"Rädd" att inte bli bra pappa

Hej,

Jag känner mig väl lite grann som du gör..

Jag har mest glidit runt på en räkmacka genom livet, jobbat på något slappt jobb, varit ledig i 4-5månader, jobbat nåt halvår, varit ledig ett halvår, etc etc.

Jag är också otroligt lat, eller iaf, behaglig av mig. Men jag tror att, eller vill tro, att det förändras när barnet väl är här. (jag och min sambo väntar barn nu, är i vecka 14).

Förhoppningsvis så kommer ansvaret och vuxenkänslorna, när man har ett barn som är sitt eget. Jag tror iaf inte att det kommer att bli något problem för mig, men man vet ju aldrig.
Sen har jag en sambo som kommer bli världens bästa mamma så jag har ju råd att vara lite halv-kass på det i början... :)

Men kort och gott, jag förstår hur du känner och det är absolut ingenting du är ensam om. Det viktiga är hur du känner själv inför barnfrågan.