Mola/Druvbörd

Linn, vad glad jag blir för din skull! Tack rara "Lidvigmamma" för rara ord.
Jag hade svårt att vara i närheten av SÖS i början, tårarna började rinnan bara jag närmade mig. Det gick inte att konrollera... Upptäckte dock snart att jag inte var ensam, många tårögda jämlikar gick med sina sorger. Man ser inte alltid det som sker runtomkring en.

Jag sitter nu och är skit nervös, fick tillbaka ett befruktat ägg förra onsdagen och ber till högre makter att det ska få fäste. Sammtidigt som jag ju är lite orolig att jag varit för snabb, och att ett stigande hcg kommer att göra att molan vaknar igen och börjar producera cancer celler.

Det är TUR man inte vet vad man ska behöva gå igenom i livet...

Stora kramar till alla.

Shirin, försätt gärna glädja oss med din bebis lycka, det är sporrande att veta att det finns en tid efter allt skit. Vombat, misstänkte at du fått en komlett eftersom din livmoder varit större än den borde. Så blir det inte för partiella...Dock är det fortfarande en stor chans för dig att du slipper 1'års förbud. Sjunker dina värden på 8 veckor anses risken för cancer minimal och man följs bara ett halvår, som vid partiell. Hoppas på det för dig.

Mitt lilla guldägg verkar inte vilja fästa tyvärr. Jag har inte blött ut det ännu, blir nog på måndag eller tisdag. Dock har jag testat sen i onsdags och får bara minus... eftersom jag vet att ägget befruktades för 11 dagar sedan borde jag haft mätbart hcg nu. Dock verkar det ju som att jag (som jag trodde) inte satt igång nån hcg produktion som följd av molan heller, och det är ju bra.

Måste säga att detta börjar tära rejält på mig. För att röra till saker o ting ännu mer håller vi på att bygga om köket, dvs disk i badkaret, laga mat i mikron, och bara byggdamm överallt. Min sambo o jag har krachat helt, efter 21/2 år av kamp har ingen av oss nån ork längre. Det är bara sorg och hopplöshet i alla hörn, och jag vet inte vad vi skulle kunna göra för att bryta detta.

skönt att få skriva här, tack alla
kramar,

Linn03, tack för fina tips.. Dagarna går trots allt, och det kan ju faktiskt hända att jag har ett blivande foster i magen. Dommen kommer innom kort, på gott och ont.
Det byggs o byggs, men tyvärr hag jar en av mina stora deadlines nästa måndag. Efter det hade jag tänkt lägga mer tid på att "gotta" mig åt nya köket, måla tak o väggar o lite annat smått o gott. Hoppas bara så himla mycket på att det blir något av ägget den här gången, det är INTE roligt m sprutor och hormoner i massor i kroppen igen. Är fortfarande helt blå på magen efter alla stick, och vi vet ju hur det känns med hormoner de flesta av oss... Jag med mina 300 000 hcg mådde riktigt sunkit. Hoppas ditt förbud blir kortvarigt, och att de reder ut varför du fått flera missfall.

Kramar till er alla, och fortsatt mysig halloween helg.

Hej!
Är så glad att jag har er, känns lite bättre idag! Kommer så klart bli JÄTTE ledsen om mensen kommer, vilken kan ske vilken minut som helst nu. Men det känns inte lika mörkt som förra veckan, vi har några ätt i frysen också, och jag kommer att slippa hela behandlingen om det inte lyckas denna gång.

Anonym skräpmola, jag känner verkligen m dig! Om det är en god vänn så tycker jag att du ska säga till henne hur du känner. En av mina bästa vänninor blev gravid m sin nr 2'a och vågade knappt säga något till mig pga alla våra problem. Det slutade m att vi båda satt och grät, det är inte roligt för dem heller. Man måste som sagt få slicka sin sår, men faran tror jag ligger i att inte säga något alls. Tror att det blir svårare att hitta tillbaka till varandra då, ock murar som börjat växa blir allt svårare att rämna om de får grogrund.

TAck alla rara för uppmuntrande ord.
många kramar,

Ahah... låter som en av mina vänner. Man har som sagt olika typer av kompisar, olika plan. Trist att hon är självupptagen, kanske ska undvika henne ett tag. Omge dig med vänner som kan lysta i stället, det är din tur att få vara liten nu. Eller bara vara, det är också skönt! Jag har i perioder dragit mig undan, förklarat varför, och sen kommit tillbaka när jag varit redo. Alla mina barndomsvännder (6 stycken) fick barn under loppet av 6 månader, då vi fick veta att vi inte kunde. De har varit mamma lediga ihop, umgåtts jätte mycket såklart. Man blir av naturliga själ lite utanför, även om de varit noga med att fråga mig om jag vill gå med på "barnvagns promenader"... Går liksom inte när man jobbar... Sen under sommaren när vi varit iväg tillsammans som vi alltid gör, o en serenad av bebisar börjat jollra från 6 på morgonen, o sen alla ska nattas kl 7 på kvällen. Där har vi suttit, min sambo o jag, o kännt oss som från en annan planet.

Tyvärr blev det ingen bebis för oss denna gången heller. Det kom ut med buller o bång nu i morse, fick kramper som från helv-et... Vet inte om det tyder på att fäst men sedna stötts ut, det känns mycket värre än en vanlig mens.

Preggo1102, vilken RYSNING!!!! vad underbart att du har lyckats till slut, så otroligt skönt att höra lite goda nyheter här. Varmt lycka till m resten av din graviditet.

många sorgsna kramar...

TACK!
Jag vet inte vad jag gjort för att förtjäna detta. Vi har verkligen iget flyt min sambo o jag. Det värsta är ju att man blir äldre, och det blir svårare för varje misslyckat försök.
Vi har försökt i snart 3 år, men molan stal ju näste ett år bara den. Har bara hunnit göra 2 IVF försök, och änn ger vi inte upp.

I morgon får jag veta vad om händer härnäst. Jag hoppas att vi kan göra ett försök i December med de ägg som frusits ner. Alla klarar dock inte upptinings processen, så det är inte säkert att det går, eller att det finns tider för mig. Annrs har vi ett 3'e och sista försök, förmodligen nån gång under februari. Då måste jag börja om m sprutor, hela baletten.

Kramar till alla

Tack rara! Vissa dar är man stark, andra inte så värst.. Jag föröker tänkte possitivt, jag har ju ännu goda chanser att bli gravid. De finns de som gjort närmare 10 IVF försök, då är det kanske dags att krisa på riktigt.

Vi kommer att satsa på ett försök i december, dock är det inte alls säkert att det blir något. De ska i så fall "plantera" det ägg som är odlat 5 dygn, o om det inte klarar upptiningen går vi miste om den cykeln. Men men, det finns en chans i alla fall.

Vanna, jag lider med dig... Det verkar ju som att du har ägglossning, och det är ju det som är viktigt. Vet att jag har skrivigt detta förut, men det finns alltså medicin som man kan få om man inte har ägglossning. Om du är orolig kan du ju tala m din läkare om det. Hur läng sen vad det du skrapades?

Kramar till alla,

Hej Vanna!
Man misstänkte att även jag hade det, och gjorde en operation helt i onödan. Det fanns inga sammanväxtningar. Kan verkligen INTE rekomendera det, alla ingrepp i kroppen är en risk. Du kanske skulle prova Glandin? som ska göra livmoder slemhinnan tjockare? Det kanske är det som inte kommit igång för dig. Hade du liknande innan molan? Du borde ju inte fått en massa ärr bara av den. Om du skrapades för nästa ett år sen bode de kunna ta sig tid att göra en ny undersökning tycker jag. Stå på dig!
lycka till.

Själva spolningen är enkel, känns lite obahgligt bara. Om de hittar blockeringar o väljer att operera är det en riktig operation. Du blir sövd, man går in genom tre hål naveln + 2 till. Man använder små kameror, sk "titthåls operation" Det blir bara små ärr efteråt, men man är ganske medtagen. På mig hittade man alltås inga ärr, så nu i efterhand känns det så himla onödigt.

prova glandin, det verkar som att det har hjälpt många. Kan rekomendera akupunktur också.
Lycka till

NEJ, alldelse för tidigt att äte cellgifter!!!! Varför säger de så? Mina värden sjönk jätte långsamt, men hellre det än cellgifter! Jag var inte nere på 2 förrän efter 16 veckor. Jag hade liknande som du, 300 000 innan skrap. Det gick fort i början:
efter skrap: 97 000
2 v: 1870
4 v: 134
6 v: 43
8 v: 27
10v: 21
12 v.: 14
14 v: 11
16 v: 11
18 v: under 2
sedan dess har det legat under 2. Det var aldrig tal om cellgifter, så läng det är ett sjunkande värde. Om du börjar äte cellgifter är det förbud 1 år efter avslutad behandling. Är det inte värt det att ge det lite mer tid tycker du? Om det stiger ska du givetvis behandlas, men inte annars. Ta upp detta med din läkare innan de sätter in cellgifter, tycker det låter jätte dumt. Det har ju bara gått 6 veckor, eller tar jag fel?

Vanna, vid spolningen det såg en blockering på min ena äggledare och valde att gå in o titta. Dock fanns alltså inga ärrvävnader. Operationen var i efterhand helt meningslös... Vi trodde att våra svårigheter att bli gravida berodde på det, i efterhand såg man att min sambos spermier saknar ett ämne, akrosomer.