misshandlar han mig psykiskt?

Jag har själv levt med en man som pendlade fruktansvärt i sitt humör. Ena sekunden var man den mest underbara varelse som fanns, nästa sekund var man en hora, f**ta, luder. Han missbrukade allt som kom i hans väg, min självkänsla, min tillit, mina pengar, sina vänner, sin familj, andra tjejer.

Det tog mig fyra (ja 4) år att klara av att lämna. Detta trots att alla under lång tid vädjat till mig att flytta ifrån honom, tom hans egna kompisar. Den dagen han slog så gick jag, trodde aldrig att han skulle göra det.

Följande år efter det att jag flyttat så fortsatte hoten, som blev allt mer hotfulla, han skulle döda mig osv. Jag sökte råd hos kvinnojouren och dom sa samma till mig som till dig. Dom kom hem och hälsade på hos mig och med deras stöd så orkade jag göra det oundvikliga, nämligen att polisanmäla honom för grov kvinnofridskränkning samt fick igenom ett besöksförbud.

Så om du frågar mig så är svaret JA. Det är psykisk misshandel.

Om du vill inboxa mig, kan jag skriva här icke anonymt. Kan vara skönt att få ventilera med någon, för det är många gånger man behöver höra att det inte är ens eget fel och att det han gör inte är rätt.

Ju mer jag läser, ju mer "känner jag igen mig" i typen av kille.

Bergochdalbanan av känslor kan jag allt om. Jag skulle kunna skriva en hel bok om råd och tips till hur du ska tänka och göra. Men ta dessa två råd och fundera, på riktigt, över hur du ska göra med ditt liv:

* Han har dig känslomässigt lindad kring sitt finger. Någonstans inom dig så tycker du att han är underbar. Men det är det han VILL få dig att tro. Det är dvs inte äkta känslor. För då gör man samtidigt inte de negativa saker som han gör dvs utnyttjar dig. Det är som svårast att lämna nu när han fortfrande har dig bunden genom känlsor och den ekonomiska biten. Men om du stannar kvar kommer du att bli allt mer nedbruten, du kommer förmodligen att börja hata honom och även dig själv för att du stannar. Gör inte det mot dig själv, du är värd mer.

* Du har ingen skyldighet att stanna för ditt eller hans barns skull. Han använder sina barn som utpressning mot dig för att du ska må dåligt. Du säger att ditt barn är förtjust i honom. Men hur vet du hur det kommer att bli i framtiden? Hur vet du att han alltid kommer att behandla ditt barn väl? Skydda din son i stället mot den här typen av människa. Lär honom sunda värderingar och hur riktig kärlek ska se ut. För det är definitiv inte så här.

Har som jag skrivit tidigare levt med en man som misshandlade psykiskt. Så jag lägger väl en del av mina erfarenheter i mina råd. Men jag gör det av erfarenhet. Och av det jag läst som du skrivit så känns inte denna man sund/frisk.

Jag vet hur svårt det är att lämna. Det spelar ingen roll att hela världen säger GÅ!!! Inombords greppar man efter minsta halmstrå för att övertyga sig själv om att det inte är så illa. Men dom halmstråna är byggda på lögner. Det gör så jäkla ont att inse att man faktiskt blivit lurad, att man många gånger väljer att blunda. Gör inte det. Läs länken jag skickar. Och framförallt. Skydda ditt barn mot denna man!!!

psykiskmisshandel.se

Jag ska försöka förklara, men det blir utefter min egen erfarenhet, kring att det även finns bra stunder i förhållandet.

För min del var det så att jag upplevde mitt ex "som en prins på en vit häst" som kom in i mitt liv. Han var underbar, charmerande, uppvaktande osv. Jag var ensamstående och trodde aldrig att jag skulle träffa någon, och sen kom han, med stort H. Efter en ganska kort tid så började han påpeka detlajer hos mig som han "tillrättavisade". Jag blev till en början lite förvånad, men sen tänkte jag att han gjorde mig till en bättre människa. Han ingav mig en känsla av att det var vi mot världen, att vi var perfekta för varandra osv. Vi flyttade ihop ganska snabbt och kort därefter började han kontrollera mig allt mer. Om pengar (som var mina), vilka jag umgicks med, hur min familj var, min utbildning, hur jag var som mamma osv. Men han lirkade in allt så fint att jag faktiskt trodde att det var jag som gjorde fel. När han inte kritiserade mig så var han underbar, sa fina ord, gjorde romantiska middagar osv. Men kritiken blev allt hårdare och jag började tänka precis som du, är detta rätt? Men då hade jag dragit in mitt barn i förhållandet och jag kände en skyldighet gentemot mitt barn att få detta att funka då barnet såg upp till honom.

Tillslut köpte vi hus, fick gemensamt barn osv med allt vad det innebar. Bråken blev allt häftigare och orden jag fick utstå var väldigt grova. Allt som gick fel i hans liv berodde enligt honom på mig. Vårat gemensamma barn sattes på pidestal och mitt fick höra grova ord som cp-skadad, trög osv. Som sagt, han slog mig tillslut, även om han innan varit väldigt hotfull och hotat om att slå mig på käften osv. Jag lyckades lämna, men det var först när mitt förakt för honom och det han gjort mot mig och barnen tog över. För att inte tala om min egen självkänsla och syn på mig själv som var helt körd i botten. Idag har han besöksförbud och rättegång blir i vår för grov kvinnofridskränkning.

Kan även tillägga att exet hade, precis som du skrivit om din kille, varit hotfull mot tidigare flickvänner. Bara det borde ha varit en varningsklocka.

Min poäng med detta är att anledningen till att man tycker att dom fina stunderna är så fina är för att motpolen är allt negativt som händer. Det blir stora kontraster, men är egentligen byggda på falskhet (från hans sida) och en egen förhoppning och förnekelse om att det inte är så illa då det finns bra stunder.

Så det du upplever som fina och bra stunder är i sig bra, men är egentligen inte det. I ett normalt förhållande så förekommer inte kontrollerande, att man ger sin partner dåligt samvete, eller försöker spela ut den andre känslomässigt. För att inte tala om den ekonomiska biten för er. Det är uppenbarligen inte första gången han gör detta då hans ex sitter i den sits hon sitter.

Mitt råd är att du ska försöka se till dig själv och vad du själv accepterar. Är dom fina stunderna värda så mycket då du samtidigt får ta så mycket negativt? Du verkar som en smart tjej och du är värd så mycket mer! Jobba på din självkänsla, för du behöver all styrka du kan få för att orka lämna.

Sen alla som säger lämna direkt eller ifrågasätter hur allt har gått så fort fram i förhållandet: om man råkar ut för den här typen av kille tar det en nanosekund innan dom har en precis där dom vill ha en. Dom är mycket medvetna om vad dom gör, och dom gör det jäkligt bra. Det spelar ingen roll vilken typ av tjej man är eller vad man har för förflutet.

Blev långt det här men jag hoppas du orkar läsa. Det jag egentligen ville säga är att dom bra stunderna finns, men dom är inte äkta även om det ända in i hjärtat upplevs så...

Kan du lösa det på något annat sätt, tex en kompis som kan skjutsa eller liknande.

Förstår att du känner dig ensam och låst. Men ensam är inte stark. Förmodligen har du vänner runt omkring dig som kanske kan hjälpa till. Sök hjälp av dom och våga vara ärlig mot dom om hur du har det. Det kan även vara bra för dig för att få perspektiv och distans vilket du kommer att behöva just nu. Jag var precis som du, att jag skrattade åt det hela när jag berättade för andra. Det var först när jag var helt slut psykiskt som jag började berätta den verkliga och hela sanningen och att höra andras syn på honom gav mig stryka. Andra ser ju verkligheten tydligare när dom inte är personligt insyltade med kärlekskänslor osv.

Alternativ två är att du är rak och tydlig med honom och säger att du vill åka själv. En normal kille hade inte haft problem med det, men han kommer säkert att flippa. Tror tyvärr att det är en fight du kommer att måsta ta hur som helst. Den här typen av kille går inte att göra slut med på ett normalt sätt och han kommer antingen att spela martyr eller bli helt tokig.

I slutändan så kommer du att behöva förklara att det han gör är oaceptabelt och att du vill lämna honom på grund av detta. Är du tydlig med detta kommer din egen självkänsla att öka då du markerar högt att du inte vill bli behandlad på detta sätt mer.

Du ska inte tveka. Jag vet att det är svårt när hjärnan säger en sak och hjärtat en annan. Dock så är det ju så att han har allt att förlora på att erat förhållande är över, du har bara att vinna.  Självklart är han medveten om det och gör allt han kan för att inte förlora dig. Men, tänk en gång extra, gör han det av kärlek eller av rädsla för alla problem han kommer att ha när han står kvar själv. Problem som är hans och INTE dina.

Ta inte tillbaka honom... Fösök stå emot! Jag vet hur svårt det är, men du är skyldig dig själv och din son det. Ni är värda så mycket mer än den här manipulerande "skitstöveln"...

Jag är stolt jag med, för jag vet vilken styrka det krävs för att ens hålla huvudet ovanför vattenytan i den situation du är i just nu.

Kämpa på nu, du klarar det här!

Kram

Jag fick en gång höra en klok kvinna säga om mitt ex, att dessa män slår alltid. Förr eller senare. Jag vägrade ta till mig det jag hörde. Men hon hade rätt.

Det är dock ändå omöjligt att uttala sig om någon man inte känner, just för att vi alla är individer. Men jag har lärt mig att män med dessa personlighetsdrag har tendenser att ta till våld. Det är något i deras kvinnsyn som förmodligen gör att de saknar spärrar. Just i fallet kring t.s. kille så har hon ju sagt att han hotat om våld. Kommer inte ihåg men kan det ha varit något om att han hade tänkt skära sönder däcken på sitt ex bil?

I alla fall. Någon form av störning är det förmodligen, ointresssant vilken. Men man bör vara beredd på att handla därefter. Dvs det går inte att bryta på ett normlat sätt. Att resonera fungerar ej, då de ofta saknar empati och allt de gör, gör de för egen vinning även om orden de säger får en att först tro att de förstår vad man säger och att de har känslor. MEN, det har de inte... Det är uteslutande ett spel från deras sida för att manipulera omgivningen till att få det de vill.

Jobbar inom psykiatrin och att börja prata om diagnoser hit eller dit blir lätt missvisande. Både Borderline och antisocial personlighetsstörning (i folkmun psykopat) är diagnoser som är svåra att sätta. Ffa den första kräver utredning, och har man den diagnosen har man förmodligen redan cirkulerat flera år inom psykiatrin. Inget som framkommer här eller som t.s. berört om så skulle vara fallet.

Men om man ska utgå ifrån det den frågeställning som t.s. har inledningsvis, nämligen om hennes pojkvän misshandlar henne psykiskt ska man komma ihåg: psykisk misshandel är fruktansvärt nedbrytande. Kvinnor som är utsatt för den här typen av våld uppvisar en mängd "konstiga" symtom som för utomstående kan te sig väldigt irrationellt.

Har själv varit utsatt under fem års tid. För mig blev det lättare att fokusera på de vardagliga, faktiska "fel" som min dåvarande sambo gjorde. Den psykiska terrorn som pågick parallet är väldigt subtil och är svår att sätta fingret på. För mig var det lättare att gnälla över att min sambo inte gjorde ett skit hemma, medan jag gjorde allt. Att han samtidigt kallade mig "hora, fitta, lat jävel, utvecklingsstörd, värdelös, smuts" osv bortförklarade jag länge. Framförallt så höll jag masken utåt för jag skämdes så ofantligt...

Nu har/hade t.s och hennes kille inte hållit ihop så länge och det är svårt att ge sig in i en diskussion om han misshandlade henne eller ev skulle ha gjort det om dom fortsatt. Dvs, svårt att säga om han bara är en stor egoistisk skitstövel, eller en misshandlande "psykopat".

Kan själv tycka att t.s svänger snabbt, kommer med konstiga bortförklaringar osv. Men som sagt, det kan finnas bakomliggande psykologiska aspekter som inte kommer fram här, tex följder av dessa psykiska kränkningar som hon mellanåt beskriver. Att leva med en man som misshandlar pyskiskt är som att åka en bergodalbana. Ena sekunden är man den mest underbara och perfekta personen som skapats för att i nästa sekund få höra att man inte är värd vatten och att precis allt och alla anser anser detta. Och samtidigt övertygar han att man har "tur" att han står ut med en trots att man är så "värdelös"...

Inte för att låta "hård och kall", men det där brevet skrev han enbart för att skryta upp sig själv om hur "bra" han är och hur bra det går i hans liv utan dig...

Inget att bry sig om med andra ord. Galningar brukar göra sådär...