Mola/Druvbörd

Hej på er!

Här är ytterligare en som diagnosticerats med komplett mola. Jag har en dotter sedan tidigare och nu hade vi ställt in oss på ett syskon. Vi har inte jättelätt att bli gravida så vi blev naturligtvis överlyckliga över graviditeten. Under de första veckorna var jag supertrött, men inget mer. Sedan började jag få en del bruna flytningar. I v. 9 kom små mängder färskt blod varpå jag kontaktade kvinnokliniken.

Jag fick komma in på en kontroll några dagar senare och blev diagnosticerad med mola. Det här var en fredag och jag fick tid för skrapning på måndagen. Dock tilltog blödningarna när jag kom hem, så jag fick komma in akut.Skrapningen genomfördes samma natt och på morgonen var det tid för lungröntgen. Det tog mindre än 24 timmar från diagnos till hemfärd, ogravid.

Vi fick beskedet 2 maj, så nu har det gått ett par månader. Mina värden har minskat och är nu helt normala. Min mens kom tillbaka häromdagen. Jag har fått sätta in en kopparspiral för att minimera risken att bli gravid de kommande 6 månaderna.

Det värsta tycker jag är väntan. Att inte få börja om på nytt. Vi längtar så mycket efter ett syskon till vår lilla. Häromdagen fick jag mitt första syskonbarn. Jätteroligt! Men som jag längtar efter en egen liten. Alla från vår föräldragrupp som vi umgås med har fått syskon till de barn som vi träffades igenom. Vi är de enda som fortfarande är enbarnsföräldrar. Jag har blockerat gravida vänner från FB, för jag blir så ledsen. Jag är glad för mina vänners skull, samtidigt känner jag saknaden över att vi inte kan ge vårt barn ett syskon (just nu). Visserligen har vi redan världens härligaste barn. Men ändå...