• Disan

    Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

    (har jag?): Jag har råkat ut för otrohet. Som vanligt misstänkte jag det (som jag alltid gör i förhållanden) men han nekade. Han spelade bas i ett rockband o hade alltid massa brudar omkring sig. Sextokig var han också. De åkte på turnè då o då o aldrig fick tjejerna hänga med..

    Efter att vi hade gjort slut fick jag veta sanningen o det sårade. Okej att jag hade misstänkt, men det var rätt hårt att få det upptryckt så där. Själv var jag trogen.

    Är du ensam hos mamma nu eller har du bebisen med dig? (Eller är du gravid? Lite snurrig här känner jag.) Försök att lyssna på vad han har att säga, om inte annat för barnets skull. Men jäkla svin alltså..! Man kan ju inte rå för att man blir kär i ngn, men ändå...

  • Disan
    Anonym (Har jag?) skrev 2011-07-27 11:02:57 följande:
    Jag är gravid.. i åttonde månaden.
    Igår sa han att han ville söka psykologhjälp och allt vadfan det var för att det (han) skulle bli bättre. Han säger dock att han inte alls är kär i den här tjejen och att han verkligen inte vill ha henne. Men det låter så ologiskt i mina öron så jag kan inte tro på det. Snacka om att ha bekräftelsebehov...! 
    Okej... Rynkar på näsan Men du, hade han inte först sagt att han var kär? Hur känner du inför detta? Vill du försöka? Typ för barnets skull... Är han en bra kille eg? Går det att förlåta? Hans bra sidor kanske gör att det är värt att kämpa sig igenom detta. Gå i parterapi (brukar man kunna få gratis via kommunen) samt att han kanske kan gå lite egenterapi.
  • Disan
    Mistelstein skrev 2011-07-29 11:01:02 följande:
    Idag var jag på mitt andra besök hos psykolog. Mycket tänkvärt och en del poletter som trillar ned!
    Åh vad bra! Glad
  • Disan

    (Har jag?): Hur mår du nu?

    Anonym: Min psyk är bra, hon går liksom aldrig för långt och hon håller ett bra avstånd. Men har däremot träffat personal inom psyk som jag hatat från början och då är det inte lätt!

  • Disan

    (en till): Inboxa mig gärna! Jag har ff vårdnaden om mina barn, men pappan har dem på heltid och vi träffas när jag "känner för det". Har svårt med både anknytning, ilska och ork. Är väl kanske inte riktigt samma som du eftersom du verkar vara ledsen över din situation, men jag vet ändå hur det är när barnen inte mår bra av att mamma mår dåligt... Har betett mig såå illa mot dem, främst mot äldsta dottern. Men allt går att lösa, bara man vill!

    Dryas: Usch, en sådan dag är aldrig välkommen...

  • Disan

    Anonym: Brukar också känna så.. -Hur är det att ha livslust på riktigt? Vissa stunder och dagar har jag det, men annars så...

  • Disan

    Ja jag är glad över aty jag har min kille, för han stöttar mig alltid tills tankarna vänder. Härom dagen var jag grinig, kände mig svullen och klagade på min kropp, då kröp han upp till mig, kramade mig och sade: Har du en dålig period igen? Tyckte inte att det var sött då, men i efterhand ser jag styrkan i det hela. Tack gode gud att jag har ngn... Aldrig lätt att vara ensam...

  • Disan
    Anonym skrev 2011-08-01 09:03:55 följande:
    Urk, samma lika här!

    Jag mår som dig ts, har ingen diagnos eller nåt men slits dagligen med att ta tag i detta till att härda ut och tänka att det går över. Har en kille nu sedan 7 månader tillbaka och (kors i taket) så är vi fortfarande tillsammans. Men jag börjar mer och mer försöka skapa bråka, få fram ngt så att jag kan skälla på honom så att jag i sin tur kan få honom att tycka jag är konstig som i sin tur leder till att det är synd om stackars mig och jag är hemsk. Helt sjukt hur man tänker egentligen. Men jag älskar verkligen honom och han är den första jag verkligen vill kämpa för efter en separation som jag gått igenom för några år sedan. 

    Funderar på att ta kontakt med vården nu för jag har bara två veckor kvar på min semester och sen är det tillbaks till den fina, lyckliga vardagen igen (iaf utåt). 

     
    Välkommen hit! Du gör nu en bra sak om du kontaktar vården inom kort och det är toppen att du inser dina brister och att det faktiskt är något som är fel! Med borderline får man ju ibland kämpa ihjäl sig för att överleva vardagen med allt vad det innebär, men kärlek kan vara rätt nice trots allt och bara man landar lite och känner sig trygg (efter att ha testat partnern noga ett par gånger) så slappnar man av mer och mer. Helt klart värt att kämpa för om det är en bra kille!
  • Disan

    (tips): Grattis och gud vad skönt att du har hittat ngt som kan få dig att må bra!!

Svar på tråden Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?