Inlägg från: Skorpsmula |Visa alla inlägg
  • Skorpsmula

    Mola/Druvbörd

    Anonym (skräpmola) skrev 2011-05-21 20:58:13 följande:
    ...Kom ihåg att du inte är skyldig din omgivning att hålla någon sorts sken uppe, om du orkar, försök förklara för dem hur du känner. Om du inte orkar, strunt i det, var arg och be dem som inte kan acceptera det att dra åt skogen. + molan så har vi ju alla dessutom förlorat det barn vi trodde att vi bar på, det försvinner inte bara för att provsvaren ser bra ut.
    Hej! Får man hänga här med er en stund? Har precis fått miff fjärde mf på ett år - ma som vid op visade sig vara partiell mola. Kom som en blixt från klar himmel ungefär. Just nu kretsar allt kring det fysiska och oro för metastaser osv för min del, så all sorgebearbetning ligger liksom på is.

    Men du har ju rätt, anonym. När man förlorar ett barn så förlorar man faktiskt en massa förhoppningar också. Inom vården pratas det bara om kroppen och värden, men status på själen diskuteras sällan. Jag vet inte ens om jag kommer att våga prova igen, även om nu allt går bra.

    Rent allmänt tycker jag att det känns som att man inte har samma rätt att sörja om man förlorar sitt barn innan det enligt lagens mening är ett barn. Vad är det egentligen för skillnad på om det skiter sig i vecka tretton eller tjugo? Visst, barnet får ett namn. Men man har ju samma förhoppningar oavsett när det händer.

    Men är det tidigt så "räknas" det liksom inte riktigt. Det är bara att "rycka upp sig" och "prova igen", tydligen.
  • Skorpsmula

    Tack så jättemycket för dina varma ord, miam! Har haft ett ma i v13, mf ca v7, mf ca v5 och så nu ma v11. Mådde väldigt illa hela tiden nu i sista grav och tolkade det som ett gott tecken, men det var det alltså inte. Berodde förmodligen på molan.

    Gott om man kan tänka så om ett tag, fast just nu är det precis tvärt om här. Tänk om det blir ännu värre nästa gång? Det sägs ju att risken ska öka något. Och tänk om det blir komplett då? Och utvecklas till något riktigt elakt... Men hoppas att det är som du säger, att man läker med tiden.

  • Skorpsmula
    miam85 skrev 2011-05-23 20:40:18 följande:
    Skorpsmula:
    Du får försöka bestämma dig för om du ska fokusera på de 2% eller 98% procenten...att det uppstår en mola igen. 
    Det är ca 25% att man får vanligt missfall...vilket är rent matematiskt större risk och som man isåfall borde  tänka mer på?. sen vet man aldrig om framtiden mer än att man kan hoppas på det bästa...vilket alla gör. Men INGEN kan styra över.  jag valde att tänka på de 2% när jag mådde so sämst- nu tänker jag på de 98% och det är tiden som gjrtort detta-distans. Därför tycker jag att gravförbudet är en bra tid att läcka, få kraft hitta tillbaka starkare!!!

    Sen tror jag inte du behöver vara orolig för komplett nästa gg- då det innebär att dina ägg är sterila...vilket de inte är....:)

    Hoppas du får en bra kväll

    kraaaaam till dig. 
    Du har givetvis rätt. Men just nu känns det som 99% risk att det blir mf nästa gång med. Mhmmm.. Tusen tack för infon! Stämmer det så kan man ju slappna av rejält vad gäller det...

    Kram på dig med!
  • Skorpsmula
    kasa01 skrev 2011-05-24 09:26:22 följande:
    Skorpsmula, Fy vad hemskt, 4 missfall! Har du barn, eller har du aldrig gått längre än v 13? Du har rätt till en utredning när du haft 3 missfall, och dessutom en mola nu. Det finns jätt mycket hjälp att få. Ska inte börja mässa här, tror inte du är redo, men vill bara så ett frö. Slicka dina sår i fred, och när du är redo ska du kräva att de utreder dig. Stor kram!!!
    Hej! Tack för omtanken. Har inga barn, tyvärr. Hade vi haft det så hade det nog känts lite mer hoppfullt. Vi har redan gjort en jätteutredning, men allt var bara bra. Det är så tråkigt att man ska behöva driva allt själv. När jag ringde i julas och sa att vi ville göra utredning så ifrågasatte de om det verkligen hade varit så många mf. Nämnde det för min kurator och hon sa att det var sanslöst dåligt och det värsta bemötande man kan få i den situationen.

    Nu vid det sista ma-t så ville de skicka hem mig med abortpiller, men jag vägrade så det blev op. Sedan dess har det dykt upp så många tankar med "tänk om...". Tänk om det hade skött sig av sig självt eller om jag hade tagit de där pillrena - då kanske inte molan hade upptäckts alls.

    Och mässa på du bara! Det är snällt av dig, för det är nog inte alla som vet vilken hjälp man kan få...

    Kram
  • Skorpsmula

    Hmmm.. Nu är jag skraj på riktigt. Idag fick jag remiss till lungröntgen i slutet av veckan och då blev plötsligt allt så obehagligt verkligt.

    Hade nog inte tänkt så mycket på det om det inte vore för att jag kände mig så andfådd för minsta lilla de sista veckorna innan ma/op. Trodde såklart att det berodde på taskig kondition eftersom jag knappt gått ur soffan de sista veckorna pga illamående. Vid op så slog hjärtat ojämnt (pga stress trodde både jag och läkaren, efteråt var ekg helt normalt).

    Lugnande ord mottages tacksamt!

  • Skorpsmula
    Lavinia skrev 2011-05-25 19:44:03 följande:
    Skorpsmulan: Tror nog de flesta här gjort en lungröntgen eftersom det är där metastaserna helst/främst sätter sig OM det spridit sig. Tycker det är bra att de gör det som rutin. Jag gjorde det också men det visade inget alls.

    Tröstande är kanske också att jag också var jätteanfådd innan missfallet började och det var bara i v 5. Jag har dessutom ganska bra kondition i vanliga fall men då var det jätteansträngande att bara gå i trapporna en enda våning. Anfåddheten och väldigt ömma bröst var mina molagraviditetssyntom helt enkelt. Så din anfåddhet har nog inte alls något samband med lungmetastaser tror jag. Läkaren frågade däremot om jag hostade som tydligen kan vara ett dåligt tecken.

    Vill bara tacka alla för allt underbart stöd jag fått det senaste året. Idag är det faktiskt en årsdag, årsdagen för när min mola "tillverkades". Känns konstigt att det man trodde skulle ta en månad innan man fick prova på nytt nu faktiskt är uppe i ett år och inte slut än. Men... för första gången känner jag mig varken bitter, arg, ledsen eller ens stressad. För första gången, efter förra veckans operation, känner jag hopp och en uppriktigt tro på att det kommer bli bra (med VUL och PAD svar den 14 juni som en liten liten brasklapp förstås ). Känner mig i och för sig som en urvriden disktrasa, så otroligt trött, efter stressen både från detta och från de senaste 7 årens jobbsituation som nu också löst sig, men det är en BRA känsla. Nu ska jag bara ta det lungt de sista 2-4 månaderna och passa på att göra sånt som man kanske inte kan/vill göra som gravid eller med barn. För sen jäklar...

    Jag funderar lite kring det här med HCG gräns för godkänt värde och mätnoggrannhet. I Halland har man en gräns på <4 och nu sist hade jag <1 vilket innebär att man inte kan mäta på decimaler. Men så vet jag att en del har haft värden på 0.1 och så. Vad är gränsen för er andra och hur noga har man kunnat ange värdet? Och vad i Sverige är det? Tycker det är lite konstigt att man använder olika metoder som är olika nogranna.

    Kram L
    Tack för ditt svar! Det var faktiskt väldigt tröstande. Har också fått frågan om hosta, men har inte haft någon. Så peppar, peppar, kanske bara är molasymptom här också då.

    Fy, vilken jobbig tid du verkar ha haft... Man kan tycka att "jobb bara är jobb", men ständig oro för framtid och ekonomi kan verkligen sänka en. Gott att det verkar gå mot ljusare tider!

    Kram
  • Skorpsmula
    Tuttan80 skrev 2011-05-27 18:46:12 följande:
    jooohooo nu är värdet på 3=)=)
    Blev så himla glad det räddade min helg=)
    Ha en underbar helg<3
    Kram Linda
    Åh, va gott! Det låter ju bra.

    Suck. Är det verkligen så som någon skrev, att man får cellgift vilket det är partiell eller komplett, om hcg inte sjunker? Ska ta mitt första blodprov på onsdag, 3,5 v efter op (antar att inget togs då, för de har inte sagt något om något värde..).

    En fråga till er som också har fått taskig kondis / tryck över bröstkorg som mola-symptom; när avtog det helt?

    Suck igen. Är så otroligt besviken på alla runt omkring som bagatelliserar, både mf/ma och mola. Ok, det behöver ju inte vara så "allvarligt/farligt", men oron är ju jobbig i sig och det vore ju roligt om någon frågar hur man mår. Svärmor till exempel. *Censur censur självupptagna + fler fula ord*.

    Kram på er!

    Ps. Ska baka hallongrottor till min mamma tills imorgon, vill ni smaka så kan jag ladda upp några här!
  • Skorpsmula
    miam85 skrev 2011-05-28 22:52:05 följande:
    kom på en sak. 

    Om man gör kubtestet då kan man se om barnet har kromosomfel-avikelser och då borde man väl kunna se om det är en mola genom kubtestet??. kub testet kan man göra från vecka 9 tror jag....

    bara en tanke som kom upp, som kanske kan göra en lugnare... 
    God tanke, men kub-testet är ju bara en samlad riskbedömning utifrån blodprov / moderns ålder och mått av nackspalten. För att veta helt säkert måste man väl göra fostervattensprov?

    Tycker att det är konstigt, för de har sagt till mig på sjukhuset att ofta så upptäcks mola först efter förlossning. Då måste det väl betyda att det kan födas barn utan kromosomföränding och att det ändå är mola?
  • Skorpsmula
    miam85 skrev 2011-05-29 09:25:32 följande:
    Det är 90% säkert att göra kubtestet för att se downsyndrom och då innebär det att man ser en kromosom för mkt....när det gäller mola då handlar det om 23 kromosomer för mkt...så det BORDE verkligen man kunna se direkt och vara 100% säkert....Bara en iakttagelse.....För när det handlar om mola då är det ju 22 kromosomer mer än down syndrom vilket är en triploid för mkt....Därför borde man kunna se direkt om det är mola:), stor avvikelse. Dubbel så stort värde osv. 

    Min docent som jag träffar han berättade att det "kan" hända att man föds med mola, och kvinnan märker det då genom att känna sig fortfarande stor gravid efter man fött....verkar så konstigt...då det är blåser som äter upp moderkakan....förstår ngn detta??? Bra med frågor när man träffar läkaren i aug....
    Kanske skulle vara bra om alla ville skriva ner frågor här inne och så ställer jag dem till läkaren jag träffar..och skriver ner svaren här inne på wallen....så kan nya som gamla få lite ny information.....osv....

    Fostervatten prov kommer jag aldrig att göra...vågar inte...Tror det är 1% av 100 som får missfall..och det skulle jag aldrig kunna leva med...men jag tror på kubtestet samt ultraljud vecka (10, 14, 16, 18) sen lyssna på hjärtljuden är en bra plan (för mig i framtiden iaf)...

    Nu fick ni många tankar från mig!! 

    stor kram

     
    Verkar onödigt att vänta ända tills aug för att fråga läkaren - istället kan alla som vill ställa frågor till min svärmor, för hon är expert i ämnet!

    Fick just veta att eftersom jag bara har partiell mola så är det ingen fara alls, det är ungefär lika allvarligt som en smärre förkylning. Och att det blev ma innan var inget att tala om över huvudtaget - det har ju passerat, så det är över. Att det var den fjärde misslyckade graviditeten på ett år är heller inget som bekommer människan.

    Suck. Finns det ingen bytesrätt eller reklamationsrätt för svärmödrar?
  • Skorpsmula

    Det finns inte så mycket info på nätet, men jag tycker att den här artikeln förklarar mola ganska bra (mycket läkartermer, dock..):

    http://www.lakartidningen.se/engine.php?articleId=895

    Kan man sammanfatta det som att en del av (alt. hela) graviditeten/moderkakan löper amok och växer okontrollerat på ett tumörliknande sätt?

    Och att denna egentligen inte alls har med kvinnans kropp att göra, rent genetiskt. Molan hör ju inte hemma i kvinnans system. Den benigna ("snälla") varianten gör väl ingen direkt skada. Ibland utvecklas det hela till att bli mer invasivt/aggressivt och angriper kvinnans kropp/celler = malignt ("elakartat").

    Kram!

Svar på tråden Mola/Druvbörd