Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?
Anonym (Jag) skrev 2010-04-18 12:18:44 följande:
Fast de grupperna jag menar så är det bara anhöriga som får gå. De går en gång/vecka med andra anhöriga.
Inlägg från: Anonym (????)
|
-
Det är det vi ska kolla upp. Finns det anhöriggrupp så vill jag gärna att han ska gå i det. Vi börjar med parsamtal för att se hur mycket han stänger inne och hur han ska få förståelse för min sjukdom. Finns det anhöriggrupp så blir det att köa.
-
Har nu sökt jobb. Vill inte vara s-skriven mer.
-
Misstag! Inget jag kommer klara. Gjorde det i ren desperation igår.Anonym (????) skrev 2010-04-19 10:03:33 följande:Har nu sökt jobb. Vill inte vara s-skriven mer.
-
Anonym (Jag)
Du är absolut värd all hjälp du får. Varför skulle andra ha bättre vård än du? Du har din egen problematik som inte kan jämföras med nån annans, klart du ska få all hjälp DU behöver.Du är även värd alla omkring dig men mår du dåligt och de vet inte eller? Jag håller mig bara till de som vet hur jag svänger och orkar inte bry mig om andra.Din Pojkvän (?) Har ett eget ansvar. Vill han vara med dig så måste han tyvärr ta hela paketet med ditt mående också. Att han ska börja hos psykolog är jätte bra! Skulle vilja ha iväg min sambo på nåt sånt också då han ofta har svårt att förstå mig. Helt förståeligt, vi är inte lätta att leva med. ;)Skulle sambon lämna mig så har jag full förståelse för det men än så länge kämpar vi tillsammans.Kramar -
Förstår hur du känner. Det börjar barka neråt för mig nu också.Anonym (Jag) skrev 2010-04-20 07:26:12 följande:Livet är defenitivt slutMEN, livet är inte slut. Vi måste intala oss det hela tiden och kämpa som små...ja du, kom inte på som vad men kämpa måste vi. Är du med mig på det?Varma kramar
-
Bra att du sökte och fick hjälp. Hoppas det kan lätta lite för dig.Anonym (Jag) skrev 2010-04-21 15:33:38 följande:Blev inlagd på psyk igår, sov i 20 timmar, så jag var nog i behov av lite sömn. Ligger fortfarande inlagd, men blir kanske utskriven imorgon, får se hur de resonerar. Tack för era ord. Känns bara så otroligt jobbigt att bli lämnad av den person som man trodde skulle finnas där för alltid . Så arg på mig själv för att jag trodde att jag skulle kunna få må braJag hoppas naturligtvis att sambon stannar hos mig om jag är sjuk. Han har dock sagt till mig att han skulle inte orka en gång till som förra året, så jag har redan förberett mig på att om det blir lika illa en ggn till så blir jag ensam. Har tänkt bryta med honom i förebyggande syfte men klarar det inte. Vill ju ff ha kvar honom..Hoppas du får komma hem snart. Om du känner att du orkar det vill säga. kram.
-
Hej igen.Anonym skrev 2010-05-01 21:19:16 följande:Inte skriivt på ett tag, försökt hålla mig upptagen så jag inte har tid att känna. Hur är det med er alla? Jag har precis börjat med en ny medicin, får se hur mycket den kommer hjälpa. Är rädd att ångesten ska bli värre av den. Hatar dessa svängningar. I ena stunden känner jag mig ok, sen kommer en tanke upp från ingenstans om hur värdelös jag är, att det är för sent så jag kan lika gärna avsluta allt. Hur kan man ha så extrema vändningar på så kort tid?? Det gör mig arg, att jag ens fungerar så här. Hittade denna fina videon på youtube, om hur det är att leva med borderline. De sista texterna är väldigt fina och väldigt sanna. Se den gärna
" target="_blank">Vilken otroligt vacker video. Sitter här i tårar. Ska visa den för sambon sen.Hoppas din nya medicin fungerar och att du får må bättre snart.Sjäv har jag fått börjat kämpa allt jag kan för mina återkommande destruktiva tankar. Ringer psyk och ssk om vart annat. Läkaren vill justera mina doser men jag vill inte, är livrädd att det ska bli ännu värre! -
Jag har stesolid vid behov men bara ett par per dag. Får inte ha liggandes hemma utan måste åka och hämta varje vecka. Tror inte det är medicinen som utlöser ångesten. Det är väldigt mycket omkring mig nu.Anonym skrev 2010-05-01 21:45:55 följande:Kan du inte få något lugnande som du kan ta ifall ångesten skulle bli värre? För mig innebär det en stor trygghet att ha sobril tillgängligt ifall medicinen skulle göra det värre. Tyvärr var jag dum nog att berätta för denna läkaren att jag missbrukat sobril och försökt ta livet av mig genom tablettöverdos, så hon vägrade skriva ut något lugnande alls. Tror du att det är medicinen som utlöst ångesten? Om det inte är så, så kanske en döshöjning hade hjälpt ju. Känner du att det hjälper att ringa psyk när det är som värst? Jag har aldrig vågat utnyttja den möjligheten, har så svårt för att be om hjälp.Jag ringer psyk när jag inte ser nån annan lösning än att skada mig. Behöver inte åka in utan det hjälper oftast att bara prata. Det tar inte bort ångesten men jag känner på nåt sätt att jag försöker ta kontroll och be om hjälp. Vill/klarar inte ett till år som förra så jag kämpar med näbbar och klor. Tycker absolut du ska ringa dit om du har behov för det. Jag har jätte svårt att be om hjälp men har nu insett att jag måste göra det om jag ska klara mig för jag kan inte ta mig igenom svårigheter utan hjälp. :/
-
Precis vad jag sagt sen jag blev utskriven från psyk sista ggn i nov-09. Det är nu eller aldrig! Jag ska kämpa och vägrar ge upp!Anonym skrev 2010-05-01 22:01:41 följande:Denna gången har jag gett mig fan på att be om all den hjälp jag behöver, satsa allt jag kan på att bli bättre. Sen kan ingen säga att jag inte försökt iallafall.Vår tid kommer också. ;)
-
TS, du verkar ha hamnat i "bubblan". Tycker du ska söka dig till akut-psyk om inte annat så för att prata. *Kram*