Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

Nä men nu får ni ger er! Inte kan man ställa diagnos på basen av en enda sak!!!

Om det är gjort en utredning så har hon borderline! Att vissa saker tar sig i uttryck likartat är naturligtvis en sak som försvårar diagnostiken, men när väl scid -II och allt annat är gjort så behöver man inte tveka.

Diagnoser som läkaren ställer bara på att lyssna har större felprocent än om man verkligen använder de medel som står till buds!

Det är jätteviktigt att utredningar görs, och har de gjort det så har de inte missat bipolariteten, det kan ni vara lugna för.

Jag tycker faktiskt att det är svårt att svara på det... Jag har mått illa och kräkts flera ggr/dag, det började på 4 dagen ungefär. Så just nu är jag hemma från jobbet och kommer nog vara det hela veckan, försöker jaga läkaren för att få ett läkarintyg på det så jag slipper skit från jobbet.
Chefen kräver intyg redan efter en dag då jag "egentligen inte är sjuk". Hon jämförde det med när man är gravid och kräks, då går man ändå och jobbar menar hon på.

Läkaren har telefontid en timme i veckan, och självklart kan man inte nå dom utanför dom tiderna. Nu lämnades ett meddelande till läkaren via receptionen idag om att hon ska kontakta mig, men jag räknar inte med något tyvärr.

Ja, jag har bara börjat med 25 mg. Så jag är lagom nervös för att öka dosen... Vill inte må såhär vid varje ökning!

Jo det är ju så, man reagerar så olika.
Det som nästan är svårast just nu är oförståendet ifrån andra..

Nej -det är ju inte så att de ska tro och tycka saker! Jag anser att det är undermålig diagnostik inom psykiatrin. Det är för att en stor del av läkarna inte använder sig av det vetenskapligt baserade material som finns -då blir det en massa tyckanden på basen av vad "de hör och tror"... och felaktiga diagnoser!
 
Jag har blivit feldiagnosticerad, för att de inte gjorde några vettiga undersökningar. Men t ex SCID -II är ju upplagd så att det framkommer om man har dragningar åt det bipolära hållet. Det finns massor av material som är utformat så att även om 55 olika läkare undersöker patienten så ska de flesta komma till samma diagnos. Inte tro och tycka!

Och hörni -känner ni inte igen en med borderline- det finns bara svart eller vitt och It´s my way or the highway ?

God morgon allihop.
Hur har ni det idag?

Här har det vräkt ner snö och det är ganska vackert utanför. Barnen lekte hela vägen till dagis =)
Idag känns som en helt ok dag, även om barnen har varit riktigt jobbiga redan på morgonen, båda två är inne i en trotsperiod utan dess like.
Och hur reagerar jag? Jo, med ilska som vanligt. Jag blir trött på mig själv, jag vill verkligen inte bli arg eller uppgiven på dem. Men kan inte hjälpa det. Jag försöker verkligen, det gör jag.
Varje dag de senaste veckorna har varit en kamp, att inte explodera, att inte överreagera.
Allt för att banen inte ska se hur instabil jag är. Men inbland lyser det igenom och de blir ledsna.

När jag fått ett av mina utbrott på dem så pratar vi mycket, kramas och jag försöker förklara att mamma inte är arg, att det inte är deras fel.
Vi säger att vi älskar varandra och de kramas o pussas med mig.

Men när kvällen kommer och de sover, då kommer ångesten. Sitter och tittar på dem när de sover, gråter.
Jag är så ledsen att de inte kan få ha en mamma som är "vanlig" och "normal". Att de ska behöva ha en mamma som jag hade, en som inte kan kontrollera sitt humör som andra mammor kan.
Hoppas att jag inte förstör dem, hoppas att de inte kommer växa upp med samma förakt till mig som jag har för min mamma.

Jag har egentligen ingen strategi. Bara att jag måste sinna mig, inte reagera som jag impulsivt vill göra.
Måste kväva min impuls helt enkelt.

Jag står under utredning så jag har ingen hjälp ännu, träffar ingen terapeut och jag äter inga mediciner.
Sen vet jag inte om jag vill äta medicin, jag vill kunna må bättre utan det.
Hoppas jag får svar från psyk snart och hoppas de hjälper mig.

Lycka till!
Glöm inte att borderline är något du kan bli frisk ifrån. Kämpa.
Jag har levt med borderline sedan tonåren och är nu 24 år. Sedan ca 4-5 mån tillbaka känner jag mig frisk. Det är helt otroligt Under denna tid har jag varken ätit medeciner eller gått i terapi. Jag väntar på att gå på utredning, ska till psykolog (den bästa på sjukhuset) i december.  Just nu känns det onödigt, men ska såklart dit ändå, har ju väntat så länge nu.

Jag är fri Jag trodde ALDRIG att det skulle ske eftersom jag levt i ett helvete sedan tonåren.
Det enda som har hänt är att jag blivit religiös. Jag trodde även tidigare på Gud, men nu är allting mer tydligt och konkret. Jag lever efter vissa regler och ber flera gånger om dagen. Det kanske låter konstigt/dumt/patetiskt i era öron men jag tror på allvar att det är Gud som hjälpt mig att bli frisk. Eller att jag genom bönerna fått styrkan att ta mig ur detta på egen hand.
Min man säger att jag blivit som en helt ny person. Såklart har jag samma personlighet fortfarande, jag är ju inte helt förbytt, men det är ändå som natt och dag. Det går att leva med mig. Jag är faktiskt trevlig! Jag bryter inte ihop för minsta lilla längre, mina känslor är stabila och jag känner mig lycklig och glad nästan hela tiden. Allting känns så "lätt"..... livet är inte tungt längre. Allting är så lungt o fint. Behagligt. Ja, det är BEHAGLIGT att leva. Underbart

Med detta ville jag säga er att inte ge upp. Vill ge er lite styrka och hopp om att man faktiskt man bli frisk. Jag vet inte om mitt borderline beteende kommer att komma tillbaka, kanske det gör det. Men just nu känns det iallafall underbart o lugnt. Stabilt. Och jag kommer kämpa för att det ska stanna kvar så här. Jag ska kämpa emot varje negativ tanke med näbbar och klor.
Men om jag tänker efter nu så tänker jag faktiskt inte lika mycket längre. Kanske därför livet känns så lungt. Det känns som det tidigare ständigt var på den hårdaste rocklåten i hjärnan hela tiden samtidigt som det var den mest sorgliga låten, spelandes samtidigt. Nu är båda låtarna slut. Jag hör ingentind. Och det är så skönt

Stor kram på er, jag vet hur det är. Men det GÅR att bli frisk. Låt er inte ätas upp av era tankar o känslor. NI själva kan kontrollera dessa, även om det känns omöjligt, så GÅR det. Jag vet att ni kan! Kämpa på. Och sluta med medicinerna! Det är min åsikt.

Du är inte diagnosticerad borderline- så du vet inte vad det är som gjort att du mått dåligt. Nu är du ju under utredning - och det är väl bra.Kvasipsykologi - a la Mia Törnblom! All behandling inom borderline handlar om att INTE kontrollera sina känslor utan acceptera dem och ända gör ett funktionellt val i sitt agerande: Det du pratar om kanske funkar på friska människor....

Den som medicinerar skall naturligtvis fortsätta med det. Bara för att just personlighetsstörningen inte går att medicinera bort så går mycket annat i problematiken att underlätta - och det är upp till den enskilda i samråd med sin läkare att besluta om den saken!

SUCK, skrev ett långt inlägg och så försvann det... Försöker sammanfatta. Jag tror inte att man kan bli frisk från Borderline, även om läkarna som jag har träffat alla säger samma sak, det brukar bli mildare och kan även försvinna med åldern, dom har sällan mött patienter med detta runt 35 år och uppåt. Och bara det känns ju lite lugnande, att det rent generellt är något som man har när man är "ung". Att uppmuntra att inte ta mediciner tar jag avstånd ifrån rejält, speciellt om man inte ens varit där själv. Att inte ha gått i terapi och inte medicinerat, vara 24 år och "frisk från Borderline". Jag vet inte...? Finns ju många andra saker som kan göra att man har ett hetsigt humör tex. Jag menar inte att "neka dig en diagnos" så att säga, men det vore samtidigt intressant att få veta sen vad läkaren sa när du har gjort din utredning. När man lider av Borderline så är man ju inte "normalt funtad" när det kommer till just känslor, och att tygla dom och inte få den ångesten osv, det är ju just DET man inte klarar av ofta. Jag är också glad över att du mår bra nu, och det är alla värda att göra. Att säga att det är gud som har hjälpt till, det är inget jag kan förstå då jag inte alls tror på gud eller är religiös på något sätt, men att man kan fokusera på annat är nog alltid bra. Men då skulle det enligt mig likväl kunna vara att man gör något annat än att just be till något. Det var vad jag tänkte och tyckte på ett ungefär, så trött på när FL hänger sig och det man skrivit bara försvinner.