Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

Idag har jag tagit ett beslut som kommer ha inverkan på mitt humör.
Jag ska sluta röka!

Om 10 minuter tar jag mitt sista bloss.

Håll tummar och tår!

Idag ringde dem från psyk, men jag missade samtalet!
Crap!

Hon lämnade meddelande på min svarare att de hade ett beked att lämna.
Fan och jag missade samtalet!
Jag ringde upp men hon var upptagen, så de skulle försöka få henne att ring innan hon går hem.
Annars får jag veta på måndag.

Nervös nu. Tänk om jag ingen hjälp får? Nervös till tusen....

För mig räcker det att personen säger fel sak i fel tillfälle. Jag kan känna mig förlöjligad utan att den andre menar något illa alls och då är jag beredd att säga upp kontakten.
Om killen jag dejtar inte ringer när han lovat eller om han visar, i mina ögon, för lite intresse, då är jag påväg att göra slut.

Denna veckan har jag varit ganska ok, men det kändes konstigt efter att jag träffade killen.
Jag var hos honom och han var så snäll, han bekräftade mig och kallade mig söta saker hela tiden. Han höll om mig och sa att han tycker om mig, han till o med kallade mig för "sin ängel".

När jag åkte hem kände jag mig kvävd, och började tvivla på mina känslor igen.
Fan, hur han än gör så är det fel.
Visar han inget, då vill jag dra. Visar han mycket, då vill jag dra.
*Suck*
Börjar bli konstigt, men just nu känner jag mig likgiltig inför honom.

"shit pommefrittes"....... jag har hittat medicin som fungerar för mig!!!

Sen ett tag tillbaka tar jag Lamictal mot mina humörsvängningar/svart-vitt tänkande och Efexor mot ångest och min nattsvarta livssyn.

Vilken skillnad - jag fungerar i relationen till min man, han är chockad, jag är chockad ....... men åååhhhh så mycket bättre jag mår!

Grattis, vad härligt att du mår så bra nu med medicinerna!! Det är något alla förtjänar, glad för din skull!!

Jag äter också Lamictal, ätit i 1,5 vecka nu. Jag vet inte om jag märker någon skillnad, inte sambon heller... Jag känner mig ungefär som jag brukar.
I helgen (lördags) bröt jag ihop fullständigt, grät i flera timmar, pga att sambon skulle iväg på kvällen och jag kunde inte följa med pga ingen barnvakt. Han blev arg för att jag var så larvig, jag gick och la mig i sängen och stängde dörren för att få vara lite ledsen ifred.
Fick rejäl ångest och panik av hela situationen, eftersom han ju skulle hitta någon annan när han var ute med sina vänner (hans gamla flirt eller vad man ska kalla det, skulle dit också och skickade ett sms innan på dagen och ville att dom två skulle träffas innan och göra sällskap dit).
Det blir en ond cirkel också, jag blir ledsen och orolig, sen får jag skuldkänslor för att jag är såhär (både för hans och dotterns skull som fick en ledsen mamma i lördags) och då mår jag ännu sämre för det.

Han lovade mig att inte följa henne hem (som han brukade göra alltid förut, även när vi var tillsammans). Då blev jag lite lugnare ändå. Men när han kom hem så berättade han att han hade följt henne hem i alla fall. Då brast det ju igen... Han blev sur för att jag förhörde honom om vad dom pratat om osv. (jag förstår honom också)
Sen lyckades vi väl i alla fall bli sams och kramades ett tag, somnade nära.
Igår när jag vaknade mådde jag bättre, men inte bra. Har ett jobbigt jävla ex också som nästan trakasserar mig, förstör så himla mycket.

Långt klagoinlägg från mig, sorry!
För övrigt hoppas jag att alla har en bra måndag än så länge.

Idag på morgonen ringe hon från psyk.

Jag ska få komma på samtal med en terapeut, tidsbegränsat.
Hon gissade att det skulle handla om 10 gånger eller så, där jag kan få hjälp och "verktyg" att hantera min ångest och mina utbrott.
Kallelsen ska komma i brevlådan nästa vecka.

Jaha....jag vet inte vad jag känner nu.
Tidsbegränsat. Vad innebär det?
Anser dem inte att jag behöver mera än så? Men hur kan de veta det efter bara två intervjuver?
Känner mig....tom....

Jag frågade henne vilken sorts behandling det handlar om, då svarade hon att det blir samtal där jag ska få verktyg till mina problem.

Så bara samtal, ingen behandling.
Jag känner mig inte tagen på allvar. Orkar inte bråka med dem. Så jag tar mina 10 gånger, hoppas på det bästa och får kämpa vidare på egen hand efter det.

hejsan!
har bara läst ts.
jag är exakt likadan! det är skitjobbigt! så fort jag börjar gilla en kille och känner att det är besvarat så börjar det.
jag stöter bort och beter mig allmänt jobbigt.
stöter bort klänger fast you name it.

har flera gånger läst om borderline och tycker mycket stämmer in på mig.
däremot så är självskadebeteendet inte aktuellt hos mig.
har tidigare varit väldigt promiskuös dock.
är det någon som vet om man kan ha mild borderline störning?
eller bara vissa inslag?
och hur går man tillväga för att få en diagnos?
har tidigare tagit upp det hos vårdcentralen men fick då till svar att jag inte ser ut som en borderline tjej.

Vadå inte ser ut som en borderlinetjej? Gjorde de en utredning? Vad vet dom om det på en vårdcentral?? Detta är något som en specialist ska utreda, inte en allmänläkare.
Man måste inte skada sig själv för att vara borderline. Läs kriterierna här, man ska uppfylla minst 5 punkter.sv.wikipedia.org/wiki/Borderline