Tillrättavisa en ettåring?

Jag har funderat mycket kring det där också och är nyfiken på vad du får för svar. Nu är min dotter lite äldre, 16 mån, och vi säger till henne när hon gör nåt hon inte får göra. Fast då tänker jag mer på när hon skall fram och pilla på TV:n och sånna saker, sparka när man byter blöja känns lite svårt att förbjuda. Ja hur som helst så har vi svårt att få henne att lyda, hon förstår mycket väl ett nej men när vi säger nej så blir det genast extra spännande att göra det där förbjudna. När hon är på väg till nåt som hon vet att hon inte får så tittar hon på oss och skakar på huvudet samtidigt som hon ser busig ut och så skrattar hon ofta när vi säger till henne. Men jag tänker att vi får fortsätta visa vad som är ok och inte även fast hon inte tar oss på allvar riktigt än. Ibland lyssnar hon faktiskt, bara man är lite hård, och det lär ju bli bättre med tiden.

Jag är säker på att din bebis också förstår ett nej nu, de förstår så himla mycket mer än vad vi känner till.

man säger såklart till att så får man inte göra

Vi säger till. Sonen vet vad att "ajaj" betyder att han inte får, men det betyder inte per automatik att han lyssnar. Lyssnar han inte, brukar vi avleda genom att ge honom en sak att upptäcka och bita på. Brukar funka bra.

Då konstaterar jag att det är dags att byta till Up & Go, och så får barnet stå upp i fortsättningen när jag tar på blöjan. Skulle aldrig tillrättavisa en 1-åring för att den tycker det är jobbigt att ligga stilla och byta blöja!

så ditt barn får sparka på dig? jaha okej.

Håller med!

Och det betyder INTE att barnet "får" sparka på mig!
Ungen ligger ju inte på skötbordet och sparkar av ren djävulskap! Typ "haha, nu ska jag sparka morsan!"

Om barnet rivs eller bits så avbryter man det man håller på med och visar rent handgripligen vad man vill att barnet ska göra istället (smeka, pussa) och säger "vi gör så här istället, jag får ont när du river/biter mig".

fast det skrev hon väl ändå inte?

Självklart inte. De där små benen är det ingen konst att undvika.

Jag säger till på ett "vettigt " sätt även om de är små.
Enligt mig förstår de ,även om de inte begriper allt .

Man ser att de reagerar och vet när de busar.

det beror ju på barnets ålder också. jag har en 17-månaders som mkt väl kan få för sig att sparka mig på skötbordet just för att han får för sig att sparka mig. han skrattar också samtidigt. det är en jobbig ålder, för han förstår inte att det gör ont för mig, men han testar var gränserna går hela tiden.
en tio-månaders sparkar nog inte av samma anledning, men det är mkt i deras utveckling som händer på ett halvår.

jag säger åt honom och visar att det inte är okej med en sur min. då slutar han sparka. skulle han få för sig att fortsätta sparka mig så använder jag inte skötbordet ett tag framöver. det finns alternativ till den.