Mola/Druvbörd

Gokväll...

Först och främst: Morhoppan, jag vet inte vad jag ska säga...jag tror jag hade blivit galen om det höll på så där fram o tillbaka, TUR att du träffade en bra gynläkare till sist. De växer inte på träd precis. Du verkar ha ett psyke av guld. Önskar jag hade mer av det. Jag försöker ofta tänka på allt det där du skrev om att jag har inte cancer, jag har ett barn, tack gode gud. Det är verkligen ngt att vara tacksam för. 

Ikväll är jag ändå ARG. Arg på SKITMOLAN. SKIT SKIT SKIT MOLA.

Folk runtomkring mig är gravida till höger o vänster. Jag är lite arga på dem oxå. ;)   De beter sig som att "nu vill vi ha ett barn till och beställde det på postorder". (Ja, jag vet, men ikväll kan jag väl få vara lite barnsligt arg bara).

Undrar om man någonsin kommer kunna känna sig trygg i en ny graviditet? Så som förra gången, när man inte visste att detta skit fanns. Nu känns det som att man kommer vara ett experiment. Provtagningar och ultraljud. Vad är det som är där inne? Cancer eller ett barn?

Undrar om jag nånsin kommer vara gravid igen? Det är ju inget man tar som självklart längre, inte efter detta året.

Så skönt att kunna skriva av mig till er. Konstigt oxå, finns ni verkligen? :)       

Till Anonym (kommer igen): Vi har ju i så fall en ganska lik story. Jag har ett barn och nu i år fått 2 missfall i rad. Vad skönt att höra att livet ändå ordnat sig för dej. :) Det finns hopp...

Visst verkar det finnas ett samband mellan missfall och därefter en mola. Jag har för mej att jag läst det. Men inget vet varför. Jag måste oxå tro att det är stor skillnad på varför man får partiell eller komplett mola. Men alla riskfaktorer buntas ihop som "mola". Synd att det inte verkar vara ngt högintressant forskningsämne. Som min gynekolog sa, "varför ska man forska på det? Det är ju så bra prognos". Det är oxå en kvinnosjukdom, säger jag, kanske har med saken och göra oxå.  

Jaha, ha en bra helg alla, jag ska jobba jag. Bland alla höggravida magar ska jag tråckla mig fram. :)  

Anonym grubbeltjej:

Välkommen hit. Som sagt, trist att behöva välkomna dej men nu är det ju som det är. Denna tråden är superviktig, hit hittar många som fått diagnosen mola. Här finns massor med kunskap och erfarenhet. Något ialla fall jag upplevt saknas på andra ställen.   

 Jag tänkte som du Lavinia; konstigt att de säger att där är ett foster vid en komplett mola. Som jag förstått finns det aldrig ett foster vid komplett mola. Just pga att ägget är utan kärna. 

Hoppas värdena går ner fint. Kom ihåg: Stå på dej när du har kontakt med sjukvården. Känner du att ngt är fel eller är jätteorolig ska du begära en tid för samtal.     

Kram till dej 

Jag undrar över en sak. Tycker det låter som att de flesta har haft väldigt höga Hcg värden när er mola upptäcktes. Jag var i v 12 (trodde jag) men hade "bara" 36000. Kommer ihåg att de sa att det var ett ganska normalt värde för en så långt gången graviditet, så de var lite osäkra på om det var en mola. Efter PAD svar fick jag ju diagnosen partiell mola bekräftad.

Är det ngn annan som haft liknande värde? Undrar lite varför det skiljer sig så?  

Skorpsmula: SÖK vård. Jag vet att man vill inte dit och bli krafsad i mer, men det är jätteviktigt! De kan i alla fall undersöka så det inte är en ny inflammation. Jag vet att jag skrivit det innan men till oss alla: Vi måste vara våra egna doktorer och advokater i dessa fall. Man måste stå på sig och begära hjälp. Annars försvinner man ibland statistiken. Jag är ju själv sjuksköterska och vet från egen erfarenhet hur det funkar.

Förresten: Kan du inte ta ut den där spiralen och köra med kondom istället. Det gör jag. Vill inte ha ngt mer metallföremål instoppat om det inte behövs.   

Kramar till oss alla!   

Hej Hellie!
Ja det känns hårt. Jag tyckte det var helt fruktansvärt hemskt. Så orättvist samtidigt som man skulle känna sig tacksam att det inte blivit värre än vad det kunde blivit. Det är nog normalt. Jag tror att mina värden ung halverades varje gång. I början var det nog mer än så och på slutet gick det lite långsammare. Varje gång man lämnar prov sitter man som på nålar när de ska ringa. Inget man kan påverka (jag tänkte  jämt att det skulle spädas ut om jag såg till att dricka mkt vatten inför varje provtagning)!! Jag fick precis ner mina värden inom 8 veckor oxå. Hade en partiell mola med HCG 36000.

Det är en prövning i att ha tålamod och inse att detta råder man inte över. Hoppas att allt kommer gå bra för dej framöver. Jag ska hålla mina tummar :) Vi stöttar varandra här inne :)   

Idag är en tung dag. Fick se på facebook en UL bild av mitt blivande syskonbarn. Var helt oförberedd och sorgen och smärtan träffade som en pil i hjärtat. Kan inte släppa tanken på att mina förlorade barn skulle sett ut så om allt gått väl. Kan inte sluta se bilden av hur min lilla flicka såg ut när jag förlorade henne. Jag bara vet att det var en flicka. Det kändes så hela tiden jag bar henne. Och så denna skiiiiitmolan!

När ska det sluta göra så ont?   

Hej ni alla igen!

Hade lagt detta bakom mig, trodde jag. Men nu är jag tillbaka. I tråden ingen egentligen vill behöva delta i. En kort beskrivning av min historia:

Son född okt 09

Missfall jan 11

Mola april-11
Efter det uppföljning i 6 månader och frisläpptes i nov. Gravid på nytt i december. Gjorde tidigt VUL v 7 som visade ett foster med tickande hjärta, dock lite mindre än beräknat. Har varit väldigt försiktig att hoppas på något. V 12 nu i måndags började jag få bruna flytningar/blod. VUL visar en tom hinnsäck.

Blir helt uppgiven. Har någon annan varit med om detta? Att få missfall IGEN efter mola? Jag trodde att det hemska året 2011 kunde lämnas bakom. Började precis hoppas lite nu, när BM sa att i v 12 är missfallsrisken mindre än 1 %. Tänkte att kanske går det vägen nu?

 Kan man räkna detta som tredje missfallet, eller är de supernoga med att mola inte ska räknas som missfall? Vill få utredas och se vad som är fel. Jag är TOTALT ÖVERTYGAD om att något är fel. Kejsarsnittades med sonen, kanske blivit ärrbildning så alla foster sätter sig i ärret och dör?  

Eller: kan det varit en NY MOLA? Gynekologen såg ju ett foster, men det kan ju varit en partiell mola och då tillbakabildas ju fostret. Vet inte vem jag ska vända mig till. MVC eller Gynakuten (världens värsta plats). Jag har så dåliga gynekologer. Träffat 100 olika, ingen som "håller" i mig. Alla kommer dragandes med sin positiva statistik om hur ovanliga molor är och hur ovanliga upprepade missfall är, men jag är ju OVANLIG! Varför vill ingen ta det på allvar. Jag är ovanlig och drabbas ju av allt skit.

Snälla ni, om någon varit med om liknande eller vet något, dela med er. Jag känner mig ensammast i världen...      

              

Anonym kommer igen:

Som svar på din fråga: JA, jag fick en mola direkt efter missfall. Har läst att det är vanligt med missfall innan man får en mola. VARFÖR? Det är det ingen som verkar veta. Tror knappast det är slumpen.  

Hej igen...
Fick missfallet för en dryg vecka sedan. Det kom igång av sig självt. Herregud vilken mardröm. Som en förlossning var det. Blödde som en gris. Men jag ville verkligen inte åka in så jag stannade kvar hemma. 

Var idag på efterkontroll hos gynekologen och kollade om allt kommit ut efter missfallet. Lite lite krafs fanns kvar men det var inget man behöver skrapa sa hon. Ska dock kollas om 14 dgr igen. Hcg taget för att se så att det inte är något skyhögt mola värde, hon kunde inte se tecken på ngn ny mola, men som hon sa, den kan ju ha spridit sig så vi måste mäta hormonerna istället för att stirra oss blinda på VUL! Jaha, upplyftande tänkte jag.

Efter nästa besök ska jag få påbörja en missfallsutredning. Hon tyckte att det var okej att räkna mola som missfall. Som hon sa, vi vet inget om varför man får molor. Så varför skulle inte det räknas som missfall? Jag är väldigt nöjd med att få göra en utredning, även om det kanske inte är det trevligaste heller. Men jag vill i alla fall se om det är ngt jag kan påverka för att mina barn ska klara sig i livmodern. Känns så skönt att få bli tagen på allvar. Någon som lyssnar på en.

Ber till gudarna att det inte är en ny mola. Jag vill inte. Vill inte. Det känns ju som att börja om på nytt igen, jag hade ju lämnat det där nu. Om man nu någonsin kan lämna det, kommer kanske alltid finnas kvar hos mej? Psykiskt eller fysiskt.

Kg: Å vad jag känner med dej. Och känner igen mej i dej. Det är verkligen så orättvist. Jag trodde att det kanske skulle gå vägen denna gång och att jag skulle få barn i augusti. En kompis hade samma beräknade datum som mej och vi pratade om att vi kanske då skulle vara mammalediga ihop. Jag vet verkligen inte hur jag ska kunna umgås med henne?? Hur ska jag kunna det? Kommer ju inte tänka på ngt annat än mitt barn som inte blev.
Varför ska sådant här hända? En gång kan väl räcka?     

   
  

Hej alla tappra tjejer!

Har själv en bakgrund med mola för något år sedan, därefter upprepade missfall. Lagt det hela lite bakom mig nu, men vad jag mådde dåligt under perioden som var. Tänkt på en sak jag läste för ett tag sedan.

Man har sett att kvinnor med upprepade missfall verkar vara extra fertila, alltså defekta ägg som andra "kvinnor" skulle sålla bort, välkomnas i livmodern hos de superfertila. Vilket leder till missfall. Då tänkte jag, kanske därför jag fick mola med? Andra kvinnors livmödrar sållar kanske bort en sådan defekt från början.    

Nu är jag dock gravid och allt ser bra ut så det finns hopp för oss med. Men lite intressant tyckte jag denna rapport var.
 

Lycka till alla! Ni är kämpar allihop!