Ni med deprimerade partners - prata av er?

Hej På er alla!

Hittade denna tråden och kände att här kanske man kan få svar.

Jag träffade en man som sitter i rullstol för ett halvår sedan, han är mycket förlamad från bröst och nedåt. Kan altså inte sitta själv, utan man får hjälpa honom med det mesta. Han är en helt underbar människa och jag älskar honom över allt annat. Vi blev ju jätte kära men när det gått ett tag kom allt i fatt honom att han faktiskt är rullstolsbunden (det har han inte sagt till mig) men jag har fått indikationer att han känner sig som ett fängelse i sin egna kropp och tycker inte om sig själv. Han vill vara den mannen till mig som han var innan han skadade sig.Men det kan han ju aldrig vara enligt honom. Jag bryr mig inte om det över huvud taget, det är honom jag älskar.

Han har nu hamnat i en depression som är väldigt djup, vill ibland bara dö och han har även ett jobbigt trycksår som inte vill läkas, så han har varit sängliggandes i flera månader. han vill inte träffa mig nu och inte ens ha kontakt. Han vill ha en paus tills han har hittat sig själv igen. Han har mycket mycket att bearbeta, jag vet det. Men, det är väldigt svårt för mig att jag blir totalt utesluten. Han säger att han har känslor för mig men han måste bara hitta sig själv, han vet inget om något alls, vågar inte lova något.

Blir man så här när man är djupt deprimerad, det kom så plötsligt. Han är nog samtidigt utbränd, han har jobbat väldigt mycket.
Han bor ganska många mil ifrån mig oxå så jag kan inte bara dyka upp heller.

Allt är så svårt, jag får inte höra av mig, han vill inte prata. Vad ska jag göra? Ska jag gå vidare och försöka glömma honom? Kommer han tillbaka när han bearbetat sina sorger med psykolog som han nu gör? Hur lång tid kan allt ta? Känner mig villrådig av allt, vet inte om jag vågar tro. Så om någon har någon erfarenhet av ngt liknade vore jag glad om jag kan få några svar:)
Kram på er..