Mola/Druvbörd

Supermajjsan: TACK för ditt svar. Det verkar ju som olika sjukhus har olika regler kring detta. Jag går på Sahlgrenska och de menar enl deras PM att om nollvärde infinnes inom 8 veckor efter skrapning gäller 6 månaders gravförbud från nollvärdedagen. Om det tar mer än 8 veckor gäller ett års gravförbud.

MEN, jag letade bak i den här tråden och hittade länkar till Charing Cross hospital i england vilka Karolinska konsulterar i vissa fall. På deras sida http://www.hmole-chorio.org.uk/ står det:

If the level gets to normal within the 56 days of the evacuation then the monitoring continues for a total of 6 months from the day of the evacuation. In those patients where the hCG level takes more than 56 days to get to normal the monitoring goes on for 6 months from the date of the first normal sample.

Alltså, det jag trodde gällde är det som specialisterna på Charing cross rekommenderar. Jag tänker följa dessa tidsbegränsningar och inte de som Sahlgrenska föreskriver. Det känns som att läkarna på sahlgrenska har missuppfattat de generella reglerna då de påminner väldigt mkt om varandra. Läkaren jag träffade erkände ju oxå att han inte kunde mkt om mola då det är så ovanligt. Det verkar inte finnas ngn läkaren där som kan mer för då borde jag ju fått höra det när jag frågade om det finns ngn forskning eller ngn som kan mer om detta.

Jag kan verkligen rekommendera denna sida till er alla, här står mer info än vad jag hittat på alla andra sidor. Är det ngn mer som vill berätta om vilka tidsramar de fått rekommenderade? Jag är mkt intresserad, vill ju ändå vara på säkra sidan men inte om det bara är av okunskap från läkarna.

Kram till er alla!

Skorpsmula: Vad trött jag blir på läkare som den du träffade. Tror de verkligen att man bara tar emot en diagnos som innefattar både cancerrisk och graviditetsförbud utan att ha ngr frågor? Eftersom de inte har ngr svar får man ju vända sig till nätet, precis som du sa. Via er här har jag fått så mkt mer kunskap än genom ngn läkare. Som den jag träffade som tyckte att det var meningslöst att forska på detta eftersom att prognosen är så god?!!

Visst det finns säkert de som bara köper att de har fått mola, punkt slut. Men sådan är inte jag, tyvärr. Hade säkert varit enklare...:(

ha en trevlig helg ni fina, kramar!

Idag lämnade jag nytt blodprov...får svar imorgon. Har nu en dålig känsla...tänk om det inte har sjunkit mer? Nu nojjar jag upp mej massor...men när jag får känsla av ngt brukar det ofta stämma. Usch...tänk om de säger att värdet gått upp??? Då vet jag inte vad jag gör...Bryter ihop fullständigt, om det nu går efter alla bryt man har haft...

Hur går det för er andra?? Länge sedan man hörde från ngn...

Jag visste det. Jag ÄR ju synsk.

Värdet har inte sjunkit mer. Idag var det 2. Förra veckan 2,3. Vad händer nu? Ingen vet ngt. Vad är noll? Kan det bli noll? Helvete!!!!!

Å jag blir tokig på denna ovisshet. Så 3 = noll på andra sjukhus?? Vad orättvist. Vilket sjukhus är det? Varför har alla olika riktlinjer? Sahlgrenska verkar ju vara de som har de striktaste reglerna i alla fall. Istället för denna ångest hade jag kunnat fira att jag nått nollvärde, om jag bara gick till ett annat sjukhus. Graviditetsförbudet och uppföljningen kommer skilja sig på 6 månader bara för att jag går till ett annat sjukhus. Det är ju helt sjukt. Nationella riktlinjer tack.

Så ni tror inte att detta är dåligt då? Men nästa vecka har det gått 8 veckor, så då måste det vara noll. Vad nu det innebär. Det känns ju inte som att jag kommer hinna tills dess. Vad händer då? Blir det cytostatika då? Eller vad gör man om det sjunker långsammare? Från hoppfullt till förtvivlan och allt hänger på ett enda provsvar.

Jag vet att det är fel av mej att fokusera så mkt på graviditetsförbudet. Jag ska vara glad att jag lever och allt det där, men jag kan inte hjälpa det. Det andra med cancer är så overkligt. Så hemskt att jag inte kan ta in det. Graviditetsförbudet är däremot verkligt. Jag lever med det varje dag. Det kan jag känna sån frustration över.

Skorpsmula: det låter jättejobbigt att du inte kan prata med folk omkring dej. Jag har nästan basunerat ut detta till alla jag känner. Jag kan inte hålla inne med det, då svämmar det över i form av tårar. Och då undrar ju alla varför jag bölar hela tiden :) Tror du inte att du kan tala med ngr om det? Det hjälper verkligen mej. Ingen är för upptagen med sitt när det gäller sådana här saker. Alla jag pratat med är verkligen förstående. Tur att vi har varandra här i alla fall.

Gissa vad??

När jag fick prata med min ordinarie BM idag så sa hon att värdet var 1,7. Inte 2,0 som den andra BM sa till mej. Jag fattade ingenting och bara stammade. Då blev det ett missförstånd sa hon. VA? Ett dygn i fullständig ångest helt i onödan alltså! Så nu kan jag fortsätta hoppas alltså, antar jag.

Jag frågade henne oxå om varför alla sjukhus har olika nollvärden. Hon sa att det beror på att de har olika apparater. Vissa kan inte mäta mindre än 3 tex. Då blir det nollvärde för det sjukhuset. Låter det inte lite konstigt? Vet ni ngt om det?

TACK ni alla för era uppmuntrande ord, det hjälper 1000 gånger mer än när jag får prata med BM. Eller kuratorn för den delen med. ;)

KRAMAR

Lavinia: Herregud säger jag bara, vilken resa. Stackars stackars dej. Jag förstår absolut att de finns de som har haft det så mkt värre än mej. Det är lite därför jag är så nojjig kanske oxå, eftersom jag hör om alla andras historier så vet jag att vad som helst kan hända.

Sahlgrenskas nollvärde är 1,2. Och som sagt så sa BM att det berodde på att det skiljer sig på hur precisa mätarna är. En del kan inte mäta mindre än 3. Jag ställer mej kanske lite tveksam till detta dock...men men vem vet? INGEN verkar det som ;)

Känner mej i allafall mkt mer uppåt idag efter nya beskedet!

Godnatt...

Jaha, livet tickar på. 2:a nollvärdet i rad, ett till och sedan endast kontroller månadsvis. Det slog mig just att varje gång man loggar in här så möts man av alla dessa annonser med enorma gravida magar. Känns sådär får man väl säga :) Men det är som det är med denna molaskit, bara att finna sig i det man hamnat i.

Träffade min barndomskompis i helgen, hon är gravid i v 10. Blir lite absurt när man suttit i 1 h och berättat om denna vår jag haft och hon sedan säger att hon är gravid...! Grattis, det går nog bättre för dej ska du se ;)

Jag är så himla nyfiken på vad andra sjukhus har för riktlinjer. Kan inte alla skriva:

1. Vad är nollvärde på ert sjukhus?

2. Hur länge har man uppföljning/graviditetsförbud?

3. Från vilken punkt räknar de uppföljning; skrapningsdagen eller nollvärdedagen?

Sedan ska jag ta upp detta med Sahlgrenska och fråga hur detta kommer sig att man inte har samma direktiv i hela landet. Jag jobbar ju på Sahlgrenska själv och vet att det ska eftersträvas. Det ska baseras på senaste vetenskap och inte hur kunskapen ser ut just där man råkar bo.

Hej alla igen!

Har "tagit sommarlov" jag med. Skönt att bara glömma bort eländet för en tid, Fortfarande 0 värde. Ska enl Sahlgrenska vänta till december med att försöka igen, men jag kommer nog börja i oktober då det gått 6 månader från skrapningsdagen. Så som de gör i Stockholm och på Charing Cross hospital i England. Har sista tiden haft en del ont i magen, illamående och väldigt ont i samband med ägglossning. Börjar direkt fundera på om det kommit tillbaka, men då ska det väl inte vara 0 värde? Nej, det är nog mer stress än mola tror jag. Lillplutten ska börja dagis imorgon...jobbigt. Saken är den att jag skulle ju egentligen fått ett barn till nu så jag hade inte tänkt att han ska börja dagis än. Jag skulle ju vara mammaledig nu lixom...men saker och ting blev annorlunda...

Lavinia: gud vad jobbigt att det ska krångla och hålla på. Det är säkert inget men sök idag. Det hade jag gjort, så slipper du gå och oroa dig hela tiden. Det är så energikrävande när man grubblar och oroar sig. Det vet vi alla här... 

   

Hej!

Ja, jag tycker oxå att det känns tungt. Det är ju jätteroligt för dem men, nu ska det bli en nationell graviditetshysteri ... 

Har för ett par veckor sedan oxå fått veta att min brors tjej är gravid för tredje gången. Jag som trodde vi skulle få vårt andra barn innan de får sitt tredje...så nu måste jag börja städa ur alla babykläder som jag fått låna av dem. Såå tungt känns det. Samtidigt känns det ibland som att jag inte får klaga: jag har ju ett barn i alla fall. Och det är jag evigt tacksam för. Men det är jobbigt ändå. Förlorade barn är alltid saknade barn...