Anonym skrev 2010-04-12 13:58:23 följande:
Jag har nog bra mycket mer empati än genomsnittspersonen. Tänker alltid på hur saker hade känts för den andre och är en sån person som alltid ställer upp för andra. Även om jag själv mår dåligt och dragit mig undan, skriver en vän ett sms att de mår dåligt så kommer jag lyssna även om jag inte orkar egentligen. Jag har för mycket förståelse fär andra, vilket gör att jag ibland accepterar beteenden från andra som jag inte borde, för jag kan tycka att det är förståeligt när man mår dåligt osv.
Ja, jag har ju alltid varit den som alla vänt sig till med problem och så. Blev för mycket för mig till slut och jag tror att det är en av orsakerna till att jag har svårt att närma mig folk. Vill inte bli för intim med dem och klarar inte vaga bekantskaper, iom att det är allt eller inget. Så nu har jag inga vänner längre men som tur är så har jag en stor familj med många syskon så jag är inte helt ensam. ;)
Jag har dock märkt att nu när jag tog kontakt igen med en gammal kompis så tog jag genast åt mig hans mående. Han mår ofta dåligt och har oxå su-försök bakom sig. Så när jag nu fick veta att han har det tufft igen så är jag genast på väg att kasta mig på den vita hästen och komma och rädda honom.
Sånt har jag enorm stark empati med. Vad gäller andra "normala" människor så kan jag inte riktigt relatera till deras problem. Jag förminskar deras vardags problem och tycker de är ..löjliga(?) eller nåt. Svårt att förklara.
Då känner jag mig som en stor egoist. :(
