville ha tillbaka henne skulle vara tillräckligt att säga ingenting å gå efter henne men det skulle vara fel. Jag vet att hon är bra människa men vara förhållande var mellan himlen å helvete. Dock vi hade mer lyckliga stunder än dåliga men dem dåliga har sårat oss jätte mkt. Så länge hon förstår inte att hon behöver hjälp å ta hand om hennes negativa känslor vi har ingen framtid å det jag vet nu...att försöka göra henne att förstå att är inte jag men hon är meningslöst på den stund hon ser inte det själv. Ville verkligen att funka men det är omöjligt under those conditions.

Det stämmer nog det som du säger å har slutat ha falska förhoppningar men....har kämpat så länge å har gjort allt som möjligt att det ska funka å att hon ska vara lycklig, har varit orolig så länge för henne å brydde om henne så har blivit på något sätt beroende antar jag annars kan inte förklara det. Jag känner mig helt slut av alla konflikter å tror har inte mer energi att lägga på oavset... Har blivit anklagat tusen gånger att jag tro jag är perfekt men det är inte jag...Jag har gjort mina fel som jag har bett om ursäkt å säkert måste ändra själv på vissa saker men skillnaden är att jag förstår mina brister lr fel om inte på en gång så fort jag fattar va jag gör fel tar mina ansvar. Just nu efter allt det känns det är svårt sluta bry mig men det jag måste göra...själv är på väg att bli deprimerad :/

Efter en tåg man börjar tvivlar för sig själv, man börja tänka att faktiskt det är sin egen fel att om man har reagerat på en annorlunda sätt kanske skulle vara saker bättre... Man blir förvirrad å börjar tänka att man måste själv leta efter hjälp... Det är så jobbigt att kämpa att vara med en person, att bry, att göra allt som möjligt för att lyckas å man bli anklagat att egentligen man har inte gjort något... Kan inte diskuterat med någon allt därför att det känns pinsamt, att har sjunkit lågt för någon som verkar att har inte uppskattat ingenting... Nu ni vet hur det är för en anhörig å jag säger igen, hon har inte fått nån diagnos men allt symptomer påverkar borderline.

Det är något som jag har aldrig förstått. Man kommer med bevis...man förklarar å bevisa det med exemplar, email,sms etc men oavsett det, den bästa som man klarar är att lugna situationen tillfällen... Så snart det blir uppbrott man börjar om...Jag blir anklagat för saker som jag har aldrig gjort lr varit men på flesta tillfällen det va henne som har varit så...Jag frågar efter om hon kan ge mig en exempel va jag har gjort för att bli anklagat å hon börjar attackera, blir agressivt å försöka att komma med exemplar som hände ett år sen å kanske det blev bara en gång men hon använder ordet "alltid " du gör så...lr att hon känner så utan att kunna säga varför...fattar inte det. Är lösning man att inte säga ingenting å acceptera alla anklagelse? Finns nån sätt som hon kan se verkligheten?

Såklart man måste acceptera vissa saker å det jag har gjort det men man att bli påhoppad hela tiden för något som man har inte varit å kan inte säga något om det tror är inte nån som kan klara för länge det kommer en stund som man tappar sig själv. Man måste ha vilja samarbeta. Är egoistisk att säga man ska tappa sig själv pga nån är psykisk störd särskilt när den person har en uppfattning för sig själv att är jätte snällt, att bry för andra å aldrig för sig själv medan hen beteende bevisar motsatsen. Fixa en lista då å kolla själv för vilka känslor man kan hitta händelse som hände i verkligheten som man kan ha en bättre uppfattning om det är känslorna som överreagerar lr det är nåt som stämmer. Man hittar inte bevis då man skulle tänka att dem negativa känslor är inte verkliga. En sätt så kanske kan hjälpa er för att se Om känslor som ni har stämmer lr inte. Tror det är positivt att ni har vilja ta hand om era känslor. Önskar min tjej ha samma viljan. Lycka till alla å jo det finns killar som kan leva med er men ni måste kunna släppa in dom för att kunna göra det.

Blir lite nyfiken, hur en med borderline kan veta verkligheten? Jag har blivit själv anklagat från min ex med samma anklagelse som jag läser i tråden. Typ att jag är narcissistisk, manipulator, kontrollbehov etc MEN när kommer tiden att diskutera jag KAN ha en konstruktiv diskussion å försöker att komma med verkliga bevis å förklaringar medan hon har inga svar på mina frågor utan att hon kändes så MEN utan att ge några exemplar så kan bevisa på något sätt det som hon säger å anklagar mig. Om nån fråga henne jag är en psykopat å det är inget fel med henne. Det va mkt intressant att nån skrev på den stund man vill vara med nån som har borderline är själv störd. TRO MIG jag har tänk själv det, jag blev förvirrad å började tänka att det är något fel med mig själv men det finns en vettig förklaring. Jag älskade henne å kämpade för att lyckas...ville att leva med henne hela mitt live. Min kärlek å oro för henne pga hennes beteende gjorde mig beroende. Så förmodligen ni har rätt å att jag behöver att vara hos en psykolog å få hjälp om det....men jag va inte så...Jag blev så... Jag säger det så ni kan få en tips...om ni har såna känslor för nån i närheten.... Gör en lista å försöka hitta verkliga händelser som man kan bevisa på något sätt innan börja anklaga era partner....om ni hittar inte å era partner gör det förmodligen det är ni som har fel å inte sin partner. Igen vet ej om det är möjligt det därför att jag har försökt det flera gånger men jag har misslyckas... men det som va negativt tror jag det va att hon tror inte att har nån syndrom å vill inte ens höra om det men kanske det funkar för er som vet å har accepterat att ni har en syndrom som man måste ta hand.

Är lite nyfiken ni som lider borderline hur ni ser ut ett förhållande, hur en kille ska vara så ni ska vara nöjda? Min erfarenhet säger för att kunna funka, killen måste be hela tiden förlåt å tackar varje sekund om det är möjligt. Ska bekräfta er å skämma borta er så mkt så möligt å ska göra allt enligt era sätt. Kille få inte vara trött å få inte må dåligt men samtidigt ska vara känslig å igen är inte säkert hundra procent att det kommer att funka man går på nålar. Kille ska inte kritisera lr säga något emot er å inte ens få ha en annan åsikt å bara bekräfta er, oavsett om har inte gjort något fel ska be om ursäkt. Om killen är inte så i slutändan ni beskriver honom som en svin. Å igen om kille är så förmodligen ska vara så mkt tråkigt så ni kommer att bli trötta å lämna honom. På min förhållande jag var på en ständig försvar att försöka förklara att jag har inte gjort det som jag har blivit anklagat. Har blivit anklagat att jag har bekräftelse å kontrollbehov samt att jag är svartsjuk medan jag hade mina ursäkt som förmodligen har reagerat på denna sätt vid två lr tre tillfällen men jag har blivit stämplat utan att vara så å samtidigt min ex har reagerat å har bevisat flera gången att faktiskt det är hon som har dem känslorna som jag nämnde å inte jag å hon har lagt över mig. Har ni nån aning hur mkt krävande ni är? I verkligheten tror oavsett kille hur ska vara i slutändan kommer att vara alltid den svinen som har besviken er. Så det finns den perfekt kille där ute för er? Å om jo hur ni tror den kille ska vara?

Jag vet att språket är inte min starka sidan å såklart ingen som tvingar dig att läsa, du få skrolla bara vidare om det stör dig men om du frågar mig att ha en åsikt från anhöriga ser ingen fel på den stund man pratar om relationer. Allt som ni berättar för era förhållande typ samma berättar min ex för mig oxå. Vill ni tro att alla killar är svin då det är era rättighet.

Som jag sagt språket är inte mitt starka sidan så jag be om ursäkt om det. Har läst flera berättelse av personer som har leva med någon som lider med syndromet å har spenderat hundratals timmar för att kunna förstå va som pågar. Du har rätt, kanske jag har varit dömande å skulle inte använda plural... Men du själv bekräftar det som jag säger med några ord om jag har inte missförstå något. Oavsett det blir fel i slutändan Iaf tro mig oavsett svårigheter jag ville att stå vid mitt ex sidan. Försökte att ge allt som du nämnde, kärlek å säkerhet men oavsett va jag gjorde varje typ 2-3 månader brukade att få utbrot å leva en helvete. Iaf om jag viste från början å hon va medveten om syndromet (om hon har det men allt påpeka borderline som jag sagt) då det skulle vara helt annorlunda å tror vi skulle ha bättre chans.

Jo du har rätt att jag måste bearbeta mina problem men när man har leva två år mellan himlen å helvete å va nära att förlora sig själv det tar tid... så varsågod varför du ger inte mig en bild hur ska vara den perfekta killen å perfekt förhållande enligt dig?

Professionella lr utomstående är svårt att veta lr förstår va som pågar å kan inte veta det som vet personer i närheten Känner å vet. Allt är nästan normal utom när ni få utbrott. Men så klart man ska inte stämpla därför att jag nämnde att hon har inte fått diagnosen.

Nej det va inte meningen å jag hatar inte min ex. Jag har haft finna minne utom dem dåliga. Önskar att kunna hjälpa men det jag kan inte tyvärr. Men förstår inte faktiskt va du menar att kanske jag är omedveten om min del?

Jag frågade därför nästan alla berättelse av anhöriga som jag har läst är typ liknade med min samt nästan alla berättelse av er är typ liknade. Om du frågar min ex hon har stämpla mig som psykopat å att jag psykisk misshandla henne pga jag stå att hon måste utreda hennes problem å pga jag har inte acceptera alla anklagelse som hon har projekterar till mig. Iaf jag ser att ni typ anklaga alla era killar som ni har varit med kanske inte på samma sätt men det ni gör som jag uppfattar. Iaf att jag har blivit stämplat å har varit på en ständig försvar å förklaringar å pga jag ville inte give up har lämnat sina märke på mig å såklart om jag hittar inte snart mig själv jag ska leta efter hjälp dock det är lättare nu som jag vet å förstår bättre situationen. Dock jag skulle veta att det hjälper inte alls att diskutera det men det jag gör. Vet du? Jag var real å älskade henne försökte allt som va möligt å ändrade mig ganska mkt... Försökte att hitta en lösning därför jag ville att vara med henne. Ville inte give up pga hon har något problem men ville att hjälpa å ge allt som hon önskade. Vet ej om ni har uppleva liknade situationer men tänkte att berätta mitt story till er så kanske ni kan se att är inte alla killar lika. Att funka en förhållande det beror inte hur mkt en kämpar behöver två å på det ni måste vara medvetna. Fortfarande vet ej hur det funkar, oavsett om jag kommer med bevis å verkliga händelser det verkar att det hjälper inte, hon kan inte förstå å inte är medveten lr hon förstår men hon reagera på denna sätt för att skydda sig å inte ta sina ansvar är inte säkert om det.

Just nu det finns inte något mer att göra så tro mig försöker ingenting. Har accepterat att det bästa för både är att släppa taget. Trist men det är så. Det är hennes önskan framför allt att gå vidare å jag kan inte försätta ta ansvaret hela tiden å förlora helt mig själv. Om jag skriver i tråden jag gör mest för er om det skulle kunna hjälpa om något. Ingen aning.

Glad för din skull! Alla tips hur din man lyckades ta gärna emot! Jag själv oavsett va jag har provat har lyckas för en stund. Gjorde mina bästa så hon ska känna sig älskad å säkerhet men i slutändan funkade ingenting, så om det finns en sätt som jag har inte provat å kan hjälpa henne gärna mottages :)