Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

 

Men alltså - kan man som "borderlinestörd" få protestera mot det du säger - utan att du automatiskt slår bort det med "detta är borderline-tänk" ?

Är det verkligen en diskussion du är ute efter - där båda parter får alltså får lägga fram sitt perspektiv ?

Menar - du verkar inte vara öppen för motargument - utan endast vilja föra fram ditt eget perspektiv/din "sanning". Du har alltså, själv, ett väldigt svartvitt tänkande - vilket inte leder diskussionen nånvart.

Som det nog redan sagts innan - om du är ute efter att bearbeta kaoset ditt ex lämnade dig i - hjälper det dig inget alls att skylla på henne/störningen/ta ut frustration på andra med störningen. Du blev illa behandlad - kontinuerligt - för att du stannade kvar i det. Ditt ex har alltså EN del i det hela, och du har en annan.

Människor kan vara olämpliga för romantiska relationer av många andra skäl än borderline. Har man problem, och inte är färdig med sig själv - bör man nog ej dra med andra i kaoset - det håller jag med dig om. Ditt ex resonerade nog inte såhär, och verkar inte ha fokuserat mycket på att läka som människa. Många av oss gör det dock - annars skulle vi ju inte analysera för att förhindra att våra misstag upprepas.

Att bli diagnostiserad - säger ingenting om hur man kommer förhålla sig till störningen i fortsättningen, eller vilket arbete man kommer att utföra för att lära sig leva med den. Sånt ligger på individnivå - och människor kommer alltid vara olika bra/olika dåliga på att lära sig leva med handikapp.

 

Fast nu beskriver du ändå ett enskilt fall - dvs. det mellan dig & ditt ex.

Om du läser igenom tråden - kommer du att märka att många av de som skrivit i den, tar ansvar för sina egna handlingar, och ser SIN del i det hela. Tycker alltså inte alls det stämmer att "borderlinestörda har oförmåga att acceptera ansvar för sin del i förhållanden".

VISSA är säkerligen såsom du beskriver - dvs saknar självinsikt/förmåga att förbättras - men det är betingat till något helt annat än den aktuella störningen. Att inte ha självinsikt är inget som står i diagnoskriterierna för borderline - vad jag vet. Det är än en gång något som sker på individnivå.

VISSA - stannar dock upp, analyserar var det går fel, ser sina begränsningar, och förstår hur de bör förhålla sig till dem.

Slutsats; alla med borderline är inte stöpta ur samma form ... Men det tycker jag är rätt självklart.

Sen är det ett FAKTUM, tycker jag, att man om man lider av borderline - behöver undvika vissa personlighetstyper för allt i livet. Är man osäker, otrygg och instabil - så ska man absoluuuut inte vara med någon som FÖRVÄRRAR dessa kvalitéer. Det säger sig självt.

SÅ - detta med att det är "pojkvännens" fel, är inte alltid taget ur luften. Ibland har man satt sig i en relation - med någon som aktivt motarbetar en och gör en till sitt allra sämsta jag.

Man har helt enkelt valt någon som var helt fel för en - och det funkade inte. Inte svårare än så, egentligen.

Orkabpd, har du inte tröttnat än? Hur många år har du inte ältat borderline och ditt ex nu? Varför går du inte i terapi så du kan bearbeta och gå vidare med ditt liv? För jag tror inte att du har något annat syfte med dina inlägg än att försöka att rationellt bearbeta dina känslomässiga sår genom att envist försöka få andra att tro att jo, det är oss det är fel på och inte dig. Och jag kan lova dig, att det funkar inte så.

Ge upp. Hitta en annan ventil för din ilska och frustration. Gråt. Köp en boxningssäck eller trampa på några myror istället, lyssna på lite sorglig musik. För allas skull. <3

Det är märkligt, du uttrycker dig och citerar texter på precis samma sätt som en annan användare som återkommit här på forumet under betydligt längre tid än du anger. Nej, jag projicerar inte utan utgick från att du var samma person, isf står jag för att jag tror att du verkar ha fastnat i din sorgeprocess. Är det inte du så är det inte det. Men märkligt med två personer som uttrycker sig så likartat och har samma argumentationsteknik.

Nåväl.

Ang. rätt och fel är det uttryck du själv använt i en post högre upp. Se själv. Vilket jag anmärkte på.

Jag själv är av åsikten att det inte finns något rätt eller fel. Jag ser inte mig som störd. Som lidande, ja. Att jag har svårigheter, ja. Men vi har alla vårt bagage som färgar de glasögon som vi ser igenom. Just därför känner jag att det inte ger något att diskutera med någon som inte har mina erfarenheter och dessutom inte kan hålla en respektfull ton. Det ger inte mig något.

Men du är välkommen att skriva till mig när du når en grav av ödmjukhet och har respekt. :)

Jag håller inte med dig om att folk med borderlineproblematik inte har en förmåga att se världen ur en annans perspektiv. Jag tror att det är väldigt individuellt. Har haft rätt många diskussioner med, och läst bloggar och forumsinlägg av andra med min problematik och har sett många med väldigt djup självinsikt... Jag tror att problemet är att även om en insikt till viss del kan hjälpa en att göra ett bättre val så kompenserar inte de kognitiva bitarna för de känslomässiga. Alltså, jag kan tänka en sak och känna något helt annat.

Sen finns det säkert många med problematiken som inte har någon större självinsikt och som kanske aldrig ens sökt hjälp och inte upplever problematiken som ett problem, eftersom de har så många copingstrategier som skyddar mot det onda. Kanske har de flesta av oss med de här problemen en gång varit där. Förmodligen, eftersom det här med självinsikt är något som växer fram med ålder för alla människor. Som barn är ju de flesta rätt egocentriska.

Jag tror inte att man alltid behöver förstå en annan människa och känna vad den känner, tror det är omöjligt. Men man kan känna med någon och ha empati. Kanske också förstå på ett intellektuellt plan.

Jag har inte sagt att jag inte vill diskutera för att du inte har mina erfarenheter, jag skrev att jag inte vill diskutera med någon som inte har mina erfarenheter OCH som inte kan hålla en respektfull ton. Det utesluter ju empati och just förmågan att se från en annans synvinkel, om man från början är dömande och inte går in i diskussionen med ett öppet sinne. Så vilka "ni" är det du talar om? Jag är en människa. Sluta lägg mig i en kategori och tillskriva mig egenskaper du antar att jag har. Var öppensinnad och nyfiken istället.

Ordet "störd" använder jag som ett skällsord. Jag kan inte på rak arm komma på någon gång jag skulle tycka att det är okejatt kalla någon det. Men samtidigt så har jag gjort det själv, flera gånger. Har haft med folk att göra som har egna svårigheter och när jag blivit förbannad så har jag tänkt på dem som störda. Men jag tycker det är nedvärderande att kalla någon och att bli kallad störd.

En fråga till dig då. Jag antar att du läst en massa om borderline eftersom du länkar till MBT-sidor och använder amerikanska uttryck som används på vissa sidor om borderline. Hur kommer det sig att du inte kan se saker och ting ur vår synvinkel tror du? Det finns ju ändå rätt mycket (om än till stor det missvisande) info om problematiken.

Jag förstår att det måste ha varit skitsvårt att kunna validera henne i t.ex. det exemplet du gav. Jag antar att det varit lättare om hon kom och sa att hennes mamma sagt någonting som väckte hennes separationsångest och att hon nu inte mår bra?

Som sagt, jag kan vara helt ute och cykla.

Varför tror du att alla med borderline är manipulativa, otrevliga, barnsliga etc?

Varför tror du att borderline är en "slippa-ta-ansvar-diagnos"?

Blir så ledsen av att läsa sånthär. Speciellt när man själv inte är den typen av person. Känns förjävligt att "folk" tror det där om "mig". Jag vet att jag inte är en hemsk människa och att jag inte beter mig illa mot folk i min omgivning.

Den tjejen jag talar om hotade med att ta livet av sig som killen lämnade henne. Jag sa åt honom, stick medans du orkar. Och hon lever än idag så det var bara ett fjantigt dumt hot utan någon substans.

Men alltså - det är jävligt tröttsamt med all denna propaganda om att människor med borderline är oförbätterliga och inte borde va i förhållanden.

Ni som har konkreta exempel som grund för er propaganda - har ni någonsin funderat på om de personer ni beskriver som "störda" - led av något YTTERLIGARE än borderline ?
Orkabpd har exempelvis - om jag ej minns fel - skrivit att hans ex ej blivit diagnostiseras med borderline..... Hur fan vet man då att det är borderline ?
Finns mycket samsjuklighet och likheter mellan många psykiska sjukdomar. Överlåt utredningarna till experter, istället.

Det behöver ej vara borderline som är den främsta anledningen, till att vissa människor är "som djur" och allt annat negativt som sagts...
Det kan vara EN DEL i det hela, men inte nödvändigtvis ALLT.

Det blir rätt tjatigt med självutnämnda experter som med anekdotisk bevisföring, som grund, nedvärderar och kategoriserar individer vars beteendemönster (enligt dom) passar in i "symtombilden".

Jag har inte jättestora problem annars i mitt liv. Jag har inte många vänner. Har märkt att jag inte är kapabel att hålla kvar vänner. Oftast rinner vänskapen ut i sanden. Och alla såkallade uppbrott är inte bara mitt fel. När det kommer till vänner så lär dom aldrig känna mig så pass att dom ens ser en gnutta av mina problem. Därför har aldrig någon ens märkt att jag haft Bpd.

Tror inte på din sk expertterapeut ett dugg tyvärr, orka. Läs på mer. De flesta av oss blir friska med rätt behandling.

Okunskap.

Oj, ja det finns fullt med tyckare som sprider sina tankar på nätet. Det där är en läkares åsikt. Se till studier istället.

T. ex Schematerapi. Observera att 94% tillfrisknade efter två års gruppterapi i en pilotstudie från 2009. Det är OTROLIGT bra siffror. Och här handlar det om att se förbättringar över hela symptomspektrumet, dvs även det känslomässiga.

en.m.wikipedia.org/wiki/Schema_Therapy

Fortfarande okunskap, men du är inte ensam. Så tror många tyvärr. T.o.m. experter.

Orkabpd - förstår nu varför du är så fast vid dina värderingar. Du verkar ha hittat ett "fint" mantra att upprepa för dig själv, som en tröst i din sorgeprocess.
Inga problem med din sorgeprocess.... Många människor behöver nån form av sanning att hålla fast vid, för att rädda sitt ego.

Felet i detta är dock -
1. Källan
2. Sanningshalten i den

Som vän av kliniska studier - ser jag hellre ett vetenskapligt underlag för att borderliners blir "uteliggare", "tar livet av sig" och allt annat du nämner.

Vissa saker du påstår stämmer - dvs att människor med borderline har benägenhet att vara destruktiva och självmordsbenägna - men allt annat är typ floskler och spekulationer.

Orkabpd - hahaha - alltså, din andra källa - shari schreiber - skriver sina texter baserat på egna erfarenhet - och hennes texter (säger hon själv) skall användas som "self-help-books" - inte vetenskapligt underlag.

Sååå... Än en gång, rätt tydligt vem som lever i förnekelse och står för flosklerna :pp
Men visst, låt omgivningen avgöra.

Har du kollat länken nu, orka?

Ja visst, en pilotstudie. Men tror inte man kan säga annat än att det ser mycket lovande ut.

Och tanken om att borderline inte går att bota kan man nog skrota, håller du inte med?