Mola/Druvbörd

Hej på er! Måste fråga er som kan det här...

Jag har haft MA, allt kom ut men nu 7 veckor efter har hcg inte sjunkit och jag har ngt "nytt" i livmodern och jag ska skrapas nästa vecka, analys på innehållet ska skickas. Alltså, den riktiga grav var helt borta men ngt nytt började bilda blod och jox...På gyn var dom väldigt förtegna om att prata om mola/druvbörd och jag vet inte ens om det KAN vara något sådant. Mitt hcg ligger nu på 480 och vill inte gå ner...inte så himla högt men ändå...(2 cytoteckurer har jag också fått)

Är det någon av er som varit med om liknande?

SannaK: Tusen tack för svar! Ska genast börja från början och läsa och se vad ni skrivit! Sjukvården är helt klart svajig ibland...för att vara sjuk måste man vara frisk, för att orka!

Har läst igenom hela tråden nu, vilken fantastisk stämning det är här och vad ni peppar varandra, så underbart!

Imorgon blir det operation för mig...får väl se vad provsvaret säger sedan men partiell mola skulle inte förvåna mig alls..hoppas som en tok att det inte är det för fy vilka resor ni varit igenom! Går mest runt som i dimma och vill egentligen bara vara ute med hunden och gräva i rabatten och inte prata alls... Flera av er har haft kuratorkontakt har jag läst...har det hjälpt? Känns inte som om jag behöver prata men hur vet man det egentligen? Hormonhelvetet gör det ju inte lättare att känna vad som är verkligt och vad som bara är hormonhysteri liksom!

Äsh, förvirrat inlägg...behövde bara babbla av mig lite...

Tack för pepp inför imorgon och för ditt fina svar!
Ja dimmigt är det...och jag är så himla trött också, både av hormonerna och av att jag nu sover så uselt. Att gå runt och ha ont är också slitigt och framförallt denna lååånga väntan det varit hela vägen! PUST! Så fort man fått en klarhet har det dykt upp ngt nytt liksom! Känner mig också så ensam för det verkar inte vara en enda som haft det som jag...inte samma förlopp eller något...

Blir det inte lättare och/eller det verkligen visar sig vara mola så blir det nog dags för kurator för mig också...och innan jag vet det så är det väääänta som gäller...IGEN! MORR!

Så härligt att vet ringde om missen föresten! Så glad man blir! Hoppas den kryar på sig ordentligt nu! Det är verkligen så gott att vara med sina djur...som inte kräver att man ska babbla en massa och framförallt inte en massa strunt som man just nu inte har orken att engagera sig i.

Det här med att folk ska bry sig funderar jag också på...även om jag berättat vad som händer för vissa nära vänner, som vet varje steg så kommer dom ändå inte ihåg att jag varit på sjukhuset eller frågar hur det går. Blir mest åh ja just det, hur var det nu igen?. PUST! Extra jobbigt med dom som är supergravida eller nyss fått barn...hade jättesvårt att träffa min bästa väninna när hon just fått men nu går det bättre med det, skönt!

Jaja...får väl försöka jobba lite...dricka lite te...äta lite chocklad (och bygga på ytterligare på valkarna som denna grav har lämnat, hemskt!!!! Men just nu orkar jag inte bry mig...)

Tokiga klubben sammanträder...och då är jag inte ens i närheten av den hemska resa som du fått utstå! massor med pepp och tummar som hålls för dig nu!!!!!!

Lavinia: Stort lycka till för dig idag, hoppas det är kanonbra idag!!!

Skorpsmula: Låter bra med lite hårda tag mot maghelvetet, blir det också när jag är igenom dagen! Då får det blri slut på allt onyttigt och där med basta!

EGO: Sitter här och dricker te som en tok...om 3h får jag inte dricka något mer så bäst att passa på! kl 11 är det dags på cytotecen..hoppas jag inte reagerar på den nu heller...hmm...vill ju inte ha värkar igen men å andra sidan får jag ju gärna öppna mig LITE så dom kommer in...Känns rätt ok just nu iaf...är ju på väg iaf!

Så underbart att det sjunker som det ska! HURRA! Nu ska det väl snart vara i botten hoppas jag! Håller tummen!!

Op gick bra...lite förvirring på uppvaket kan man lugnt säga, det var stressigt för dom och kl 18 skulle dom stänga och ojojoj...och där låg jag och undrade hur man skulle bete sig!?! Tillslut fick jag lite vatten och så och en macka och så fick jag gå hem. Blöder INGENTING efter detta...inte ens det kan kroppen klara av att göra så jag vet att den är normal, himla speciallekamen, MORR! MEn klart, det är ju skönt...men är infektionsrisken borta då? Eller? Har lite ont, lite mer idag än igår men jaja, det blir säkert bra...hmm...

PSyket är dock helt i bott, orkar ingenting alls och träffa folk går helt bort, ush! Har tagit hem jobbet så jag slipper åka dit på ett tag, har ändå inga möten så det spelar ingen roll...men ska orka jobba också...pust! Sambon har ont i ett ben och fick ursämst hjä'lp på sjukhuset idag så han deppar också...partyfamiljen det här! NOT!

Nu återstår bara att vänta på provsvaren och se vad det är som växt i min mage...hmm...tar ingenting för givet förens jag vet!

Lavinia: Hur har det gått??!!

Ja så kanske det kan bli...för här händer INGENTING! Får bara mer och mer ont tycker jag...men inte som i aaaaaj jag kan inte stå utan mer, slutanuförontharjaghaftnog-nivå...om du förstår :) Väntar till på tisdag så har det gått en vecka coh då får jag hoppas att infektionsrisken är noll...för jag har ju iaf inte nu ngn blödning att utgå ifrån!

Hur gick det till efter din skrapning, när tog du första proverna efter? Testade du hemma innan dess? Tänte testa på tisdag och se om något hänt på en vecka...säkert för tidigt...men ändå...måste kolla ju!

Lavinia: OJ vilken grej! Som jag säger, för att vara sjuk måste man vara frisk för att orka just det du nu gör, att argumentera och få sjukvården att LYSSNA...för det är dom ganska så dåliga på måste jag säga, men ibland finns det guldkorn med människor som faksiskt gör det samt säger när dom inte vet! HURRA för dig att du orkar stå på dig och får damen i fråga att ta reda på rätt svar istället för att gissa!!! Det är ju inte att vänta i sig som är det jobbiga, utan att det inte baseras på ngt vettigt resonemang liksom...eller det är vad jag tänker iaf! Hoppas cystor och "det lilla" försvinner nu bara! Som jag håller tummarna för dig nu, att tiden ska gå foooort!!!

EGO: Ja här händer det ingenting alls...ska ringa idag och fråga om jag får lov att komma på hcgkontroll..ingen som sagt ngt om det heller..SUCK! Fast om hemmatestet är neg så måste jag ju inte komma..hmmm..men visst, hemmatester är alldeles för kännsliga också, visar väl från 25 har jag för mig...Är inte öertygad om att nivåerna sjunker men det kan vara inbillning...hmm...Så ingen blödning alls på 6 dagar förutom typ en femkrona samma dag som skrapningen...trallallaaa.... Så nu skruntade jag i sexfgörbudet iaf och myste lite igår...Ont gör det frotfarande till och från men inte alltför illa, men det får gärna sluta snart...

Vill bara ha mitt provresultat nu ju!!! Att vänta ¨på provsvar är heller inte så kul märker jag...och det har bara gått en vecka! PUST! FAN vad livet ska vara jobbigt ibland!

Inget återbesök inplanerat för mig, verkar inte som om mitt sjukhus sysslar med sådant! Sambon hade inte heller återbesök trots att dom tog ut en 40cm lång märgspik på honom... Har inte så ont eller feber, bara irriterande. Hade trott att det kanske skulle sluta göra ont nu liksom, när allt är ute, men icke. Testar vidare hemma med gravtest och nu har iaf testet blivit svagare, alltid något! Ska testa nästa vecka igen och kanske det då är neg om jag har lite tur...har jag fortfarande ont då så tänker jag be om en koll så det inte är ngt nytt som byggs upp där inne!

Känns verkligen som ingenmansland just nu...väntar på neg gravtest och alltså inte på ÄL för det händer nog inte än...och inte vet jag om kroppen kommer igång eller om den ens är bra...och väntar på provsvar så jag evt eg inte om jag vågar försöka bli gravid nu heller...åååhhh...är så LESS på ALLT!

Ja magen kan man verkligen bli galen på! Kan man inte få gå ner sina kilon som plåster på såren i alla fall? Motionerar som en galning nu och äter bra för att komma tillbaka...händer ingenting, MORR! Gott att det verkar göra susen med GI för dig! naturens onda lag...i kombi med att en olycka kommer sällan ensam...SUCK!

Märgspiken har suttit i hela lårbenet, man sätter det om det är kompipcerade benbrott, för att stödja benet innifrån. Att ta ut den var inte ngt speciellt men han har fått en massa broskbildning där skruvarna i knät satt, som höll fast spiken, och dessutom fått miniskproblem...men det kan man vänta 23 v på att få en röntgen på trots att han knappt kan gå nu! Jösses, ibland får man verkligen spader på sjukvården!

Tiden sniglar sig fram mot resultatet från skrapningen..har inte ens gått två veckor och det känns som en evighet! Blödde ju ingenting efteråt (inte så konstigt kanske efter 2 cytoteckurer också) men jag har ont fortfarande...det svider och bränner och magen har,som ngn annan skrev, svällt upp igen. Suck. Känns som om något är fel...som om det är ny blodansamling där inne som inte vill komma ut...men tror att hcg håller på att försvinna. Det var ju ett svagare test i början av veckan iaf...ska testa igen imorgon eller så... Äsh, vet inte hur jag ska få tiden att gå!

Tack för support! Har ju inte fått provsvaret ännu så kanske jag inte har något att oroa mig för...men att det fortfarande gör ont så här 2 v efter skrapningen gör mig klart oroad...hmm.. Har tagit nytt gravtest och det visade nästintill negativt i alla fall så det känndes bra och positivt! Blev löjligt glad för det...kändes som om hoppet kom tillbaka och att man kanske kan se frammåt igen!
Har lagt all energi på att jobba bort gravmagen och gravkilon nu, och gått ner ett kg så det känns faktiskt bra! SKA ner några till innan vi lyckas igen, bra framtida mål iaf! TJOHOOOO!!! GRATTIS!!!

Nja...alltså jag är inte ngn riktiga Molare ännu  Har inte fått svaret från skrapningen ännu så det är det jag väntar på...men sjukvården är ju som bekant ganska så sparsamma med info och då hittade jag den här tråden och här finns dom enda historeierna som ens kan liknas med min. Så än vet jag inte om jag "behöver" hänga här...men här finns förståelse att det inte "bara" är att få missfall och gå vidare utan att det kan haka upp sig och liksom aldrig ta slut. Hoppas så att jag har fel och att det inte är mola...men tror det inte förens jag ser det! Skulle önska att jag A. fick brev om att det inte är mola (vad det nu annars ska vara fattar jag inte) och B. få lov att ta ett hcg och se hur det ligger till nu....men testerna är iaf svagare...ska ta ett nytt gravtest nu i veckan och se hur det ser ut...Alla normala människor får ju helt neg på typ en eftermiddag men jag...INTE! MORR! Magen var iaf lite plattare idag...alltid något...

Hoppas balkongkaffet smakade gott

Min historia: 
Fick först veta att det inte fanns något i magen, sedan en vecka senare att det var ett foster men att det dött i v 7 ca. Fick cytotec, knappt något hände, lite blod bara. Efter mycket tjat fick ajg komma tillbaka pga att ajg fortfarande hade ont och det visade sig att inte något kommit ut. Väntade en helg för att se om det skulle komma men icke. Sedan en kur till med cytotec, hade superont men INGENTING hände eller kom ut. Efter 7h kollar dom med VUL och säger att oj då, här är ju allt ute (foster) utom en liiiten blodgrej precis på g ut. Tappen helt stängd så hon kunde inte ta ut det.
Går hem och tro att allt är över,,.fortsätter att ha ont...blöder knappt ingenting...testar superstarkt fortfarande. 3v senare tjatar jag mig in igen för ett gravtest och japp, det var positivt. Kollar med VUL och då finns det något där inne, något nytt. (försöker att få dom att fatta när inga bilder sparas...SUCK). Har gravsymptom igen och väntar en vecka innan man kollar igen, och det har växt men är inte en ny grav. Då blir det skrapning ytterligare en vecka senare. Blöder bara typ en femkrona samma dag, sedan inget mer...och här är jag nu, 9 veckor efter jag fick veta! PUH!
Livmodern var inte förstorad så det är inte därför att den drar ihop sig som jag har ont...så jag vet inte varför...men jag testade iaf neg igår mitt på dagen så det känns bra! Provsvaret har ännu inte kommit på VAD det var som skrapades ut...så jag fortsätter att gå omkring här och vet ingenting...jättejobbigt! Tar det 4 v att få provsvar som dom hotar med, så har jag hållit på med det här i 12..TOLV veckor!!!!!! PUST! På ett vis hade det känns bra att få diagnos mola...då vet jag vad det är som händer i alla fall! Nu vet jag ingenting och det är bara helt värst! Är så trött på värk...herre gud, har ju ahft värk sedan starten i februari! Inte konstigt att man blir less...

Hoppas det var svar (väääldigt långt, sorry!!!) på frågan? Ingen bekräftad molare här ännu inte!

Hej på er alla och tusen tack för all support jag fått av er!
Fick provresultat och det var normalt! HURRA! Alltså ingen mola för mig, tack och pris! Men vad ska man tro när gyn babblar om det lite löst innan skrapning? har också fått helt neg på gravtestet MEN har fortfarande ont...skumt. Skulle avvakta en vecka till så får vi se...
Kommer fortsätta följa er i tråden och jag hoppas så att ni alla ska må bra och att det blir små bäbisar till slut för hela gänget!!!