Mola/Druvbörd

Hej alla!

Jag är en ung tjej som fick en oplanerad graviditet som ledde till missfall, så jag skulle slippa göra en medicinsk abort. 

Jag hade läst och hört att väldigt snart efter ett missfall ska grav. symptomen avta rejält, vilket det inte alls gjorde på mig. Jag mådde så fruktansvärt illa de första veckorna att jag låg helt stilla i sängen och fick andas lugnt och ha sambon i närheten för att klara mig igenom illamåendet, dock spydde jag aldrig av illamåendet trots att det var så himla fruktansvärt intensivt.
Ringde kvinnokliniken och bad att få ett VUL gjort igen på mig för att kolla hur mycket jag nu fått ut utav graviditeten, då jag kände att något inte stämde.
Samma läkare som jag hade haft från första besöket kollade mig och han sa att det var en del kvar så vi skulle boka tid om 2 veckor därefter och jag fick även Lergigan Comp utskrivet för mitt illamående.

Kände mig nöjd med besöket och glad över att äntligen kanske kunna bli av med mitt illamående, så jag tog tabletterna som ordinerat, men icke att de ens mildrade illamåendet.. DÅ kände jag att något inte stämde alls.
Bokade akuttid bara 4 dagar efter senaste gynkollen och skulle då få en annan gynläkare.

Var lite nervös eftersom det skulle vara en ny gynläkare, men har inga problem med själva undersökningarna så kände mig ändå lugn. 
Han kollade igenom mina journaler och vi pratade om hur jag mådde osv. Väl i stolen kollade han och även en barnmorska på skärmen, då sa han direkt "inte konstigt du mått dåligt! du har en mola/druvbörd".
Jag började få panik, hade aldrig hört talas om något liknande förr så bad dem att skynda sig, ville upp och gråta ut i min sambos famn.

Tog prover på labben och blev remisserad till ett annat sjukhus där de kan åtgärda/skrapa.
Eftersom jag alltid haft sjukhusfobi och mot nålar så fick jag total panik och var i chocktillstånd. Var så himla rädd och ledsen, då jag trodde det bara var ett missfall som skulle klara sig självt med kroppens hjälp.

Väl på andra kliniken gick vi via akuten till en gynläkare som jag inte träffat förr, oehört snäll och trevlig sådan. Där fick jag göra ytterligare en gynundersökning för att fastställa molan. Även denna gynläkare kunde med säkerhet säga att det var en komplett mola. Jag hade ett foster men utan hjärtljud och så fick både jag och sambon se på skärmen hur molan såg ut. En "snöstorm" vitt med små svarta hål kunde man se.
Gynläkaren sa att under en normal graviditet har man runt 50-80.000 i Hcg värde och jag hade över 1 miljon, det förklarade varför jag hade mått och mådde så fruktansvärt illa.
Fick information om själva skrapningen och att i värsta fall och inte så vanligt så får man medicin så man får ut det sista efteråt sa läkaren. Det kändes tryggande att få veta allting innan och känna sig lite mer trygg.

Det togs prover på mig och fick även en plastkanyl i armen (då jag har extrem fobi för att ha den i handen, valde jag armen och klarade av det precis, stolt över mig själv!)
Jag skickades även iväg på lungröntgen och därefter fick ligga på en avdelning uppe på gyn/bb. Där väntade jag på att få komma iväg på skrapning.

Själva ingreppet gick jättebra och jag klarade av allting över förväntan, behöll lugnet och försökte att inte tänka på något alls.
Vi fick dock sova över på sjukhuset då läkaren inte skulle komma förrän under förmiddagen på Lördagen (igår) och kunna bedöma mig.
Läkaren kom redan vid 8.15 på Lördagsmorgonen och sa att allting hade gått bra, de hade fått ut en hel del och skulle skickas iväg på microanalys. Jag skulle få komma hem under förmiddagen.

Kände en oehörd lättnad och kämpade mig igenom några stick till innan vi fick åka hem.
Men eftersom de inget sa om lungröntgen, så måste det sett fint ut, annars borde jag ju inte fått åkt hem?

Dock blev jag allt mer orolig och nervös när jag väl kom hem igår och googlade runt på det hela och sett att en del fått att det spridit sig till lungorna och behövt cellgiftbehandlas.
Jag hade inte en endaste aning om detta och fick ingen information om ev spridning och annan åtgård väl på sjukhuset. Men det kan inte vara aktuellt om de inte sagt något?

Jag ska ta blodprov om 1 ½ vecka för att kontrollera Hcg värdena har sjunkit och antagligen ta fler därefter för att följas så de sjunkit till normal nivå. 

Men nu är jag så himla rädd och orolig när jag läst i denna tråd om vissa som fått tillbaka molan och behövt skrapas eller annat efteråt :(
Jag som hade över 1 miljon i Hcg värde innan operationen. Fick aldrig veta vad värdet låg på efteråt, men ska försöka ta reda på det.

Förlåt om det blev långt inlägg, hoppas ni orkar läsa, behövde verkligen skriva av mig och dela med mig.
Tacksam för svar!

Lavinia:
Tack för ditt svar och stöd! Jag kämpade på rejält och hade turen med mig att få helt underbara läkare och sköterskor runtomkring mig, så det hjälpte mig en bra bit på vägen trots min panikångest och fobier.
Min sambo fanns alltid där för mig också, vilket gjorde saken mycket lättare :)

Jag blev väldigt ledsen och besviken på att den första gynläkaren inte kunde konstatera att det var mola, när jag och sambon tydligt kunde förstå och se molan på skärmen bara 4 dagar efter mitt andra VUL med första gynläkaren. 
Så nu kommer jag kräva återbesök på kvinnokliniken och få ett VUL utfört för att även kolla så allt går åt rätt håll och ser bra ut.

Redan igår när jag fick komma hem kände jag otroligt skillnad! Orkade mer, mådde mycket bättre och hade mer matlust, oväderligt skönt! Så jag antar att mitt Hcg värde minskat ner rejält efter operationen.
Det kommer bli träning med blodprover om något nu, men jag är glad över att jag gick min KBT behandling mot blodprovsfobin och klarar nu av att ta blodprov så länge sambon följer med och jag får en bra sköterska :)
Jag kommer även där kräva fler blodprov än de kanske behöver, för att känna mig mer säker och inte behöva gå och oroa mig. Denna tid nu kommer kännas olidlig väntan, vill veta nu hur det ser ut med värdena.

Jag är väldigt glad över att jag inte försökte bli gravid med planering nu, för då hade detta tagit otroligt hårt på mig och jag har inga problem därför med graviditetsförbud, men kan tänka mig för andra som fått det och känner sig lite tidsberoende :\

Vad skönt att du äntligen är frisk! Man kan pusta ut på ett helt annat sätt då kan jag tänka mig, jag längtar tills jag är där och kommer kämpa mig igenom detta tack vare en underbar familj och sambo!

Jag har dock en fråga som jag glömde helt bort att fråga läkaren; hur länge efter operationen/skrapningen blöder man?

Tack på förhand!
Och KRAM till er alla som är i samma sits!  

Hej morrhoppan och tack för ditt svar!
Jag ska begära återkoll med VUL någon gång framöver så de kan kolla lite mer noga.
I morse kom det ut en klump blod lika stor som en druva O.o såg lite otäckt ut men antar det är rester från molan som de inte fått ut ordentligt?

Vad roligt för dig! Håller verkligen tummarna nu att du ska plussa och det är ett litet gryn inuti som utvecklas på rätt sätt :)

Mitt illamående är som bortblåst... och jag orkar äntligen gå ut och gå med hunden! Det känns helt otroligt att en liten operation kan ändra en så himla snabbt efteråt. Nu hoppas jag bara på att mina värden sjunkit tills nästa provtagning, så jag slipper gå och oroa mig. Har ingen lust bli inlagd igen eller något mer i den stilen :(

KRAM på er alla, ge ALDRIG upp! 

Har nu i eftermiddag börjat få molande mensvärk, hoppas det är normalt efter en skrapning? :\

Det är så himla skönt att kunna orka med saker... innan operationen mådde jag så fruktansvärt illa och det tog hårt på kroppen att gå runt med det. Jag märkte att det var något som var fel, inget missfall här inte.
Det illamåendet jag hade var verkligen inget normalt alls, jag mådde ju så illa att inte Lergigan Comp hjälpte alls på mig som jag fick utskrivet, jag låg hellre i sängen med sambon intill som hjälpte mig att andas igenom illamåendet när det var som värst.
Dofter var jag ju så himla känslig över, så kunde knappt gå utanför dörren om det luktade havslukt eller laga någon mat, så jag kände mig totalt handikappad när jag inte längre orkade göra någonting.

Jag tror även att mitt blodtryck och ev puls ökat sedan jag gjorde operationen, för innan hade jag rätt lågt på runt 105/65 och nu har det legat rätt högt på ca 120-130/70 och hjärtat slår väldigt hårt inuti mig känner jag, aldrig känt såhär tydligt innan.

Nu går man bara och väntar inför första blodprovstagningen efter skrapningen, orolig över det givetvis för vad Hcg värdet ska ligga på, håller mina tummar så gott det går :( 

Yelem:

Aha vilken tur för dig att du inte mådde så dåligt innan operationen, medans en annan var på väg att tro man hade en dödlig sjukdom som utrotade alla organ och kroppen tillslut skulle lägga av helt :(

Ja det är möjligt att det ökat pga nervositet och stress, jag har sedan unga tonåren panikångest och generaliserad ångestsyndrom, så det förstärktes rejält nu under denna hårda tid.
Vet dock inte vad jag orkar än så länge, så försöker ta läget som det kommer.. har möte med min handläggare på AF och en coach om 2 veckor och jag vet ännu inte hur det blir då, men jag försöker kämpa ändå och ta dagen som den kommer. Skulle det bli sämre med psyket och även i kroppen så blir det sjukskrivning igen, men jag försöker ändå ge allt en chans, FÖRSÖKA iaf kämpa så gott jag kan :)

Ska ta blodprov den 14 Sep, nästa Torsdag, sedan vet jag ju inte hur värdena är då och hur ofta jag sedan ska gå, men kan tänka mig inom 2 veckor iaf att jag får gå och ta nya prover.
 

Yelem: Grattis!!! Jag var iväg i morse och lämnade nytt blodprov. I morgon blir det besök hos läkare på gynmottagningen, så då får vi se hur mina värden legat på och ligger nu.

Goda nyheter!!!! Hade över 1 miljon i hcg värde innan skrapningen, nu 18.000! :D så det har gått oehört snabbt ner i värdet, på bara dessa 15 dagar efter operationen.
Livmodern är betydligt mindre och helt normal igen. Dock kunde hon se 1 cm objekt på skärmen, hon kunde inte identifiera om det var blod/rest som skulle stötas ut nu när som, eller ev cell/kvarrester som kan utvecklas vidare. Så har redan inbokat återbesök om 2 veckor + hcg blodprov igen, så ännu har inte stenen släppt från magen, men en bra bit lossnade idag ;)

Håller tummarna för er alla andra därute som kämpar! 

Hej alla... jag kommer med mindre goda nyheter denna Lördagskväll.

Igår kväll började jag få ont i sidan av högra magdelen, jag trodde det bara var gaser som antagligen skulle komma ut utav sig självt framåt natten, så gick och lade mig med sambon och somnade.
Vid 2.30 vaknar jag till rejält av att smärtan spridit sig i hela vänstra delen av sidan, både under och över högra sidans magpartier smärtar så pass mycket att jag inte kan ligga, sitta eller stå. Jag började även må riktigt illa av smärtan, så var beredd på att ev behöva gå ut och spy.
Oftast hjälper en avslappnande varm dusch mot magsmärtor, så jag ställde mig i duschen och det var skönt, men smärtan var väldigt ihärdig och vägrade ge med sig något alls.

Försökte lägga mig igen med sambon, kunde somna några tim men sov väldigt lätt, då jag stönade mycket av smärtorna och kunde inte ligga på något sätt alls utan att det gjorde så himla ont.
Gick upp och tog 2 alvedon, värmde vetekudden på nytt och lade mig.

Vid 7-tiden var det sämre med mig, jag började känna mig svag i hela kroppen, torr i munnen och behövde vatten. Ringde och rådfrågade min pappa, som sedan bad mig ringa sjukvårdsupplysningen om hjälp.
De bad mig direkt ringa om en sjuktaxi som kunde köra mig till akuten här i stan, så de fick bedöma och se vad det kunde vara.

Efter dropp och smärtstillande spruta i magen, skickades jag iväg med ambulans till nästa sjukhus som skulle kolla upp mig där nere, då jag berättade om molan. 

Samma läkare som skrapade mig kom och skulle undersöka mig.  Han började först med att knacka på ryggen, men gjorde inget nämnvärt ont. Därefter kände han över hela magens olika partier, även blindtarmen som jag själv var rädd för att det kunde vara, men just där var jag bara mest öm pga resterande områden som gjorde ont.
Sedan skulle han trycka på livmodern och jag skrek rakt ut att "ja! där är det som det gör ont!" och försökte ta djupa andetag efter ansträngningen som jag fick efter smärtan.

Ultraljud gjordes och undersökning, därefter konstaterades det att jag fått livmodersinflamation, så fick pencillin utskrivet, smärtstillande och även Methergin som ska driva ut det sista som är kvar därinne.

har tagit hälften av alla mina tabletter hittills och diklofenaken hjälper inte jättemycket, så jag kan knappt gå upprätt eller gå utan att det gör fruktansvärt ont :( 

Högra sidan är det smärtan alltid suttit i* såg att jag missat det längst upp.

Lavilina: Läkaren sa att man kan tydligen få det efter en skrapning och det fanns 1 cm "rest" kvar inuti livmodern, så det kan varit den som irriterat och bildat inflamationen. 
Ja Methergin är inte ens säkert att det kan få ut allting, därför skrapar man oftast. 

Det jobbigaste är biverkningarna av mina 2 olika pencillin och Metherginen, jag har börjat må illa igen, aptitlöshet och extrem huvudvärk som inte ger med sig alls :(

Smärtan i livmodern och andra delar i magen har dock försvunnit avsevärt, så det känns otroligt skönt! 

Microanalysen visade att det var en komplett mola jag hade.. helt otroligt att det inte hann sprida sig :S
Nu går man som på nålar igen inför nästa blodprovstagning på Onsdag.. och gynkollen på Torsdagen.

Yelem: Åt rätt håll! :D 

Nya prover i morse...
Så ringer gynläkaren på eftermiddagen och berättar att värdena fördubblats på 2 veckorna, från 18.000 till 32.800.
Hon ville därför att jag skulle fasta i morgonbitti/under natten, ifall det blir skrapning igen, sedan blir det vaginala ultraljudet igen för att kolla om den "1 cm biten" försvunnit eller helt enkelt kanske blivit större nu.

Fick även brev av sjukhuset idag, där det stod att jag inte hade någon infektion i livmodern :S vad fasiken var det då för smärta i livmodern jag hade?! Kan molan växt på nytt igen? Men det var ju sådan fruktansvärd smärta, trodde det var njursten eller blindtarmen först, men det var i livmodern det gjorde ont.

Ja nu är man lite mer förberedd, så jag känner mig mer lugn och sansad. Vi kan planera inför morgondagen och ta det lugnt... får väl se hur allt går :\ 

Jag var inne och skrapades i Torsdags, allting gick jättebra och över min förväntan med alla mina fobier, så jag börjar vänja mig... tråkigt nog också på fel sätt :\
Har mensvärk till och från men mest på kvällen och blöder rätt mycket nu :(

Återkoll den 13 okt och dagen innan provtagning av hcg värdet igen. Nu hoppas jag verkligen att de fick ut allting vid denna skrapning, så jag slipper dras med denna otäcka börda mer :(

KRAM på er alla och kämpa på! 

Yelem: Jo tack, jag kämpar på! Senaste kollen låg hcg värdet på otroligt låga 1.521! Och nästa koll är på Onsdag nästa vecka den 26 okt, känns lite nervöst men ändå okej. Slutade blöda efter ca 2 veckor efter senaste skrapningen, men så nu senaste veckan har jag blödit mörkt blod vissa dagar. Gynläkaren sa att det var 0.8 cm blod kvar därinne men utan kärl så bör stötas ut tills nästa besök. Så länge inte blodet innehåller kärl så är det inte molan som finns kvar, så jag hoppas verkligen det är så :\

 

Lite uppdatering här:

För nu 2 veckor sedan var min sista gynkoll hos specialisten och det såg fint och tomt ut inuti livmodern, som även hade gått ner till normalstorlek.
Hcg kommer dock kollas varannan vecka minst 8 veckor framåt nu.

Förra kollen hade jag 101 i Hcg och i morgon ska jag iväg och ta nya prover. Hoppas denna gång på under 5!

Det som oroar mig lite är att jag redan igår började blöda och nu snackar vi inte LITE riklig mens, utan extremt riklig. Jag är van att ha rikliga menstruationer sedan innan p pilleranvändandet, så vet hur det kan vara, men detta är något så fruktansvärt och kommer även klumpar som det gjorde under molan :\
Detta gör mig lite orolig, då jag bara för 2½-3 veckor sedan blödde senast efter sista skrapningen, borde mensen redan komma och såhär riklig + klumpar?

Någon mer som kan berätta hur och när er första mens kom efter molan var borta? 

Hej allihopa!

Nu är jag äntligen nere på ynka 7!!! :D
Och ja, hört att sista biten ner till 0 kan vara seg, så jag håller ut och längtar tills det står 0 i brevet från gyn :)

Hoppas ni andra kämpar på nu!