Inlägg från: Anonym (vraket) |Visa alla inlägg
  • Anonym (vraket)

    Mola/Druvbörd

    Jag får oxå ansluta mej till detta sällskap. Har misstänkt mola och ska göra en skrapning imorgon. 

    Min story: Utbebliven mens i dec dock inte gravid, ingen mens kom men gravid i jan, därefter missfall, nu trodde jag att jag var i v 12 men där fanns inget foster utan en massa blåsor. Vilket besvikelse...är helt förtvivlad.

    Har läst ngt om att det är vanligare efter ett missfall? Stämmer det? Och varför i sådana fall? Det ska ju bara ha med själva befruktningsskedet att göra? Inte med våra gener?? Mitt HCG var igår 35000 idag 36000. Gynekologen sa att det var bra att det inte var för högt. Det talade för att den inte är så aggressiv... är det cancer redan i detta stadie?

    Åh jag har så många frågor, kommer aldrig på att fråga när jag sitter där med benen i vädret... hoppas ni kan hjälpa mig lite med er erfarenhet?

    Vilka öden ni alla varit med om. Varför ska vi drabbas av sådana konstiga saker som det känns som ingen annan får? Mamma har bara haft normala gravidieter. Vad är det för fel på mej?

  • Anonym (vraket)

    Hej igen!
    Har gjort skrapningen och fått PAD svar: partiell mola. Nu ska jag lämna prover då.

    Bor i GBG och tycker det verkar helsnurrigt med uppföljningen. Vem kommer hålla i det? Ska jag få träffa läkare igen? Nytt ultraljud? Lungrtg? Ngn som har erfarenheter från GBG?

    Finns det ngt sätt att få veta om det fanns ett foster denna graviditet också eller om det var rester från förra missfallet?

    Tack för alla stöttningar, de behövs verkligen...tänk vilka starka kvinnor vi kommer bli efter allt det här...

  • Anonym (vraket)

    Hej alla!
    Idag är min födelsedag, känns hur deppigt som helst. Har försökt att tänka positivt idag och fira men vid lunchtid ringde min läkare och pratade om HCG värdet och prognos och allt...
    Bla sa hon att
    "det är större risk att man får det igen om man haft det en gång, ingen stor risk, men å andra sidan hur stor är risken att man får det alls?"
    Jaha, tänkte jag...det låter ju bra...
    Hon menade även att det är ju inte slumpen helt å hållet att man får det eftersom att risken är större att få det igen. Ngt genetiskt fel är det ju sa hon...
    Jag känner mig som en defekt varelse. Alla andra har okomplicerade graviditeter och förlossningar men mig drabbar allt liksom. Jag hade en jättejobbig graviditet med PUPPP, foglossning, överburenhet, igångsättning, akut kejsarsnitt, spinalhuvudvärk, kolikbarn etc...Visst jag är JÄTTEtacksam för det barnet jag har, men jag vill ju ha fler. Som många andra. Och varför ska ALLT drabba mig??? Det är som jag drar åt mig alla bekymmer som en magnet.
    Samtidigt är man ju löjlig som klagar, jag kunde ju haft bröstcancer och vara döende men...detta är ju mitt lilla helvete.
    Kam på er alla...från en deppig mej

  • Anonym (vraket)

    Hej alla!

    Gud vad trött man redan är på skiten alltså. Men proverna går neråt; från 36 000 till 266 till 45...
    Hoppas det fortsätter så. Man vet ju ALDRIG!

    Tuttan: Herregud, du måste ringa och begära svar. Jag jobbar som sjuksköterska och vet att det hjälper att ringa och tjata.

    Hoppas ni andra kämpar på o att det går på rätt håll.

    Kram ni alla!

  • Anonym (vraket)

    Lindah6: Vad menar du, har du fått hjälp på privat ställe och de satte andra datum? Det är ju jätteintressant...varför gör de det? Har de andra behandlingsalternativ oxå? Berätta mer om detta... Jag hoppas ju att de jag går till inom landstinget inte bara kör enl ett gammalt gammalt pm som aldrig reviderats.

    På tisdag är det dags för ny provtagning...har redan hjärtklappning och ångest...

    Tuttan80: Det låter ju bra! Inte för att jag vet ngt om hur man ska tolka de här provsvaren, vad är snabb nergång och inte? Och vad tyder på mola partiell eller komplett? Har ni andra fått mkt information om denna sjukdom? Jag har inte fått ngt riktigt läkarsamtal så nu har jag bett om det. Det lilla jag vet om detta har jag läst mig till på internet.

    Kram på er alla!

  • Anonym (vraket)

    Tuttan80:


    Alltså min erfarenhet i all kontakt med sjukvård (som patient och som sjuksköterska) är att det hjälper att ringa och ringa och ligga på. Säg att du har pratat med flera andra som fått svar efter 5 dagar (för det fick jag) och fråga varför ditt svar dröjer så. Varför det skickats så sent?

    Du måste "bråka" lite och vara besvärlig för då kommer de ihåg att du faktiskt är en människa som är jätteorolig. Ingen annan kommer bråka åt dej. Klart att det finns många som inser detta inom sjukvården (jag är en av dem vill jag säga) men av de jag haft kontakt med så undrar man ibland vilka kollegor man har. Det är väldigt stelt ibland, tyvärr. 

    Jag hade varit TOKIG om jag var du. 
    Kämpa på, du måste ju få ett svar! Kram 


     

  • Anonym (vraket)

    Gud vad olika allas berättelser är här. Någon finns kanske inte längre med oss, en annan hade inte mola alls. Man kastas verkligen mellan hopp och förtvivlan här.

    Det är lite som i min vardag känns det. Jag kan känna en press nästan från min omgivning att eftersom proverna sjunker så ska man vara så glad och tacksam. Visst det är jag absolut, men samtidigt är man ju oxå inte alls glad. Detta skit har ju drabbat mej lik förbannat... Ngn säger -"Men det var ju jättebra att det sjunkit så"
    ... -"Jo, det är det väl..." (fast egentligen är det inte alls bra)!!!! Jag har ju fått världens ovanligaste sjukdom.

    Det är en konstig känsla, att vara tacksam samtidigt som jag är skitförbannad på livet. Jag har så svårt att förlika mej med att jag drabbats av detta. Ibland blir jag så oerhört ARG. Men det finns ingen att vara arg på.

    Jag går i alla fall o pratar med en kurator nu. Det är nog bra. Ska få mitt första läkarsamtal efter skrapningen nästa vecka. Måste göra en lista över vad jag ska ta upp. Ngn som har ngt tips? 

    Kram till er alla. Tänk att ni finns där ute, det känns ibland overkligt! :) 

  • Anonym (vraket)

    Lindah6: Gud vad fantastiskt att du kunde bli gravid ändå! Synd att det slutade i mola dock. Varför blir det så? Jag får uppfattningen när jag läser här att det är många som gjort IVF som är drabbade av mola. Har det ngt samband? Man undrar ju? Ändå är det vanligare i asien, där gör de nog inte spec mkt IVF. Ngn som vet om det är tjejer som fått mola o därefter gör IVF eller är det tvärtom? Man är ju rädd att man inte kan bli gravid igen liksom. Jag hade ju ett missfall innan molan...

  • Anonym (vraket)

    Tuttan80: Såå tråkigt för dej. Men skönt på ett sätt att du äntligen fick besked så du vet vad du ska sörja. Det tog ju sån himla tid. Du och jag kan verkligen se våra söner som ett litet mirakel. De hjälper en verkligen att få skratta ibland, mitt i detta elände. Proverna ser ju verkligen bra ut! Men jag vet, inget känns bra just nu.


    Jag har inte heller fått min mens ännu...skrapades den 21 april. Men den kommer väl, hoppas jag. Träffade en gynekolog igår och försökte ställa mina frågor till honom, men det är svårt att få dem att svara på det man verkligen frågar. Dessutom känns det som att de inte vet så mkt mer än det man själv läst sig till...


    Jag oroar mig för att jag haft en utebliven mens (hade mens i oktober och gravid enl sticka först på nyårsafton), det slutade i ett missfall och direkt därpå blev jag gravid igen och det var en mola. Det är som att de inte vill lyssna på denna historia utan bara tänker att; det här är en mola och de behandlar vi enl pm såhär. Sist jag hade mens var i oktober liksom!! Men det fattar de inte! Samtidigt verkar ju ingen veta så mkt om det här så vad ska de svara?


    Läkaren sa dessutom att "det forskas kanske lite på mola, men vad det ska vara bra för vet jag inte eftersom behandlingen fungerar så bra"!!


    Så sköönt att ni finns i alla fall...mina medsystrar! Kram till er alla!


     

  • Anonym (vraket)

    Jävla skitdag!! BM ringde idag och då frågade jag henne om det här graviditetsförbudet gäller från skrapningen. Nej, från nollvärdet, svarar hon. VA? Det hade jag inte alls begripit. Åh vad jätteskitjobbigt!! Jag har haft oktober som målbild och nu blir kanske januari. Det känns skitjobbigt. Jag har tänkt att nu jobbar jag av månaderna av graviditetsförbud, men det har ju inte ens börjat då ju. Jag är såå ledsen. Jag vill inte hålla på med det här mer. Jag skiter i allt!


    Jag vill ju ha syskon till David. Kommer det någonsin hända? Värdena kanske vänder nu oxå så det blir ett års förbud. Jag har ju inte fått mens ännu så det är säkert kvar skitmola därinne.


    Har alla landsting samma förbudstid? Räknar de oxå från nollvärdet? Varför?

Svar på tråden Mola/Druvbörd